Mot 2015 med hopp

Liverpool avslutade 2014 på ett väldigt bra sätt, från gårdagens match fanns det väldigt mycket att ta med in i 2015 och det verkar som om Rodgers hittat ett system som passar våra spelare bra. Jag vill börja med att säga att jag inte såg matchen mot Burnley, men har förstått att den insatsen var ganska långt ifrån gårdagens. Många spelare gjorde fina insatser igår, men den klarast lysande var Coutinho. Sedan Rodgers flyttade upp Sterling i anfallet har det varit tydligt att det var ett drag i Coutinhos smak, helt plötsligt har han en rörlig anfallare framför sig, som springer både för sig själv och för andra. Lambert och Balotelli har inte alls passat som partners till vår lille brasse och hans inledning av säsongen var oroväckande blek, men nu har han vaknat rejält. Hans självförtroende ser ut att vara på topp och han känns giftig med bollen, att jämföra med tidigare då han mest stannade upp anfallen. Det finns väldigt mycket fotboll i honom, men för att hans passningar ska bli ett vapen krävs det såklart att spelarna runt honom rör sig bekvämt och just det här blivit en stor skillnad med det nya systemet. Lallana, Sterling och Coutinho har klickat bra på sistone och det ska bli intressant att se vad som händer när Sturridge är i speldugligt skick igen. Tredje målet var ett fantastiskt exemplar på anfallstrions samspel, där Coutinho klackade fram Lallana, Sterling drog bort försvarare med sin löpning och Lallana kallt drog sig in i avslutningsläge och avgjorde matchen.
På mittfältet visade Jordan Henderson att han ska vara en central spelare, han gör inte bort sig på kanten, men han kommer mest till sin rätt i mitten och det var tydligt igen igår. Han driver på laget, tar ansvar både offensivt och defensivt, lägg till det ett passningsspel som bara blir bättre och bättre. Igår hade han en assist, var delaktig i vårt tredje mål och slog dessutom passningen till Sterlings stolpskott. Henderson är framtiden på vårt mittfält och det börjar bli dags att spela honom i den roll han gör sig bäst, i stället för att utnyttja hans mångsidighet genom att flytta runt honom på olika platser. Vem som ska vara hans partner centralt är en svårare fråga, men att gårdagens kapten ska ha en av de centrala platserna på mitten känns givet.
Vår backlinje har varit ett ständigt diskussionsämne den här säsongen och inte heller gårdagen var fri från misstag, Sakhos felpassning direkt efter deras reducering hade kunnat sluta illa. Nu gick det dock vägen och som helhet såg trion där bak rätt bekväma ut. Emre Can imponerade mest, han är bekväm och trygg med bollen, har ett bra passningsspel och löste situationerna han hamnade i på ett bra sätt. Viss tveksamhet vid målet, där han inte kommer rätt i den första luftduellen. Mamadou Sakho känner jag mig inte helt lugn med än, hans ingripande vid målet kändes lite tveksamt och felpassningen hade kunnat stå oss dyrt. Hans förkärlek för att klacka sig ur lägen är inte heller något jag uppskattar, men han löser oftast situationerna på ett bra sätt och med tanke på att han varit borta ett tag kommer han säkert bara att bli bättre och bättre.
Segern igår var ett perfekt avstamp in mot 2015 och matchen mot Leicester, spelarna börjar hitta sina roller och den som bör ha den sista hyllningen för det är Brendan Rodgers. Hans höst har antagligen inte varit den roligaste och kritiken har varit hård, men återigen har han hittat en taktik där vi får ut det mesta av spelarna. Jag tror inte på 3-4-3 på sikt, men här och nu är den taktiken det bästa för Liverpool. Spelarna hyllas när det går bra, tränaren sågas när det går dåligt, så ser det oftast ut inom toppfotbollen, så i det här får vi inte glömma bort Brendan Rodgers.