Det är få spelare som varit så ifrågasatta i vårt lag som Dejan Lovren, han kom oerhört dyr efter att egentligen bara ha gjort en enda bra säsong. Hans första säsong var en katastrof, det var ingenting som lyckades för honom och situationer kunde uppstå ur intet. Även den här säsongen inleddes väldigt tveksamt, minns t.ex. en rejäl miss mot West Ham på Anfield, men sedan Klopp kommit in som tränare har det hänt något med vår kroat i försvarslinjen. Från att vara en säkerhetsrisk har han blivit en försvarsrese som man kan känna ett förtroende för. Tillsammans med Adam Lallana är han den spelare som tagit störst steg framåt under det nya, tyska ledarskapet.

Jag tycker att han är svår att ta till sig, Dejan Lovren, han gnällde sig bort från Southampton och under den senaste landslagssamlingen pratades det om att han strulat vid en uppvärmning, han verkar vara en spelare med ett stort ego. Utanför planen håller han en ganska låg profil. dyker sällan upp i videor från klubben eller i intervjuer. Men, hans insatser på planen den senaste tiden har fått mig att svänga i mina åsikter som honom som spelare. Han är den typ av försvarsspelare som jag gillar att se, han är inte spektakulär, fladdrig eller gör de där svåra brytningarna, i stället spelar han ett effektivt försvarsspel. Han står på rätt ställen, täcker av passningsvägar och kliver in i duellerna vid precis rätt tillfällen. Bredvid honom har vi en mittback i Mamadou Sakho, som antingen är bäst på planen eller en stor säkerhetsrisk, det finns inget mellanläge på honom och det gör i alla fall inte att jag känner mig speciellt säker. Som person är det lättare att ta till sig Sakho, han skämtar i olika vines, han poserar med pandor och dyker upp i bakgrunden av intervjuer och gör miner, men som försvarsspelare tycker jag att det blir mer och mer tydligt att han inte är en spelare för den absoluta toppnivån. Visst, topparna är väldigt höga, men dalarna är också oerhört djupa och spelar man med så små marginaler som han gör blir det lätt så. Sen slipper jag personligen se mittbackar som klackar sig ur situationer i eget straffområde, som siste man.

I matchen mot Spurs var det återigen Dejan Lovren som dominerade, han ställdes mot en glödhet Harry Kane under nittio minuter och gjorde det i stort sett felfritt. Ett litet misstag blev det, som tyvärr ledde till ett baklängesmål. Men ju mer man ser den situationen, desto tydligare blir det att det främst är bra aktioner av först Eriksen och sedan Kane, visst tappar Lovren distansen till Kane en aning, men det är ett klassavslut av ligans bästa anfallare. Spurs anfallare är där Sturridge var för två säsonger sedan, det krävs bara en millimeter för att det ska vara en het målchans, en obehaglig spelare att ställas mot. Bortser man från målet imponerar Lovren, han gör flera viktiga brytningar och städar flera gånger upp efter det att andra spelare slagit bort bollen enkelt på egen planhalva. Det är så här det sett ut när Lovren spelat de senaste månaderna, han har verkligen vuxit som spelare och man får en känsla av att han ändrat lite inställning till matcherna. När han kom till var det tydligt att han ville märkas, vilket han gjorde, men på helt fel sätt, nu spelar han i stället bara enkelt och effektivt försvarsspel och det har gjort honom till en annan spelare. Vi har Joel Matip som kommer in till laget till nästa säsong och förutsatt att det inte blir några fler värvningar bland mittbackarna, en vänsterback känns t.ex. som klart högre prioritet, håller jag Dejan Lovren som given partner till Schalke-backen. Nästa säsongen krävs det en större trygghet i backlinjen och man kan inte räkna med att Matip kommer rätt in i ligan på en gång, han vore inte den första mittbacken i vår historia som behöver spelas in, men det är lättare att spela sig in om man har en trygg partner bredvid sig. Om vår kroat kan fortsätta hålla den här nivån kan han hjälpa Matip att bli den snabba succé som han själv misslyckades med att bli.