Uddamålsledning. Motståndarna får en onödig fast situation i matchens döende minuter. Hur många gånger har vi inte sett det leda till ett baklängesmål och förlorade poäng? Hur många gånger har vi inte sett försvarare ha svårt att nå högst i nickduellen eller få bort bollen ordentligt? De senaste åren har vi fått se det ske alldeles för många gånger. Igår uppstod precis en sådan situation, men i stället för ett baklängesmål resulterade hörnan i en magnifik kontring och ett avgörande 2-0-mål. Skillnaden mellan det tidigare Liverpool och det nuvarande, Virgil van Dijk.
Holländaren kostade enorma summor när vi äntligen fick loss honom från Southampton för ett drygt halvår sedan, men det blir mer och mer tydligt att han är värd varenda en av de pund som vi betalade för honom. Personligen var jag inte helt övertygad om att van Dijk skulle kunna komma in och rätta till de problem vi haft i försvaret sedan Hyypiä och Carraghers dagar, att vi skulle bli bättre kände jag mig rätt säker på, men att det skulle bli en sådan enorm förändring hade jag aldrig kunnat tänka mig. Det blir så uppenbart att vi saknat en riktig ledargestalt i backlinjen, nu har vi en spelare som dirigerar sin omgivning på ett sätt som vi verkligen inte varit bortskämd med. Pondusen som van Dijk besitter gör att det känns tryggt och säkert när han går upp i dueller, även om Benteke kanske inte är den spelare han var för några år sedan är han en av ligans vassaste huvudspelare, men igår fick han inte en chans.
Vi har saknat ledarskap i de bakre leden sedan Carragher lade skorna på hyllan, även om han hade svårt att hänga med under sina sista säsonger kunde man tydligt se hur viktigt det var att ha en spelare i defensiven som kunde styra sin omgivning. Många har provat att fylla hans skor. Skrtel klarade det inte. Agger klarade det inte. Sakho klarade det inte. Kolo klarade det inte. Lovren klarade det inte. Matip klarade det inte. De har alla haft sina goda sidor, men de har inte klarat av att leda en backlinje. Antingen har de varit för passiva och försiktiga, eller så har de varit för måna om att vara den där stora ledaren att de tagit för stora chanser i sitt spel. I vissa fall har spelarna inte riktigt hållit måttet, men i vissa fall är det också så att de helt enkelt inte varit redo för det ansvar som krävs för att få spelarna runt sig att följa. Redan tidigt kunde man se att Virgil van Dijk ville vara spelaren som alla vände sig till, spelaren som alla lyssnade till och tog efter. Ju längre tid han varit i klubben, desto mer har han växt in i rollen. Vi kunde under försäsongen läsa om hur de yngre spelarna lärde sig av att spela med honom, hur de kände trygghet av att känna holländarens närvaro bredvid sig. Joe Gomez har nu gjort två raka matcher som mittback i Premier League, efter ett par småmissar i premiären stod han igår för en i stort sett prickfri insats. Hans egna kvaliteter är såklart den stora anledningen till att han lyckas, men jag tror inte vi ska underskatta betydelsen av spelaren han har bredvid sig.
Som jag var inne på i inledningen har vi haft enorma problem på fasta situationer i många år, under en period kändes det nästan som vanligare att motståndarna nickade bollen över mål än att vi lyckades nicka bort den. Bitvis kan problemen säkert ha legat i det taktiska, men det har också legat i att vi inte haft de allra bästa huvudspelarna. Därför sitter det lite i ryggmärgen på mig som supporter att hörna för motståndarna innebär målchans, farlig målchans, pulsen går upp, jag sänker ljudet lite för att slippa Holmgrens hemska vrålande om det blir mål. Samma rutin genomgicks igår när den där hörnan på övertid kom. I stället för en farlig målchans för Palace kom dock vår kontring och vårt avgörande mål. Virgil van Dijk lyfte majestätiskt över alla motståndare och nickade undan hörnan på ett fantastiskt förlösande sätt och där och då blev det så uppenbart hur viktig han är för oss. Han var bäst på planen matchen igenom och i allra högsta grad bidragande till att vi kunde vinna matchen på ett sätt som vi inte klarat av tidigare. Inget lag i ligan har hållit fler nollor än oss sedan holländaren drog på sig den röda tröjan och det är ingen slump. Vi kan försvara oss på ett helt annat sätt idag, vi kan hålla en ledning utan att blotta oss.
Holländaren kostade enorma summor när vi äntligen fick loss honom från Southampton för ett drygt halvår sedan, men det blir mer och mer tydligt att han är värd varenda en av de pund som vi betalade för honom. Personligen var jag inte helt övertygad om att van Dijk skulle kunna komma in och rätta till de problem vi haft i försvaret sedan Hyypiä och Carraghers dagar, att vi skulle bli bättre kände jag mig rätt säker på, men att det skulle bli en sådan enorm förändring hade jag aldrig kunnat tänka mig. Det blir så uppenbart att vi saknat en riktig ledargestalt i backlinjen, nu har vi en spelare som dirigerar sin omgivning på ett sätt som vi verkligen inte varit bortskämd med. Pondusen som van Dijk besitter gör att det känns tryggt och säkert när han går upp i dueller, även om Benteke kanske inte är den spelare han var för några år sedan är han en av ligans vassaste huvudspelare, men igår fick han inte en chans.
Vi har saknat ledarskap i de bakre leden sedan Carragher lade skorna på hyllan, även om han hade svårt att hänga med under sina sista säsonger kunde man tydligt se hur viktigt det var att ha en spelare i defensiven som kunde styra sin omgivning. Många har provat att fylla hans skor. Skrtel klarade det inte. Agger klarade det inte. Sakho klarade det inte. Kolo klarade det inte. Lovren klarade det inte. Matip klarade det inte. De har alla haft sina goda sidor, men de har inte klarat av att leda en backlinje. Antingen har de varit för passiva och försiktiga, eller så har de varit för måna om att vara den där stora ledaren att de tagit för stora chanser i sitt spel. I vissa fall har spelarna inte riktigt hållit måttet, men i vissa fall är det också så att de helt enkelt inte varit redo för det ansvar som krävs för att få spelarna runt sig att följa. Redan tidigt kunde man se att Virgil van Dijk ville vara spelaren som alla vände sig till, spelaren som alla lyssnade till och tog efter. Ju längre tid han varit i klubben, desto mer har han växt in i rollen. Vi kunde under försäsongen läsa om hur de yngre spelarna lärde sig av att spela med honom, hur de kände trygghet av att känna holländarens närvaro bredvid sig. Joe Gomez har nu gjort två raka matcher som mittback i Premier League, efter ett par småmissar i premiären stod han igår för en i stort sett prickfri insats. Hans egna kvaliteter är såklart den stora anledningen till att han lyckas, men jag tror inte vi ska underskatta betydelsen av spelaren han har bredvid sig.
Som jag var inne på i inledningen har vi haft enorma problem på fasta situationer i många år, under en period kändes det nästan som vanligare att motståndarna nickade bollen över mål än att vi lyckades nicka bort den. Bitvis kan problemen säkert ha legat i det taktiska, men det har också legat i att vi inte haft de allra bästa huvudspelarna. Därför sitter det lite i ryggmärgen på mig som supporter att hörna för motståndarna innebär målchans, farlig målchans, pulsen går upp, jag sänker ljudet lite för att slippa Holmgrens hemska vrålande om det blir mål. Samma rutin genomgicks igår när den där hörnan på övertid kom. I stället för en farlig målchans för Palace kom dock vår kontring och vårt avgörande mål. Virgil van Dijk lyfte majestätiskt över alla motståndare och nickade undan hörnan på ett fantastiskt förlösande sätt och där och då blev det så uppenbart hur viktig han är för oss. Han var bäst på planen matchen igenom och i allra högsta grad bidragande till att vi kunde vinna matchen på ett sätt som vi inte klarat av tidigare. Inget lag i ligan har hållit fler nollor än oss sedan holländaren drog på sig den röda tröjan och det är ingen slump. Vi kan försvara oss på ett helt annat sätt idag, vi kan hålla en ledning utan att blotta oss.
posted by Tomas at 11:24 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home