När vi senast gjorde oss redo för att gå in i ett nytt år avslutade Liverpool det föregående med att slå Manchester City med 1-0 på hemmaplan, känslan då var att vi skulle gå mot ett bra 2017. Trots både toppar och dalar kan vi nu se tillbaka på ett år där Liverpool tagit sig till Champions League, avancerat vidare från gruppspel i samma turnering, stabiliserat sig i kampen om de fyra första platserna, både breddat och spetsat truppen. Vi har alla anledningar att se positivt på det kommande året och en stor anledning till det är sommarens succévärvning.

Det är svårt att inte upprepa sig när det kommer till Mohammed Salah, men hans första säsong hos oss har varit en styrkedemonstration utan dess like. Precis när man hinner börja fundera över om hans form kanske dippat motbevisar han en, det var så mot Arsenal och det var så igen igår. Han må missa några chanser, men ingen kan vara hundraprocentig, inte ens Salah. Mot Leicester visade han än en gång upp en egenskap som jag inte trodde han hade när vi värvade honom, nämligen styrkan. Jag trodde vi hade värvat en snabb, teknisk och målfarlig kantspelare, men det är verkligen inte bara snabbheten som han utnyttjar för att ta sig till sina chanser, nu är det flera gånger den här säsongen som han med hjälp av sin styrka tagit sig fram i lägen där andra anfallare inte lyckats.

Salahs mål mot Everton är ett exempel på ett mål där han inte låter sig bli överbemannad, utan kämpar sig loss med bollen vid fötterna och placerar in bollen i sin favoritmaska. Det avgörande målet igår är ett ännu tydligare exempel. Jag tycker att Harry Maguire är en riktigt intressant mittback, han kan se stabbig och seg ut, men han är en oerhört stark spelare och dessutom smart både med och utan boll. Om man, som Salah igår, står felvänd mot mål och Maguire som ett plåster mot ryggtavlan, krävs det enormt mycket för att ta sig till ett avslut i fritt läge. Med sin kombination av snabbhet och styrka klarade Salah det på ett sätt som såg så enkelt och bekvämt ut, sedan det kalla avslutet i första hörnet som lämnade Schmeichel helt chanslös. Det var en aktion i världsklass, av en spelare som lyser av självförtroende.