Tankar från en stukad stad

När jag var över till Liverpool och såg derbyt under fjolårssäsongen var hyllningarna till Brendan Rodgers enorma, överkörningen av vår lokale rival var bara en höjdpunkterna under en säsong som överträffade alla förväntningar. Nyss hemkommen från samma stad ett knappt år senare kan jag konstatera att tongångarna kring Anfield är, minst sagt, annorlunda. Förväntningarna är högre och hyllningarna till vår tränare lyser med sin frånvaro. I stället märker man att folket runt arenan börjar bygga upp ett missnöje med både lag och tränare. Under de dagar jag var i staden pratade jag med några mycket missnöjda fans, som inte skulle ha något emot att vi bytte tränare omgående. "He talks the talk, but can´t walk the walk", så beskrev en av våra taxichaufförer Rodgers, han hade under en tid stört sig mycket på att vår tränare hela tiden pratade om vilken massiv klubb vi var och vilka grymma fans vi har. Enligt denne inbitne supporter var det dags för Rodgers att visa att han hörde hemma på den här nivån, "Vi vet att vi är en stor klubb, det behöver han inte berätta". Han trodde att matchen mot United i helgen skulle bli helt avgörande för det stöd Rodgers kommer att ha på läktaren framöver, många av fansen hade, enligt honom, börjat hoppas på en återkomst från Rafa Benitez redan nu och vid en dålig insats mot våra stora rivaler på söndag skulle nog de rösterna börja låta ännu högre. Även inne på The Albert mötte vi lokala supportrar som inte kände någon som helst tilltro till att nordirländaren skulle kunna leda oss på rätt väg. Givetvis var det många med motsatt åsikt. Phil Thompson, som var nedslagen efter tisdagens uttåg ur Champions League, tyckte det var viktigt att ge Brendan tid och inte bryta upp och börja om från början igen. En sak man kan slå fast är att diskussionerna kommer att gå heta under december och om det är så att vi förlorar på söndag kommer de säkerligen intensifieras.

En av de vanligaste sakerna det anmärktes på kring tisdagens match var laguttagningen i Champions League, en kommentar som ofta kom var att elvan saknade kreativitet och ingen som såg första halvlek skulle nog säga emot. Phil Thompson tyckte inte det var rätt att försöka kriga ner Basel, på hemmaplan ska vi kunna spela bort Basel och där har han en klar poäng. Samtidigt bör man ha matchen mot Sunderland i minnet, där vi hade både Lallana och Coutinho från start, utan att för den delen skapa någon målchans att tala om. Offensiven knakar verkligen nu och det är något som blev otroligt tydligt under de två senaste matcherna. Rickie Lambert och Coutinho klickade inte alls under matchen mot Sunderland, vår brasse letar djupledspassningar medan vår ende anfallare gärna möter bollen. Det blev mycket bolltrampande och sidledspassande mot ett samlat försvar. Mot Basel var det under den första halvleken en plåga att se våra tafatta försök till anfallsspel, kommunikationen fungerade inte alls och det finns många saker att peka på som orsak till detta. En orsak var, än en gång, en alldeles för stillastående anfallare, en annan orsak var ett långsamt och trögt mittfältsspel. Personligen tycker jag dessutom att både Henderson och, framför allt, Raheem Sterling används på fel positioner. Sterling var egentligen det enda hot vi hade offensivt innan Gerrard vaknade till liv och att då ha honom långt ute på kanten kändes konstigt, han har gjort sina bästa matcher centralt och eftersom han är vårt starkaste offensiva kort borde han också spelas på sin starkaste position.

Steven Gerrard är på väg ner i karriären, det är det ingen tvekan om, men när det väl började likna en kraftansamling från oss mot Basel var det han som ledde den. Först en hård tackling som verkade väcka laget en aning, sedan löpningen som sånär gav honom en straff och avslutningsvis den magnifika frisparken som gav oss en gnutta hopp om avancemang. Gerrard klarar inte av att spela många matcher i veckan längre, det "problemet"minskade visserligen med uttåget ur Champions League, men innan det ska pratas om att han ska petas från en ordinarie elva måste de andra spelarna börja visa att de förtjänar hans plats mer än honom. När det kniper är det fortfarande han som tar tag i saker, inte lika bra som förut, men fortfarande mer än de flesta av sina lagkamrater. Han kan få igång publiken som ingen annan, något som märktes tydligt när han byttes in mot Sunderland, och jag tror det skulle vara en väldigt hård smäll för klubben om man inte lyckades få till en förlängning för vår kapten. På samma gång är det såklart oroväckande att det är just Gerrard som måste få igång oss, de andra spelarna måste kunna kliva fram i matcher på den här nivån, vi kan inte fortsätta lita till Gerrard när det tar emot. Vi behöver fler ledare på planen, Jordan Henderson kan bli en sådan, men han är inte där än. Bakom honom ställer jag mig frågande till vilka som man verkligen kan hålla i när det blåser, för blåser gör det nu och för Brendan Rodgers börjar det bli ganska kalla vindar. Jag hoppas vi ger honom tid att reda ut problemen, men efter min vecka i Liverpool måste jag erkänna att känner mig mer tveksam till att han kommer att få den tiden.