Jobbpost

Idag blir det inlägg från jobbet igen, jag börjar bli en del av inredningen här nu. Eftersom jag ska in till Bollnäs på filmafton så kändes det rätt onödigt att åka tur och retur till Kilafors, bättre att sitta kvar och jobba lite. Det är ruskigt tyst här framåt halv fem, men det positiva är att jag då kan spela väldigt hög musik utan att störa någon. Nu är väl kanske inte min musik något som stör omgivningen, det är inte direkt dunk så att väggarna skakar, men när det är lektioner runt omkring så försöker jag hålla volymen hyfsat låg i alla fall.
I morgon är det adventsmorgon, det är något jag saknade när jag slutade skolan. Jag är inte speciellt kyrklig av mig, men det är mysigt att gå i kyrkan på första advent, det ger julstämningen en rejäl skjuts och när det sedan vankas luciatåg också kommer jag nog att vara redo för julen när den kommer. När jag gick på högskolan hann man knappt märka att det var december innan det var dags för Kalle Anka och Arne Weise. Skoldagarna såg exakt likadan ut då som de gjorde under resten av terminen och någon adventsmorgon var inte att tänka på. På sin höjd kunde de servera pepparkakor till kaffet i caféterian, men det hade man ändå inte tid att äta då man kom stressandes till skolan på morgonen. Förra året var jag på lågstadiet när det närmade sig jul, då fick jag sitta med och julpyssla. Pyssel har aldrig riktigt varit min grej, om man är oteknisk när man har tummen mitt i handen så har jag min tumme på ryggen, så oteknisk är jag. Tjejerna i tvåan fick fixa sina smällkarameller utan min hjälp och det var nog bäst så. När man är på högstadiet slipper man göra smällkarameller, man slipper sjunga jullåtar i klassrummet och man slipper göra såna där tomtar av trä med tygluvor som man måste limma fast utan att kleta för mycket lim på luvan. När jag gick i femman gjorde jag faktiskt en stilig Ulke-tomte, för er oinvigda så är Ulke sångare i Dia Psalma, de var mina husgudar på den tiden. När jag försökte göra en liknande tomte förra julen så slutade det med att jag lite diskret smög ner den i papperskorgen och övergick till att rätta Äppel, päppel-böcker i stället. Nu slipper jag som sagt allt som har med julpyssel att göra, men jag får ändå ta del av julstämningen, ingen tvekan om jag valt rätt stadium att jobba på.

Dagens låt: Radiohead - Karma police

Två veckor kvar

Idag är det på dagen två veckor till Moneybrothers konsert i Gävle, då är det lucia och det innebär i år en färd till Skottes och en trevlig konsertupplevelse. Det är dock mycket som ska göras innan dess, så jag kan inte riktigt börja ladda än. I morgon blir det i alla fall en filmkväll med min gamla gymnasiepolare. Tyvärr råkade jag glömma min Alf-box hemma i Gävle, det kanske får bli lite Angne & Svullo i stället. Igår fick jag nämligen min hett efterlängtade dubbel-dvd med det bästa från deras underbara tid tillsammans. Tidigare i år skrev jag på den här sidan och efterfrågade en box med det bästa av Svullo, sedan dess har det kommit ut två välpackade dvd:er med det absolut bästa som detta geni gjort. Jag har onekligen stor makt i mediavärlden när de lyder min önskan så snabbt.
Svullo är tillsammans med Ronny & Ragge det som jag skrattade mest åt när jag var mindre och det är fortfarande otroligt roligt. Nu var det längesen jag såg någonting med Ronny & Ragge, men bara nostalgin kring det programmet skulle säkert få mig att garva rejält.
När man ändå pratar nostalgi kan det komma väl till pass med en riktig klassiker som dagens låt. Enormt bra låt som man helt enkelt inte kan tycka illa om:

Dagens låt: Moody Blues - Nights in white satin

Dålig dator

Just nu sitter jag på jobbet och väntar på att klockan ska bli sex så att jag kan åka in till Bollnäs. Eftersom jag jobbat i flera timmar tänkte jag roa mig med att titta på några musikvideor på youtube, tyvärr var tydligen den här datorn inte tillräckligt utvecklad för att kunna visa videor. Om datorn hade haft någorlunda kvalitet hade jag nu suttit och njutit av några av följande mästerverk:

Saybia - In spite

Moneybrother - Dom vet ingenting om oss

Morrissey - Irish blood, english heart

A Camp - Song for the leftovers

Tindersticks - Dying slowly

Damien Jurado - Ohio

eller

Red House Painters - All mixed up

Men jag får nöja mig med You are the quarry på stereon, det är verkligen inte fy skam det heller, även om det vore roligare med lite rörliga bilder efter några timmar med papperstittande.

Dagens låt: Morrissey - All the lazy dykes

Förolämpad som aldrig förr

När jag jobbade på lågstadiet under en månad så blev jag van vid oväntade kommentarer från barn, det var nästan ett år sedan nu och jag har så smått vant mig av med det. Därför blev jag idag en aning förvånad när en liten kille förolämpade mig ordentligt.
Det hela skedde när jag precis lämnat mina nior och börjat bege mig mot min mentorsskola för en diskussion. I dörren på väg ut från skolan där jag jobbar mötte jag en liten kille, han kan max ha gått i tvåan. Han tittade storögt på mig och frågade vilken klass jag gick i. Det är en kommentar jag kan ta, det är inte helt konstigt att en kille i hans ålder tror att jag går på skolan. För honom är alla stora och jag är yngre än de andra lärarna på skolan så att han misstog mig för elev kan jag leva med, även om jag blev lite paff när han frågade. Det var hans följande kommentar som gjorde mig lite ilsken. Han frågade vad jag hette, jag svarade att jag heter Tomas. Pojken var tyst en stund, sedan frågade han vad jag hette i efternamn. Jag svarade honom med mitt efternamn och började sakta gå vidare, då hörde jag pojkens svar:
-Näe, du heter Ledin.
Om han bara visste vad jag tycker om Sandvikens stolthet Tomas Ledin så hade han nog inte vågat kläcka ur sig en sådan kommentar. Jag tål inte Tomas Ledin och är inte speciellt stolt över att ha samma förnamn som honom. Jag har inget emot mitt namn, men när man förknippar det med en av Sveriges mest hopplösa artister genom tiderna kan jag inte låta bli att bli lite irriterad. "Gilla läget" är en av de sämsta och mest irriterande låtar som jag någonsin hört, absolut i klass med "Sjumilakliv", "Boten Anna" och nästan till och med i klass med den hemska Mange Schmidt-låten "Glassigt". Den lille pojken som sade det här till mig är ganska långt ifrån att hamna på veckans lista. Jag brukade tycka att tvåornas kommentarer var roliga, men jag blev idag smärtsamt påmind om att det inte alltid är så trevligt. Tacka vet jag mina nior. Av dem får man pennor, skivutbyte och uppskattning. En vacker dag ska jag lära mig att de jobbar snabbt. Precis som förra gången när vi inledde ett nytt arbetsområde var de idag färdiga med den uppgift jag hade åt dem innan jag knappt hunnit dela ut den.
Idag löste morsan ut biljetterna till Moneybrother, på onsdag är det bara två veckor kvar. Fan va kul det ska bli att se honom igen.

Dagens låt: Moneybrother - You were always on my mind, riktigt bra cover.

Tomas lagar veg del 2

Söndagsmiddagstraditionen lever vidare här på Brynäs. Idag var det återigen min tur att bjuda syster och Ronnie på en delikat vegmåltid. Receptet jag tillagade lyder som följer:

Korngrynsrisotto
En läcker vegetarisk risotto, fast med korngryn istället för ris. Dessutom lastad med bönor, vilket även det bidrar till att sänka GI-värdet på måltiden.

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 msk olivolja
2 dl korngryn
2-3 dl grönsaksbuljong (tärning + vatten)
2 morötter
1 purjolök
1 burk (400 g) kidneybönor
1 liten burk (ca 200 g) majskorn
1 pkt (250 g) djupfrysta ärter
1 dl riven parmesanost

Tillagningstid: Över 20 min
4 portioner

Börja med att finhacka lök och vitlök. Fräs detta ett par minuter i olivolja.

Tillsätt korngrynen och grönsaksbuljong. Späd sedan med buljongen medan korngrynen långsamt kokar mjuka.
Tärna morötterna och låt dem koka med efter 15 minuter. Koka grynen helt mjuka, 30-40 minuter.
Strimla purjon och rör ner det tillsammans med väl avrunna bönor, majs och tinade ärter. Låt det hela koka i ytterligare 5 minuter. Vänd till sist ner parmesanosten så den smälter i risotton.

Servera gärna risotton med extra ost, päron och bröd.

De svårigheter jag mötte den här gången var:
1. Maträttens utseende. Risotto ser inte speciellt gott ut, det ser inte godare ut när man har korngryn i stället för ris. Jag var övertygad om att maten skulle smaka konstigt. När jag smakade märkte jag att det den var godare än den såg ut.
2. Minnet. När jag skulle köpa ingredienserna så råkade parmesanosten falla bort ur mitt minne, därför blev det en ostfri risotto den här gången.
3. Ätandet innan. Precis som senast när jag gjorde mat fick jag det problemet att jag började plocka av ingredienserna innan jag skulle blanda i dem i röran. Det slutade med att jag helt enkelt fick skiva nya morötter, eftersom de som jag gjort i ordning först var i princip slut.
4. Slaskandet. Jag tror jag rörde om lite för mycket i grytan, när jag hade lagat färdigt maten jag nämligen hela spisen full med kladdiga korngryn. Det var lite väl mycket slaskande för att jag ska vara helt nöjd med min insats, men man lär av sina misstag.

På bilden ovan ser ni den delikata anrättning. Den andra bilden är på mig i matlagartagen.









Dagens låt: Moneybrother - Dom vet ingenting om oss(fortfarande)

Pengabrorsan

Nu har jag suttit och lyssnat på Monybrothers nya låt hela förmiddagen och jag är väldigt imponerad. "Dom vet ingenting om oss" har fart och känsla och även om dte var lite ovant att höra Moneybrother sjunga på svenska i början så är det riktigt bra. Låten går att lyssna på här och det är något jag rekommenderar er att göra. Om hela skivan är så här bra så kommer den sjätte december att bli en väldigt trevlig dag.
På lucia blir det två konserter, dels ska jag höra luciakören på skolan sjunga och dels ska jag höra Moneybrother live på Skottes. Det är ingen överdrift att påstå att jag ser fram emot den dagen.

Dagens låt: Moneybrother - Dom vet ingenting om oss

Tribute to Morgonrocken

Det finns en person som egentligen skulle ha en stående topplacering på min lista om jag bara visste vem det var, nämligen mannen eller kvinnan som uppfann morgonrocken. Det finns inte mycket som slår att knalla runt i morgonrocken och slappa en hel förmiddag, bättre avkopplingskläder går inte att hitta.
Det var inte så många år sedan jag fick min kära avslappningsrock, det var en julklapp för tre år sedan tror jag. Anledningen till att jag önskade mig en var att jag året innan köpt en till farsan i present och sedan blivit avundsjuk på hur skön den såg ut, dessutom hade den huva och det förde tankarna till Rocky. Man kan inte undgå att känna sig lite cool i en morgonrock med huvan uppdragen, speciellt inte om man sett Rockys entré i de klassiska filmerna. Jag och min dubbelpartner på pingistiden hade planer på att komma in till matcherna i morgonrockar med namn på ryggen, i stället för vår vanliga, trista träningsoverall. Vi gjorde aldrig slag i saken, därför levde jag länge utan en morgonrock. Ett tag använde jag farsans gamla, men med tanke på att jag varit längre än honom ganska länge så kändes den mer som en ganska knepig klänning än som en morgonrock, så den var ingen höjdare.
Nu har jag i alla fall en helt egen morgonrock med Rockyluva och den är helt suverän. Det är synd att det inte är mode att gå runt i morgonrock, du skulle jag gå runt i den nästan hela tiden. Det vore onekligen ganska intressant att se elevernas reaktion om jag kom i den till jobbet, men det kanske skulle ge ett ganska oseriöst intryck.
Idag har jag i alla fall haft den på mig tills för bara en liten stund sedan, då jag var tvungen att gå ut för att tippa. Jag har suttit framför tv:n och rättat prov, med min suveräna Moz-dvd igång. Många kanske tror att provrättande är en trist del av mitt jobb, men när man får se sådana resultat som jag fick se idag kan jag inte säga annat än att det vara en fröjd att få rätta.

Dagens låt: The Smiths - Heaven knows I´m miserable now

Veckans lista v.47

1. Anders Wendin - Jag var väldigt förtjust i Moneybrothers senaste skiva, den var precis så lagomt deppig som en skiva ska vara, ändå blev man på gott humör av att höra den. Förra turnén hade jag turen att få se honom fyra gånger, det var bra varje gång, men bäst var det när jag och Gorbatjov såg honom på Konserthusetr. Den trettonde december ska jag och Gorbatjov se Moneybrother igen, den här gången är det på Skottes här i Gävle. Det ska bli förbannat roligt. Jag har inte hör något av hans låtar på svenska, men bara Moneybrothers scennärvaro brukar vara värd inträdet. Han är helt enkelt en grymt bra artist live och att han återigen kommer till Gävle gör honom till given etta på dne här veckans lista. Det blir faktiskt tredje gången jag ser honom här i stan och det är väldigt positivt.

2. Shunsuke Nakamura - "Den enda sanna glädjen är skadeglädjen", så stod det på en Jokern-affisch som jag fick med i en Batman-tidning när jag var liten. Det tog ett tag innan jag fattade vad det där med skadeglädke innebar, men nu vet jag verkligen vad det betyder. Nu när det går minst sagt knackigt för oss i ligan så är det så jäkla skönt när United torskar i CL. Nakamura avgjorde för Celtic mot United i veckan och även om United säkert kommer att ta sig vidare ur sin grupp ändå så är det väldigt roligt när det går dåligt för dem. Jag avskyr United och att dessutom få se dem missa en tveksamt dömd straff i slutet av matchen gjorde det hela än mer underhållande. Det var njutbart att se Gary Nevilles frustration i samband med det sena bytet och det var roligt att se Sahas besvikelse efter straffmissen. Skadeglädje är underskattat.

3. Micke Dubois - Till veckan släpps dvd-boxen med det bästa av Angne och Svullo, den har jag verkligen sett fram emot. Det finns många klassiska klipp från den serien som jag inte sett på mycket länge, några har jag sett med Gamle Franken på VHS men det var längesen nu. "Nyheter för döva" och andra legendariska sketcher kommer snart att vara i min ägo, på dvd. Det kommer bli en trevlig helg nästa helg, då blir det Svullomaraton.

4. William Golding - Mina nior läser just nu "Flugornas herre", jag har just börjat läsa den för andra gången för att jag inte ska ha glömt några detaljer när det vankas bokdiskussion i början av nästa månad. Jag gillade boken skarpt när vi läste den på högstadiet i Kilafors och jag tycker fortfarande att det är en riktigt bra bok, det finns många intressanta saker att diskutera utifrån boken. Jag minns att det var tillsammans med Uno som vi fick läsa boken, vi fick även se den nyaste filmatiseringen. Det är inte många böcker jag minns från högstadiet, men "Flugornas herre" minns jag väl.

5. Björn Afzelius - Jag har i veckan suttit och jobbat på niornas nästa område, då har jag läst en hel del texter av Björn Afzelius. Han skrev väldigt bra och har många bra budskap i sina texter. Jag har inte läst hans texter så mycket förut, jag har aldrig lyssnat på honom speciellt mycket och aldrig riktigt satt mig in i vad han tyckte om saker och ting. En period på högstadiet lyssnade jag på Afzelius, men då brydde jag mig inte så mycket om vad han ville säga texterna, det var bara själva musiken som var intressant. Det är tragiskt att Afzelius gick bort så pass tidigt, han hade många år kvar då han kunde ha skapat mer bra musik och nått ut med sitt budskap till fler. Jag tror att många av mina nior kommer att gilla hans texter, en text som den till "Valet" kan man inte annat än uppskatta.

Dagens låt: Moneybrother - Nobody´s lonely tonight

Unik händelse och självmordsmusik

Jag har väldigt veka tår, alltid när det är lite kallt ute så börjar jag frysa om dem. När jag är på bandy har jag alltid tappat känseln i de flesta av tårna innan matchen är över. Jag har aldrig riktigt fattat varför mina tår reagerar på det här sättet, det spelar ingen roll vilka skor jag har eller hur många par strumpor jag lyckats trycka in. Ibland har jag testat att ha väldigt tunna strumpor, för att kunna röra på tårna i skorna och kanske få igång lite blodcirkulation i dem, men inte heller det har gjort att de varit varma en hel match. Att mina tår ska frysa på bandy är lika givet som att min näsa börjar svettas när jag äter stark mat, det är som en del av min personlighet.
Igår var jag, farsan och Den Gamle Franken på bandy i Bollnäs och såg när giffarna vann mot ett väldigt dåligt Ljusdal. Matchen i sig var verkligen ingen höjdare, det finns en annan anledning till att jag kommer att minnas den här matchen. Det var ungefär fem plusgrader när vi kom fram till Sävstaås och när vi åkte hade tempen bara sjunkit ett par grader, detta medförde att mina tår mådde prima när jag satte mig i bilen för att åka hem. Det fanns inte en tendens till kyla i fötterna och det är verkligen unikt när det gäller mig och bandy. Den här dagen ska jag komma ihåg när jag står där på läktaren på annandagen och tappat känseln i tårna lagom till halvtid, då ska jag minnas en tid då jag faktiskt klarade mig.
Min musiksmak har fått ännu ett namn på sistone. Jag är väl medveten om att den musik jag lyssnar på inte alltid är så uppmuntrande, Bonnie Prince Billy och tidiga Weeping Willows är inte direkt partymusik. När någon frågar mig vilken musiksmak jag har brukar jag svara att jag lyssnar på deppop. De benämningar som min musiksmak fått nu är en aning grövre. Den Gamle Franken brukar säga att jag lyssnar på begravningsmusik och nu har även några av mina elever givit min musiksmak ett namn. Härom dagen när jag satt i klassrummet och lyssnade på Bright Eyes kom några av mina elever in i klassrummet och sade:
"Sitter du och lyssnar på din självmordsmusik nu igen?"
Personligen tyckte jag att jag lyssnade på ganska fartfylld musik då, det var ändå "Haligh..." och den är det lite tempo i då och då, men det tyckte inte dem. Jag har märkt att en snabb låt för mig är inte riktigt samma sak som en snabb låt för många andra. När jag spelat in blandband åt syrran har jag haft i uppgift att göra en sida med snabba låtar och en sida med långsamma låtar, jag kan utan att överdriva säga att det var svårt att få ihop sidan med de snabba låtarna. Nu när jag gjorde en blandskiva härom veckan försökte jag också göra skivan så snabb som möjligt, men det är ofrånkomligt att det slinker med någon depplåt mitt i allt för att skivan ska fyllas. Å andra sidan är det snudd på olagligt att göra en blandskiva utan Weeping Willows.
Deppop, begravningsmusik, självmordsmusik, kärt barn har många namn.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - A king at night

Rockbjörnen

Jaha, då var det dags igen att dela ut rockbjörnen på skvallerpressens hemsida. Precis som tidigare gör jag mitt bästa för att mina favoriter ska prisas, så jag går in och röstar. Så här har jag lagt mina röster i år:

Årets svenska kvinnliga artist: Laleh - Visserligen kommer inte skivan förrän om några veckor, men den släpps i alla fall det här året. Live har jag sett Laleh två gånger i år, både på Gävle teater och nere vid Gasklockorna och det har varit riktigt bra. Jag har hört några av låtarna som kommer vara med på nya skivan och de håller hög klass. Lalehs skiva kommer säkert att vara bra och med tanke på att det inte finns speciellt hård konkurrens i den här kategorin så blir hon min vinnare. Mitt andrahandsval är Marit Bergman, jag har inte hört så mycket av hennes senaste skiva men hennes gamla material gillar jag och det blev jag påmind om på en blandskiva nyligen. Om Lalehs skiva kommit ut några veckor senare hade min röst hamnat på Marit.

Årets svenska manliga artist: Nikola Sarcevic - Konkurrensen är i princip obefintlig, jag har inte hört Moneybrother på svenska än så jag kan inte gärna sätta honom som vinnare. Sarcevics spelning i Gävle var högklassig och kom i ett läge då jag börjat misströsta, så även om jag inte hört hela hans nya skiva så får han min röst i den här kategorin.

Årets svenska grupp: The Concretes - Att deras sångerska lämnade bandet nyligen var en väldigt tråkig nyhet, jag gillar deras sound och tycker mycket om deras två skivor. Konkurrensen var inte direkt jättetuff, Gustav & the Seasick sailors låg närmast till hands efter Concretes.

Årets svenska låt: Laleh-Mamma - Jag har bara hört den här låten live och jag vet inte om den kommer med på skivan, men det är den bästa svenska låt jag hört i år.

Årets svenska skiva: The Fine Arts Showcase-Radiola - Christian Kjellvanders lillebror har gjort en riktigt bra skiva och det är den bästa svenska skiva jag hört i år.

Årets utländska artist: Morrissey - Aldrig har väl ett svar varit enklare att ge. Moz gjorde en suverän skiva och jag har även haft äran att uppleva två konserter med honom under året. Morrissey är årets utländska artist, utan tvekan.

Årets utländska grupp: The Streets - Vet inte om man kan klassa dem som en grupp, Mike Skinner är ju hjärnan bakom allt, men de får ändå min röst här. Deras senaste skiva var sämre än de tidigare två, men det finns många bra spår även på den här och det gör att de tar hem min röst före Placebo.

Årets utländska låt: Morrissey-Life is a pigsty - Kommentarer överflödiga, overkligt bra låt.

Årets utländska skiva: Morrissey-Ringleader of the tormentors - Kräver väl egentligen ingen motivering heller, en underbar skiva.

Dagens låt: Moneybrother - Ain´t gonna work

Nummer 400

Dagens inlägg är mitt fyrahundrade inlägg här på sidan. Eftersom det är ett litet jubileum så tänker man kanske att det borde vara ett oerhört givande och bra inlägg, det borde vara ett inlägg värdigt ett jubileum. Faktum är dock att jag faktiskt är helt nollställd på vad jag ska skriva idag. Jag har haft en bra dag på jobbet och har fått mycket extrajobb gjort. I stället för att skriva ihop nåt dravel som inte riktigt är värdigt det här inlägget så bjuder jag på en video som verkligen är det:

Dagens låt(och video): Bright Eyes - Lua

Dags att lämna gnällbänken?

Jag har klagat ganska mycket på Gävles musikliv på den här sidan, för bara någon dag sedan beklagade jag mig över att man tar hit de obegåvade töntpoparna i Rednex. Idag fick jag svar på tal. På Skottes musikteater ska nämligen Moneybrother spela den trettonde december, en jäkligt positiv överraskning. Det var inte speciellt länge sedan jag såg Nikola Sarcevic i Gävle och jag trodde att det skulle bli årets sista riktiga musikhändelse i Gävle, men där hade jag fel. Nu har Gävle faktiskt tagit hit Marit Bergman, Lisa Miskovsky, Nikola Sarcevic och Moneybrother de senaste månaderna och i somras hade Laleh en suverän spelning nere vid Gasklockorna, så helt hopplöst är det inte.
Mitt gnällande började i samband med Cityfesten då Gävle verkligen gjorde sitt bästa för att skrämma bort folk från stan, med musik från artister som Da Buzz, Poodles och Torgny Melins. När sedan man röstade fram Arvingarna för en önskekonsert så trodde jag verkligen att slutet var nära. De senaste månaderna har stan spottat upp sig och efter Sarcevic var jag ganska nöjd, men när jag sedan såg att Rednex bjudits in till stans finrum så var jag tillbaka på botten igen. Nu kommer Moneybrother till Gävle och jag är åter positiv. Moneybrothers spelning på konserthuset i fjol var ruggigt bra och om spelningen på Skottes kommer någorlunda i närheten av den kommer jag vara på mycket gott humör när jag går därifrån.
Laleh släpper sin nya skiva samma dag som Moneybrother släpper sin, december kommer inte att bli en speciellt jobbig månad att ta sig igenom. Nu fattas det bara att Weeping Willows och Laleh stannar till i Gävle när de ska bege sig ut på turné, då kanske jag lämnar gnällbänken för ett tag.

Dagens låt: The Perishers - Sway

Fantasi

Mina nior håller på med grammatik nu, det är satsdelar som gäller för hela slanten. De är väldigt duktiga och det är givetvis bra, men det sätter min fantasi på svåra prov. Jag tycker det är skittrist att plocka färdiga uppgifter ur böcker, därför gör jag mina egna övningar. Efter flera veckor med satsdelar börjar det ta slut på fantasi till mina meningar, det märkte jag redan i helgen när jag skulle skriva ihop några extraövningar. I början går det ganska bra att spruta ur sig olika meningar där eleverna kan plocka ut subjekt, direkt objekt och sånt, men jag kan ju inte skriva om Liverpool, fotboll och Maradona hela tiden. När jag gått igenom hela min intressesfär så började jag skriva om eleverna i klassen, det gick också rätt bra, men efter det har det blivit lite svårare. De senaste meningarna jag skrev ner handlade om pektår, lyktstolpar, Spindelmannen och Scrubs, det är tur att arbetsområdet snart är över. Tyvärr har jag kvar att konstruera provet och då ska det helst vara begripliga meningar, det kommer att bli en rejäl utmaning. Det är mycket enklare att göra SO-prov, då har man något att gå efter. När man konstruerar grammatikprov har man ju alla ord i svenska språket att använda, då blir det svårt att välja. Jag brukar ha svårt att parkera på en parkering när många platser är lediag, då kan ni tänka er hur det är när jag ska välja bland alla ord i hela svenska språket. Det kommer säkert att sluta med att jag skriver om Morrissey, Liverpool och Maradona nu också.

Dagens låt: Kris Kristofferson - From the bottle to the bottom

Finska

Det finns språk som är helt omöjliga att förstå, ett av dem är finska. Trots att Finland ligger så pass nära oss så är det enda jag kan säga på finska "Tryck in fliken och öppna"(det som står på oboypaketet). Jag hade en kille i min klass på högstadiet som lärde mig att räkna en bit på finska också, men trots mitt intresse för språk så är jag rätt nollställd på språket. Min bild av språket är att det är ganska så fult, de hade inte stor chans i melodifestivalen innan det kom en ändring som gav dem chansen att sjunga på engelska. En sak jag inte visste om det finska språket är att det kunde låta så enormt bra som det gör i låten nedan:
Itämaista Rakkautta - Juli & The Monoliths
Men jag blir itne förvånad, Ninas röst är underbar vilket språk hon än sjunger på.

Dagens låt: Juli & The Monoliths - Itämaista Rakkautta

Misär del 3

Kräftgången fortsätter, även om det inte är någon katastrof att spela oavgjort på bortaplan mot Mboro så räcker det inte med kryss nu. Vi har hittills bara gjort ett enda mål på bortaplan och det var en feldömd straff som vi lyckades göra mål på i premiären mot Sheffield United. Matchen igår ägde vi totalt, men vi lyckades inte skapa speciellt många heta målchanser. Gerrard fick spela centralt, men var precis lika blek som han varit i alla andra matcher under säsongen. Nu måste det verkligen till att vi vinner många matcher i rad för att få kontakt med lagen ovanför, en tiondeplats är pinsamt dåligt. Det vore inte helt fel att slippa bli besviken varenda helg, det har varit för mycket av det den här säsongen och det sliter. Även om man är ganska härdad när man håller på ett lag som inte vunnit ligan på 16 år så är det jobbigt när spelet inte stämmer. Det är bara att fortsätta att hoppas på en vändning, någon måste den komma.

Dagens låt: Idlewild - You hold the world in your arms

Veckans lista v.46

1. Morrissey - Jag vet inte vilken gång i ordningen den är som Moz hamnar på första plats på min lista, men det har varit lika välförtjänt varenda gång. Anledningen till den här veckans topposition är en dvd som jag köpte på tradera förra veckan, den heter Pasolini is me och innehåller Moz spelning på Rock am ring i somras. Jag har sett Moz live två gånger i år och nu fick jag äntligen en spelning från turnén på dvd, det ger mig chansen att när som helst kunna återuppleva lite av den känslan som fanns när jag såg honom. Känslan från den magiska kvällen i Karlstad kan ingen dvd i världen återskapa, inte heller känslan man fick i kroppen när extranumret "Last night I dreamt that somebody loved me" spelades på Hovet, men dte blir lättare att tänka tillbaka på de stunderna om man får hjälp av en dvd. En negativ sak med den här dvd:n var att man valde en spelning där inte spelade årets bästa låt, "Life is a pigsty". Filmen hade givetvis varit ännu bättre om man fått med det mästerverket.

2. Josef Fares - Jag var på skolbio i veckan, filmen vi fick se var Zozo. Jag gillar Josef Fares komedier, de är lättsamma och roliga. Zozo var allt annat än lättsam, men den var väldigt bra. Zozo är Josef Fares berättelse om ett barns flykt från krigets Libanon till Sverige. Man får både uppleva hur det är att leva i krig och hur det är att komma till ett helt nytt land där ingenting är lika som hemma. Zozo är en väldigt stark film och Fares visar att han klarar av att göra andra filmer än komedier, även om det finns roliga inslag även i den här filmen så är det verkligen i det som man minns när man tittat klart. Jag hoppas Fares fortsätter att göra bra filmer, han har hög kapacitet.

3. Daniel Sperrle - I torsdags skulle jag egentligen ha varit på bio, men eftersom jag jobbade över så hann jag inte iväg. I stället stannade jag hemma och tittade på hockey, det är inget som jag är speciellt ledsen över såhär i efterhand. Brynäs match mot Linköping var bland de konstigaste matcher jag sett. Linköping har överlägsna i stort sett hela matchen och det hade kunnat stå 4-0 redan efter första perioden, anledningen till att det inte var avgjort redan då var Daniel Sperrle. Den insats hans tod för i målet under matchen var helt makalösa, han gjorde räddningar som inte fanns. Att mota 51 av 52 skott är nästan obegripligt. På slutet av matchen var man knappt orolig över om Linköping skulle få in pucken, det kändes som om Sperrle inte kunde släppa in några skott. Sperrles insats ger honom en plats på veckans lista.

4. Kris Kristofferson - Idag är det fyra månader kvar till konserten på Cirkus. Jag har lyssnat en hel del på Kristoffersons nyaste skiva den senaste tiden, den håller hög klass. Spelningen på Cirkus kommer att bli ett minne för livet, även om jag inte lyssnat på Kristofferson i mer än ett år så har han verkligen blivit en av mina stora favoriter. Hans musik är fenomenal och hans texter är hur bra som helst. Tänk er själva att sitta i publiken när de första tonerna till den här låten börjar ljuda, mäktigt är bara förnamnet.

5. Andreas Westh - Bandysäsongen är full gång nu och det är redan nu tydligt att giffarna är klart mer stabila bakåt i år än på länge, anledningen till det är givetvis att Westh har kommit tillbaka. Han var riktigt bra mot byn i onsdags när jag var där och tittade och hade det inte varit för den enögde domaren så hade Bollnäs tagit en överraskande derbyvinst i den matchen. Westh är väldigt följsam i sitt försvarsspel och det känns väldigt säkert med honom som libero. Med honom i laget kan Bollnäs dessutom ha fjolårets libero Anders Spinnars som mittfältare och det ger den lagdelen extra styrka. Det ser bra ut i år, dte enda som saknas är en målskytt. Om giffarna hade en anfallare som satte sina chanser skulle det kunna räcka väldigt långt en sån här säsong när alla topplagen tappat.

Julvärd

I veckan presenterades vem som ska vara julvärd i år. Årets val av ljuständare är Ingvar Oldsberg. Det var inte direkt ett kontroversiellt val, Oldsberg går hem hos de flesta. Det var lite mer överraskande i fjol när Blossom Tainton fick sitta i rutan, därför hade jag väntat mig ett lite roligare namn i år också. Jag tycker fortfarande att Orvar Säfström vore ett perfekt val som julvärd, men det kommer nog aldrig att hända. Egentligen är det lite konstigt att man bryr sig om vem det är som ska sitta där och prata några sekunder då och då, det är ju inte direkt så att man tittar mycket på tv på julafton och när man kollar så är det på ett program, inte på det som är mellan. Det borde inte vara något speciellt vem det är som presenterar Kalle Anka, men det är det.
Oldsberg var ett tråkigt val, men han kommer säkert att fungera bra. Nästa år hoppas jag återigen på Orvar, ska nog skicka ett mail till de som bestämmer och berätta att jag hittat den ultimata julvärden.

Dagens låt: Neil Young - Like a hurricane

Rednex?

Idag när jag satt och läste igenom veckans tidningar hittade jag en liten notis osm gjorde mig väldigt förvånad. Jag brukar alltid läsa igenom listan över de konserter som är på gång i Gävle, ibland kan där finnas med någon positiv överraskning, så var inte fallet idag. Det gjorde mig förvånad var att Konserthuset tydligen bokat in en konsert med Rednex i december. Konserthuset bokar alltså en konsert med ett av Sveriges mest pinsamma band, konserthuset bokar in en konsert med The way I mate-Rednex. Konserthuset är Gävles överlägset bästa lokal för musik, där kommer alltså Old pop in an oak att spelas. Det finns så otroligt många bra band i Sverige, så många skickliga artister som skulle kunna göra suveräna konserter i en lokal av konserthusets kaliber. När Cardigans var i Gävle förpassades de till Estraden, när Weeping Willows senast var i Gävle fick de trycka in sig på bottenvåningen på o´learys och när Soundtrack of our lives kom hit fick de spela på Slickcity. Rednex däremot, de får spela på konserthuset, helt sjukt. Finns det verkligen folk som lyssnar på Rednex så pass mycket att de tycker att det är värt att betala 300 kr för att se artister som sitter på höbalar och slår på trummor?
Cotton eye Joe på konserthuset, stackars den som tvingas recensera den spelningen.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - The brute choir

Bandy

Igår var jag iväg och tittade på säsongens första bandymatch, det var giffarnas bortamatch mot Edsbyn som jag såg till att komma iväg på. Jag har aldrig tidigare varit i Edsbyns bandykyrka, så det var intressant att komma in och se hur den såg ut. En sak som jag reagerade över när jag kom till parkeringen utanför arenan var parkeringsvakternas klädsel, jag har funderat över det här tidigare men igår var det extra irriterande. Vakterna är alltid klädda i reflexvästar så att man ser dem bra, men det som är konstigt är att de aldrig har några reflexer på armarna. De är ju på plats för att vinka in bilarna på rätt platser, men det blir ganska svårt när man inte ser deras armar. Man ser deras kroppar bra pga reflexvästen, men det tar ett tag innan men kan se vart de vinkar eftersom deras ärmar oftast är mörka. Jag tycker att en väst med reflexer på ärmarna vore att fundera över på mörka parkeringsplatser, då skulle inte vakterna behöva stå och vifta i onödan.
Bandymässigt var det en bra match, men det är alltid trist när domarna ska stå för avgörande insatser. Jag är visserligen ganska partisk, men domaren igår var inte speciellt rättvis i sina bedömningar och det blev matchavgörande. Giffarna är bra i år och jag blir inte förvånad om det blir revansch för gårdagens förlust på annandagen när byn kommer till Sävstaås.

Dagens låt: The Smiths - Last night I dreamt that somebody loved me

Svårsmält förlust

Jag har fortfarande inte riktigt kommit över vår usla insats igår. Vanligtvis brukar jag försvara laget när det går dåligt, men nu är vi verkligen skamligt dåliga och insatsen igår oförsvarbar. Benitez får ta mycket skit i tidningarna nu och det ska han ha, men spelarna måste ta sitt ansvar också. Väldigt många underpresterar grovt och nu är det snart dags att visa lite vilja.
I övrigt har det varit en bra dag idag, men dagen efter förlust är aldrig rolig.

Dagens låt: Morrissey - I have forgiven Jesus

Misär del 2

Det här börjar bli en jobbig följetong, men det är tamejfan inte roligt att vara Liverpool-fan nu. 0-3 i röven mot ett Arsenal som inte alls spelar speciellt bra, de gånger det blev farligt blev det mål och spelarnas inställning är under all kritik. Det är mycket snack om att Benitez borde få gå nu, men där håller jag inte med. Spelarna på planen agerar som inte som de proffs de egentligen är. Gerrard har varit enormt blek den här säsongen och man kan inte skylla allt på att han spelar på en ovan position. Han spelade på högerkanten förra säsongen också och då gick det mycket bättre. Det verkar inte som om det här kommer att bli en rolig säsong. Jag trodde verkligen på Benitez lagbygge innan säsongen började, men nu ser det inte alls bra ut. Vi är PL:s sämsta bortalag och även om vi spelat svåra bortamatcher så måste vi börja ta poäng i dem också om vi ska ha nån som helst chans att närma oss toppen.
Det har verkligen inte varit någon bra dag idag, hade gärna hoppat över den, hoppas morgondagen blir bättre. En misärdag förtjänar deppmusik, det finns även högkvalitativ sådan på youtube:

Dagens låt 2: I see a darkness

Söndagstankar

Nu är snart ännu en helg slut och det är dags för jobb igen. Tiden går fruktansvärt snabbt, det känns som om jag nyss började jobba, men nu är det helt plötsligt mitten av november.
Idag spelar vi match mot Arsenal på bortaplan, jag har inte speciellt stora förhoppningar. De senaste matcherna har inte varit bra och Arsenal är inte ett lag som vi brukar ta poäng mot på bortaplan. Nu har de visserligen en ny arena i år, det kanske går lättare att vinna på den än på Highbury. Jag hoppas vi står upp på ett annat sätt idag än mot United, då var det en pina att titta. Jag skulle tro att Gerrard blir kvar ute på kanten i den här matchen, Zenden tar nog Sissokos plats i mitten. Kuyt och Crouch borde vara givna i anfallet, de måste göra en kanonmatch för att vi ska kunna rubba Arsenal. Några av mina elever håller på Arsenal, så om det blir förlust idag lär jag få höra det i några dagar. Liverpool får mycket gärna överraska mig idag.
I morgon är det fotbollsgala på tv, den känns ungefär lika ointressant som vanligt. Jag har följt allsvenskan väldigt dåligt i år, har bara sett fyra Geflematcher och någon strömatch på tv, därför har jag ingen större koll på vilka som gjort bäst ifrån sig på planen i år. Det enda pris jag har en åsikt om är guldbollen. Den borde Fredrik Ljungberg få. Han var outstanding i Sveriges lag i VM, utan honom hade det inte blivit åttondelsfinal. Han har varit skadad en hel del och har inte gjort en av sina bästa säsonger i klubblaget, men sett till helheten så har han varit Sveriges bästa spelare i år. En sak som göt mig lite irriterad med galan i morgon är att man ska dela ut ett pris till tidernas mål. När fan ska de sluta med alla de där Tidernas bästa-priserna? Den här gången har man tagit fram fem mål som nominerats, jag vet inte hur man valt ut dem, men det är säkert någon skvallerpressjury. Bland de nominerade finns Kurre Hamrins mål mot tyskarna i VM58, hur många som ser galan tror ni minns det målet? Därefter har man hoppat ända fram till Kenneth Anderssons nickmål mot Rumänien i VM94, gjordes det inga viktiga eller snygga mål på 36 år? På slutet har man slängt in Zlatans mål mot Ungern i kvalet som ett av de fem alternativen, är det verkligen ett av de fem bästa mål som ett svenskt landslag gjort någonsin? Det är helt hopplöst att jämföra ett mål från 1958 med ett mål från 2005, dessutom är nog majoriteten av de som röstar så pass unga att de inte var med när Kurre Hamrin gjorde sitt mål. Den här typen av priser är idiotiska och jag kan inte fatta varför man inte ger upp med dem, det känns som om det ska utses tidernas allting nuförtiden. Årets mål kan man utse, men tidernas mål är omöjligt. Jag kommer ändå att titta på galan i morgon, det finns nämligen en chans att jag är med på ett hörn. Det ska vara ett inslag med Dogge och Tomten från fotbolls-VM och jag, Den Gamle Franken och Fugelsang var med i bakgrunden när de filmade på Camp Sweden inne i Köln, så kanske kommer vi med i inslaget i morgon.

Dagens låt: Sinead O´Connor - This is a rebel song

Veckans lista v.45

1. Dirk Kuyt - Man får verkligen anstränga sig för att hitta positiva bitar i vårt spel nu. Visst, de senaste matcherna har vi vunnit hyfsat säkert utan att släppa in mål, men vi har spelat riktigt dåligt. Det finns ingen fantsi och ingen fart alls i spelet. När spelet inte fungerar så är det viktigt att göra mål på de chanser som kommer och då krävs det att man har en vass anfallare. Vi har inte haft en sådan spelare sedan Owens bästa dagar, men nu kanske vi fått en ny. Kuyt verkar ha en förmåga att stå på rätt ställe och det vittnar hans två mål förra helgen om. Dessutom sliter han över stora ytor och ser till att motståndarförsvaret för jobba ordentligt. Jag tror att han och Crouch kan komma att bilda ett bra anfallspar när de lärt känna varandra lite bättre. Bellamy har hittills inte visat någonting och jag hoppas att Rafa låter Kuyt och Crouch få mycket speltid tillsammans, speciellt i ligaspelet. I morgon är det match mot Arsenal och då hoppas jag få se KLuyt i målprotokollet igen.

2. Uno - I veckan fick jag min första skolkatalog som lärare. Det kändes lite konstigt att se sig själv på bilden bland de andra lärarna, men det är väl bara att vänja sig. Förhoppningsvis kommer jag att finnas med i skolkataloger många år framöver. När jag satt och tittade i katalogen kom jag till slut till min egen gamla högstadieskola. Nästan alla lärare som jag hade när jag gick på skolan fanns kvar, det var bara några som bytts ut. En som fanns kvar var min favoritlärare, Uno. Han är den absolut bästa lärare jag någonsin haft. Vi hade honom i svenska och det är inte många jag lärt mig så mycket av som av honom. En annan anledning till att jag gillade honom var att han var sig själv i klassrummet. Han kom till jobbet i sin Jethro Tull-tröja eller i sin Pink Floyd-tröja, han var inte som de andra lärarna. Trots att han var kortare än nästan alla killar i klassen så hade vi stor respekt för honom. Jag minns väl en gång när Bröll inte vill byta plats i klassrummet, då gick Uno fram till honom, lyfte upp stolen och bar honom till den andra sidan. Sedan ajg själv började att jobba som lärare har jag fått vara med på några konferenser där Uno också deltagit och det har varit lärorikt. Vi hade bra lärare i högstadiet, men Uno var utan tvekan den bästa.

3. Nikola Sarcevic - Jag har redan skrivit en hel del om gårdagens konsert, så egentligen behöver jag motivera varför Sarcevic återfinns på den här veckans lista. Det var väldigt roligt att gå på konsert och det var en trevlig lokal, jag hoppas verkligen att arrangörerna fick blodad tand och fortsätter att annordna spelningar. Det finns mycket bra musik i Sverige och även vi i Norrland förtjänar att få höra den live. Konserthuset har gjort ganska trista bokningar hittills i år, Anna Ternheim vore rätt kul att se, men annars är det inget som har lockat. DiLeva och Bo Kaspers har nog spelat på konserthuset 3-4 gånger vardera sedan jag flyttade hit, så det kanske är dags att försöka tänka om. Ett tips är att boka in Weeping Willows till konserthuset efter jul, då kommer jag att köpa biljett.

4. Tobey Maguire - Jag har alltid gillat marvels serier, det kanske inte kommer som någon överraskning, och nu är det snart dags för den tredje delen i filmserien om Spider-Man. Spindelmannen var den första av mina favoriter i marvels värld, jag upptäckte honom innan jag upptäckte Wolverine, Daredevil och Punisher, och jag har haft krav på de filmer som gjorts. Den fösta filmen var en liten besvikelse, men jag blev inte besviken på Maguires insats som Peter Parker. Nu är det alltså dags för film nummer tre och det har kommit ut en ganska lång trailer. Jag har tittat igenom trailern två gånger och jag är både nöjd och missnöjd. Nöjd med att det verkar bli en hel del action i filmen och nöjd med hur Sandman ser ut. jag är väldigt missnöjd med att man än en gång måste slänga in Spider-Man framför en vajande amerikansk flagga, det fanns med i den första filmen också och det var en av de saker som jag störde mig mest på. Det verkar tyvärr bli en hel del kärleksproblem även i den här filmen. Även om Peter Parker har samma problem som oss vanliga människor så tycker jag att man lagt lite väl mycket tyngd vid det i de två tidigare filmerna och det verkar bli så den här gången också. Hur som helst, Maguire är en bra Spider-Man och förtjänar en plats på listan.

5. Jonas Hassen Khemiri - Jag har varit dålig på att läsa böcker på sistone, det har mest blivit böcker med anknytning till arbetet. Förr brukade jag alltid läsa innan jag somnade, men nu är jag oftast så trött när jag ska sova att jag slocknar på en gång. Efter att ha hört Khemiri prata i måndags blev jag i alla fall väldigt sugen på att läsa hans böcker. Jag passade på att köpa hans nyaste verk och har nu börjat att läsa. Boken är väldigt underhållande, nu har jag inte kommit så långt i den, men det jag läst hittills verkar lovande. Det var första gången jag var på en författarkväll inne i Bollnäs, men jag ångrar inte att jag följde med storasyster dit. Det är bra att bli påmind om vilket utbyte man kan få av att läsa en bok. Även om jag kommer att få göra några avbrott i läsandet av Khemiris bok för att hinna med att läsa igenom och förbereda samtalen till mina elevers klassböcker så tror jag att jag kommer att ta mig igenom den ganska snabbt, sen ska jag ge mig på "Ett öga rött".

Dagens låt: Interpol - Narc

Sarcevic

Igår var jag på en minifestival här i Gävle, anledningen till att jag gick dit var för att se Nikola Sarcevic. Innan Sarcevic satte igång att spela var det tre andra band som skulle genomföra en varsin spelning. Jag gick dit tillsammans med Gorbatjov och Liv och snart dök även syrran, Ronnie och Lars upp i lokalen. De två första banden satt vi ner och lyssnade på vid ett bord. Jag minns inte vad det första bandet hette, men deras musik var ingenting som föll mig i smaken. Det var ganska enformigt och intetsägande och ganska snart slutade jag lyssna. Efter ungefär en halvtimme hade man spelat färdigt och lämnade plats för ännu ett band, ett band som inte var lika tråkigt men fortfarande inte i min smak. Soundet var hyfsat, men de fick inte ihop det riktigt. På något sätt kändes det som om de i bandet inte kom överens om vilken typ av musik de ville spela, så det blev en lite knepig blandning av det hela. Det ska sägas att musiken de två första banden spelade inte alls är sådan musik som jag vanligtvis lyssnar på och det har stor del i att jag inte uppskattade deras framträdanden. Det tredje bandet var en aning mer underhållande än de första två, pop/punk som bitvis lät helt okej. Det blev dock ganska segt mot slutat, i mina öron lät alla låtar lika. För mig var de tre första banden en transportsträcka fram till kvällens huvudpunkt, nämligen Nikola Sarcevic. Han klev på scenen strax efter elva och visade snabbt att vi gjort ett bra val som kommit till musikhuset den här kvällen. Jag hade inte hört låtarna från den nya skivan innan, bortsett från en låt som jag hittat på youtube tidigare under dagen, men de höll samma klass som det äldre materialet. Höjdpunkterna under konserten var ändå de gamla låtarna, det var många av dem som jag nästan glömt eftersom jag inte lyssnat så mycket på skivan de senaste månaderna. "Goodbye I die", "Gluegirl" och "Nobody without me" var alla bättre live än på skiva, då är de ändå redan mycket bra på skiva. Första halvan av konserten stod jag och störde mig lite på två stycken personer som hade en egen liten dans- och sånguppvisning framför mig. Det blir lite drygt att lyssna på lugna låtar när det står personer en meter framför en och sjunger(snarare skriker) med i texten så högt att man knappt hör vad artisten sjunger. Jag har inget emot att publiken sjunger med, men den här gången var det störande. Lyckligtvis gick de till en annan del av lokalen efter ett tag och då kunde jag koncentrera mig på musiken på scenen igen. Sarcevic hade med sig ett tremannaband som stöttade honom bra, en gitarrist, en basist och en trummis. Mellansnack var det inte mycket tal om, han nämnde några gånger att han inte spelat i Gävle tidigare, varken med Millen Colin eller som soloartist, men annars sade han inte mycket. Det slog mig när jag stod där och tittade att Sarcevic är väldigt lik Edward Kowalczyk, sångaren i Live, ett av mina favoritband från högstadiet. De har precis samma drag i ansiktet och samma frisyr, dessutom har båda mycket bra röster. Konserten varade i ungefär en timme och Sarcevic bjöd på några extrannumer, bland annat "Lovetrap" från första skivan. Jag är väldigt nöjd med uppträdandet. Det är alltid spännande att se en artist för första gången, man vet inte säkert vad man kan vänta sig. Sarcevic levde upp till de förväntningar jag hade och det var jävligt roligt att komma iväg på en konsert igen. Jag saknade min favoritlåt från första skivan, men det är smällar man ofta får ta när man gillar de allra lugnaste låtarna. Allt som allt en mycket bra kväll. Bilder kommer nog att dyka upp under dagen.,

Dagens låt: Nikola Sarcevic - Soul for sale

Precis som förr i tiden

Så var det äntligen dags, den stora dagen i skolmatsalen. Efter några PRAO-besök och en bildlektion(ja, det är sant) var det dags för mig att kliva in i matsalen och ta för mig av den hett efterlängtade mannagrynspuddingen. Jag märkte genast en skillnad jämfört med min högstadietid. Mannagrynspuddingen var uppskuren och man tog bitar med någon slags spade, på min tid tog man med en stor sked och den var inte uppdelad innan. Det var också den enda skillnaden jämfört med den pudding som severades på min högstadieskola, det var precis så gott som jag mindes. För första gången sedan jag började jobba på skolan tog jag faktiskt mer än en portion mat, jag brukar oftast bara ta mer sallad. Det var en svår avvägning att veta hur mycket jag skulle äta, det fanns två alternativ: Antingen kunde jag vräka i mig tills jag mådde illa eller så kunde jag äta lagom mycket och gå därifrån med en bra känsla i magen. Fördelen med det första alternativet vore att jag då skulle få i mig maximalt med pudding, nackdelen vore att jag troligen skulle få lämna matsalen illamående. Jag valde det andra alternativet och nöjde mig med två portioner. Nu är årets höjdpunkt i matsalen, åtminstone matmässigt, avklarad och jag känner mig väldigt nöjd. Jag hade höga förväntningar, men de infriades. Jag vet att många gillar pannkakor och Frank och David brukar ofta nämna en currygryta vi fick i åttan, men det är ingen tvekan om att mannagrynspudding är den godaste skolmaten.
Nu är det snart dags för Sarcevic, trevligt värre.

Dagens låt: Nikola Sarcevic - You make my world go around

Livstal

Syrran skickade över det här testet till mig, det hade något med livstal att göra. Jag gjorde testet och så här blev resultatet:

Livsväg 9, den romantiska filantropen.
Nior kan tyckas ha obegränsade möjligheter. Med sin fördomsfrihet och tolerans går de bra ihop med nästan alla människor, och blir fort omtyckta. Deras saknad av sinne för ekonomi kan dock ge konsekvenser.

Att du har livstalet 9 kan innebära att du har lätt för att känna medlidande och du diskuterar gärna livets stora frågor. Du har nog flertalet vänner, som uppskattar din emotionella och ömsinta sida. Du är en konstnärlig och karismatisk person som tycker mycket om att resa. Din kreativitet och känsla för det vackra kan komma att visa sig om du väljer ett konstnärligt yrke. Naturligtvis passar du bäst på ett jobb där du får arbeta med människor eftersom du har en förmåga att komma de flesta mycket nära.

Ditt heta temperament kan göra dig otålig. Du känner dig ofta splittrad och detta medför att du inte får så mycket gjort. Andra människor kan manipulera dig eftersom du ibland är alltför godtrogen. Se till dina egna behov i första hand

En del saker stämmer rätt bra, men jag tror inte det finns någon som skulle kalla mig konstnärlig. Min saknad av sinne för ekonomi stämmer nog in ganska bra. Att det skulle börja pratas om en emotionell och ömsint sida när man är född på alla hjärtans dag var kanske inte så oväntat.

Dagens låt 2: Ed Harcourt - Something to live for

Slutkursat

Idag avslutades kursen jag gått på de två senaste dagarna, det har varit väldigt lärorikt. Efter alla dåliga föreläsningar på högskolan så har jag blivit lite skeptisk mot kurser av olika slag, men den här kursen gav verkligen idéer och kött på benen inför framtiden.
På tal om högskolan så hittade jag ett gammalt anteckningsblock från mitt första år på utbildningen, vi hade många skitföreläsningar då och det syntes i mitt anteckningsblock. Bland anteckningarna hittade jag exempelvis min och Mackans lista över tidernas tio bästa skivor, vi hade även listat 90-talets bästa fotbollsspelare. Lite längre fram i blocket hittade jag några sidor där jag och Tobbe spelat luffarschack, det var ganska jämna matcher faktiskt. De föreläsningar vi hade i aulan under den första kursen var ofta ganska intetsägande, ibland fattade man inte alls varför vi skulle lyssna på de som pratade. Ofta verkade det som om föreläsarna inte var speciellt intresserade av att vi skulle lära oss något heller, det var nämligen mycket sällan som vi hade diskussioner kring det vi lyssnat på. Ofta var det till och med så att våra lärare på kurserna inte lyssnade på föreläsningarna, de körde sitt eget race. Det var skönt när man fick börja med ämnesstudierna och äntligen lära sig något och få ut något av kurserna. Den här veckans kurs var i alla fall bra och det är jag glad över. De måste förresten ha världens dummaste parkeringssystem i Söderhamn. Överallt var det tvåtimmarsparkeringar och de var nästan helt tomma. Om man, som jag, ska på kurs inne i stan kan man ju inte gärna springa iväg varannan timme och flytta bilen, det skulle nog de andra kursdeltagarna tycka var lite jobbigt. Så i stället för att jag kunde ställa mig på någon av de parkeringar som låg nära huset där vi var fick jag åka iväg en ganska redig bit, förbi alla tvåtimmarsparkeringar, och ställa mig på en parkeringsplats längre bort. Nästan alla platser var lediga på parkeringarna kring huset, men på grund av den där mindre begåvade regeln om att man bara får stå där två timmar så kunde jag inte utnyttja det. Men men, det skadade kanske inte med en lite promenad heller.
I morgon är det dags för konsert med Sarcevic och det ska bli riktigt skoj. Det var ett tag sen jag var iväg på någon spelning nu, så det känns som om det är på tiden att få se lite musik live igen. Jag har aldrig sett Sarcevic live tidigare, men jag gillar hans första skiva skarpt.
Skönt med vinst igår, men väldigt synd att Sissoko blev skadad. Han behövs i vårat lag, speciellt mot bra motstånd, och jag tror han kommer saknas på söndag mot Arsenal.

Dagens låt: Fläskkvartetten & Nina Persson - Som glas

Träningsförsök

Jag har varit förkyld ganska länge nu, men igår kände jag mig ganska frisk. Eftersom träningen blivit lidane under min sjukdomstid så bestämde jag mig för att köra lite övningar i mitt rum, så att jag åtminstone fick känna att jag gjort någonting. Vi har ju innebandymatch i helgen och då gäller det att vara i toppform, det börjar bli dags att vinna en match nu. Jag valde att börja med att göra situps, det gick bra i början, sedan dök en svårighet upp, nämligen Plummer. Att göra situps med en 40-kilos labrador runt omkring sig var inte det lättaste. Han började med att lägga sig bredvid mig och lägga sitt lilla, nätta huvud på min mage. Genast blev det mycket tyngre att träna. När jag vilat en stund och skulle köra en till runda kom Plummer på ett nytt sätt att göra det hela lite tyngre, när jag börjat träna så lade han sig under mig. Jag kunde då inte gå ner så pass djupt att jag fick vila på tillbakavägen, återigen att hade Plummer gjort övningen ännu tyngre. För mig som inte rört en fena sedan innebandymatchen mot eleverna innan lovet så blev det ett redigt träningspass där upp i rummet. Nästa gång jag bestämmer mig för att träna hemma så kommer jag nog att stänga dörren till mitt rum.

Dagens låt: Sparklehorse - Apple bed

Återseenden

Igår var jag hemma hos en gammal kompis från gymnasiet och tittade på Alf. Det var riktigt roligt, vi tittade igenom 6-7 avsnitt innan ännu en av mina gamla kompisar från gymnasiet dök upp. Vi hade nog inte umgåtts samtidigt sedan vi gick ut tredje ring för några år sedan, så det var väldigt roligt att träffas igen och det blev ganska sent innan jag var hemma.
Det gjorde inte så mycket att det blev sent igår, jag hade nämligen en liten sovmorgon idag. Jag har varit på kurs i Söderhamn och den började inte förrän klockan nio. I stället för att kliva upp kvart över sex, som jag brukar, kunde jag idag sova till kvart över sju och den timmen gör mycket. Nu är jag halvvägs in i Charlieövningsutbildningen och det har varit lärorikt. Jag har fått idéer till en hel del olika övningar som man kan göra i klassen och det kommer säkert att bli mer i morgon när kursen ska avslutas. Söderhamn måste vara en av de få städer som är kallare än Gävle just nu. När jag gick där på gågatan i morse kändes det som om jag kommit till Antarktis, det blåste fruktansvärt kallt och eftersom jag inte hittar speciellt bra i stan fick jag gå runt ett tag innan jag hittade in i värmen. I Gävle blåser det väldigt kallt, men kylan i Söderhamn var ännu värre. En bidragande orsak till att det kändes så kallt kan också vara att jag kom direkt från en varm bil, med värmande musik, men många minusgrader var det.
I övermorgon är det både mannagrynspudding och Nicola Sarcevic, det är onekligen en dag att se fram emot!

Dagens låt: Bright Eyes - Sunrise, sunset

Alfafton

Idag blir det ett väldigt kort inlägg, jag sitter nämligen kvar på skolan och jobbar lite. Snart ska jag in till Bollnäs och ha en Alfafton med en eller ett par kompisar från gymnasiet. Det ska bli riktigt skoj att umgås igen efter alla år, när det dessutom vankas Alf kan det inte bli annat än en trevlig kväll.
Det har varit en lugn start på veckan, lite långtråkigt med få elever på skolan.
Igår var jag på författarafton i Bollnäs tillsammans med storasyster. När man har en syster som är journalist så kan man lätt hamna i tidningen också, det gjorde jag. Tittar man noga på bilden där Jonas Hassen Khemiri sitter och signerar böcker så kan man se min nyfikna skalle titta fram.
På fredag är det dags för Sarcevic i Gävle, kom ihåg att gå dit och titta, det kommer att bli bra.

Dagens låt: Interpol - Evil

Tomas lagar veg

Nu är min utmaning avklarad och vi blev mätta alla tre. Den måltid jag bestämde mig för, efter viss guidning av en vänligt sinnad Liverpool-fan, blev denna:

Vegogryta med gremolataröra

Ingredienser
4 port
1 gul lök
2 gula paprikor
1 squash, ca 400 g
smör
1 burk kikärtor, 400 g
1 burk hela tomater, 400 g
1 krm svartpeppar
1 grönsaksbuljongtärning
1 tsk timjan

Gremolataröra:
250 g Keso naturell
rivet skal av 1/2 citron
1 pressad vitlöksklyfta
1/2 dl hackad persilja

Så här går det till när man lagar maträtten:

Blanda ihop röran. Skala och grovhacka löken. Kärna ur paprikan. Skär paprika och squash i bitar. Fräs alla grönsaker i smör en gryta. Skölj kikärtorna och låt rinna av. Rör ner kikärtor och tomater med sitt spad. Krydda med peppar, smulad buljongtärning och timjan. Låt allt koka ihop ca 10 min. Servera med gremolataröran.

Det här faktiskt en ganska enkel måltid att fixa, men det fanns några svårigheter:
1. En svårighet var att hitta squash på ICA. Jag letade och letade, men hittade bara en massa andra konstiga grönsaker. Till slut fick jag ringa mamma, hon förklarade för mig att squash och zucchini var samma sak och zucchinin hittade jag. Problem löst.
2. En annan svårighet för mig när jag lagade maten var hackandet av paprikan. Det var inte själva hackandet som var problemet, problemet var att jag är väldigt förtjust i paprika och i början åt nästan varannan skiva jag skar upp. När jag insåg att det kanske skulle bli en snedfördelning i maten om jag åt upp halva receptet på förhand fick jag helt enkelt försöka stålsätta mig och undvika att äta så mycket paprika.
3. En till svårighet var att få till en halv deciliter hackad persilja. Hur menar de egentligen då? Ska man pressa ihop den till en halv deciliter eller ska man lägga i den luftigt? Eftersom jag inte kunde bestämma mig hur jag skulle göra så körde jag med mitt berömda ögonmått och det gick rätt bra.
4. En fjärde svårighet kom när jag skulle diska rivjärnet. I början diskade jag med diskborsten i samma riktning som man river, det blev inte så mycket renare av det, däremot blev diskborsten lite sliten.

Förutom de här svårigheterna så var det inga problem att laga vegmat och det blev faktiskt riktigt gott. På bilder ovan ser ni storasysters tallrik med alla godsaker på och på den andra bilden är det jag och Ronnie som tar för oss.












Dagens låt 2: Moneybrother - It ain´t gonna work

Matlagningsutmaning

Det var inte direkt något skönspel det bjöds på igår, men det blev tre poäng i alla fall. Vi spelade segt och fantasilöst, men Kuyts två mål såg ändå till att vi lyckades vinna matchen. Nu hade jag nog klarat mig från kommentarer ändå i morgon, mina nior är borta nästa vecka så de hade inte gärna kunnat klaga på Liverpool även om de torskat igår.
Igår hade vi filmkväll hemma hos mig. Det var jag, Gorbatjov, Kus, Den Gamle Franken och RajRaj som hyrde film. När Kus är med har man inte så många alternativ, han har sett det mesta och då får man helt enkelt hyra den film han inte sett. Igår blev det "Varannan vecka" med Måns och Felix Herngren, den var helt okej men inget extra. När vi hade tittat klart filmen märkte vi att en av världens bästa filmer visades på sexan, nämligen X-men 2. Det är en film man inte kan få nog av, otroligt bra. Det var inte samma känsla i den tredje filmen och jag tror det har att göra med att Singer lämnade över regisserandet till Brett Ratner. Ratner gjorde inget dåligt jobb, men i klass med Singer var han inte. Det var ett bra initiativ av sexan att visa ettan och tvåan dagarna efter varandra, om dte var någon som missat de här underbara filmerna så fick de nu chansen att se båda filmerna på kort tid och det är bara att hoppas att många tog den chansen.
Jag har en stor utmaning framför mig idag. Jag har nämligen lovat att bjuda syster och Ronnie på middag ikväll, som tack för alla de gånger som jag ätit hos dem den senaste tiden. Utmaningen ligger i att de båda är vegetarianer och jag är inte speciellt van vid att laga vegmat, för tillfället är jag inte van vid att laga mat över huvud taget. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska laga för något, ska sätta mig och leta lite recept på förmiddagen, men bara jag hittar något kommer det säkert att bli gott. På tal om mat, på fredag är det dags för mannagrynspuddingen. Jag är lite rädd att jag har dragit upp förväntningarna för högt, det var nästan tio år sedan jag senast åt skolans mannagrunspudding och kanske var det inte så gott som jag minns det. Det kan ju vara så att det bara var gott jämfört med resten av skolmaten som serverades på min skola, nu sitter jag och tror att det kommer att vara som att besöka en lyxrestaurang när maten kommer på fredag. Jag hoppas den klumpiga konsistensen är kvar i alla fall, det var hemligheten bakom mannagrynspuddingens framgång hos mig. Det finns en risk at jag blir besviken på fredag, men jag hoppas att jag slipper bli det.

Dagens låt: Alice in chains - Got me wrong(Unplugged)

Ge mig en lyckad helg Liverpool

Idag är det dags för match igen, vi spelar hemma mot Reading och det är en match vi bara ska vinna. Den här säsongen har inte börjat speciellt bra och de senaste PL-matcherna jag sett har varit riktigt dåliga. Efter matcher som 1-1 mot Blackburn, 0-3 mot Everton, 0-1 mot Chelski, 0-2 mot svinen och 0-2 mot Bolton har inte mitt humör varit på topp och det är lite trist att avsluta veckorna med att bli förbannad. Helgen blir liksom aldrig helt lyckad om det inte blir tre poäng, även om det i övrigt är en bra helg så ger en förlust en bitter eftersmak. Det vore oerhört skönt om vi kunde ta en säker seger idag och komma en bit upp i tabellen. Vi är alldeles för bra för att ligga i mitten och snart måste klättringen börja. 3-0 efter mål av Gerrard, Kuyt och Crouch vore ett idealiskt resultat, då får Gerrard göra ännu ett mål och våra anfallare får extra självförtroende. Tyvärr tror jag inte att det kommer bli så lätt idag, även om Reading är ett klart sämre lag än oss så har jag en känsla av att man kommer få sitta och vara nervös idag också. En sak som är jäkligt bra är att matchen går på en av de nya Canal+kanalerna och inte på Canal+Sport, det innebär att det är engelska kommentatorer. Nu har canal+ rätt bra kommentatorer för att vara i Sverige, det finns klart sämre. När det visas matcher från Champions League på viasat kan man få pinas med stolpskott som Tommy Engstrand och Lasse Kinch. I tisdags när vi spelade mot Bordeaux hade man Stefan Rehn som bisittare, det var inte speciellt lyckat. Det var kanske inget större fel på det han sa, det var bara det att han måste ha haft micken på bakhuvudet för det hördes knappt ett ord av vad han sa. En bisittare som mumlar tyst bredvid mikrofonen är inget som bidrar till matchupplevelsen ökar. Jag är inget större fan av Glenn Hysén som expert, men jämfört med de andra på viasat så är han stjärna. Han har i alla fall en röst som fungerar i tv, viasat har en vana att slänga in folk som man inte hör vad de säger. Stefan Rehn är ett exempel på det, Jonas Wirmola ett annat. Sätter man en mumlare bredvid en statistikrabblare som Engstrand så blir det inte bra. Att de dessutom har enormt svårt med namnen gör det hela än mer irriterande, Engstrand kallade exempelvis Alonso för Garcia vid ett flertal tillfällen senast och Carra och Finnan blandade han ihop hela tiden. De brittiska kommentatorerna pratar med inlevelse och har verkligen koll på vad de pratar om, dessutom känns det mer äkta att ha brittiska kommentatorer till brittisk fotboll. Jag diskuterade med en kompis tidigare om att någon borde ta fram en funktion där man helt enkelt kan stänga av kommentatorn och bara lyssna på publiken och matchstämningen. De skulle kunna sätta ut ett par mikrofoner på olika ställen på läktaren så att man får en bättre känsla av att vara på plats. Fotboll ska upplevas med läktarsång och jubel, inte med en surrig Tommy Engstrand. Då kan man få höra YNWA utan att någon pratar sönder den underbara sången.

Dagens låt: Nationalteatern - Barn av vår tid

Veckans lista v.44

1. Pernille Rosendahl - Idag har jag suttit och rättat uppsatser, i bakgrunden har jag haft min live-dvd med Swan Lee. Jag kommer aldrig att glömma när jag såg dem live nere i Arvika. Under de fem år som vi besökt festivalen har vi säkert sett 60-70 konserter, men det är ingen som jag minns så väl som Swan Lees spelning på Andromeda. De hade oturen att få spela samtidigt som dragplåstret The Cure, men började en kvart före. Vi hade bara tänkt att titta till Swan Lee en snabbis innan vi gick bort till Cure. Jag hade sett en låt med dem på tv och tyckte att de verkade helt okej. Efter den första låten hade vi helt glömt bort att vi ens funderade på att se The Cure. Det framträdande som Swan Lee gjorde var magiskt. Under andra halvan av konserten var vi nog bara 20 personer i publiken, men vi som var där var trollbundna. Pernille Rosendahl har en scenutstrålning som man inte ser hos många artister, en inlevelse som är beundransvärd. Jag, Bolinder och Fredde var, milt uttryckt, imponerade. Det är inte ofta man upplever en sån här konsert med ett band som man knappt hört, men det här var suveränt bra. Efter konserten ställde vi upp oss på rad för att få köpa deras skiva, vi fick den till och med signerad av bandet. Även om dvd:n inte kan ge samma känsla som livekonserten gjorde så är det i alla fall klart underhållande att se den också. Tidigare i år läste jag att Swan Lee hade splittrats, jag hoppas verkligen att Pernille ser till att fortsätta sin karriär ändå. Hennes röst är alldeles för bra för att den inte ska spridas.

2. Conor Oberst - Ännu en suverän artist som jag haft nöjet att se på Arvikafestivalen. Nu är det inte den spelningen som är anledningen till att Oberst, eller Bright Eyes, hamnar på den här veckans lista. Anledningen är att jag äntligen fått tag på Perfect sonnet och det är en av de absolut bästa låtar som någonsin gjorts. Första gången jag hörde låten var på en blandskiva som jag fick av en av syrrans kompisar. Jag tyckte först att den var jätteknepig, men när jag hört låten ett par gånger så var jag fast. Bright Eyes har gjort väldigt mycket bra musik, men den här låten är fortfarande den bästa jag hört. När jag såg Bright Eyes live körde han tyvärr inte Perfect sonnet, det var lite tråkigt. Förhoppningsvis får jag chansen att se honom fler gånger och då kanske han tar med låten i sin setlist. Oberst är ett musikaliskt geni och Perfect sonnet är en genialisk låt.

3. Hugh Jackman - Nu är snacket om Wolverine-filmen igång. Så här sade Jackman i en intervju tidigare i veckan: "I don't want the film to appear at all like X-Men 4 in disguise. I want it to feel like a very fresh, whole new character piece. I want it to be a character movie. And by the end of the movie, I want it to be that you definitely knew who this guy was. Cool action, great characters, but ultimately that you totally know who Wolverine is. Like Mad Max and Dirty Harry. Characters I loved. He's a good guy, but he's not a nice guy. He's just the guy you want on your side. [David] really got that. He's one of the best character writers in Hollywood. He totally got it."
Jackman är perfekt som Wolverine och jag ser verkligen fram emot den här filmen.

4. Steven Gerrard - Förra säsongen var vår lagkapten med på listan nästan varenda vecka, den här säsongen har det gått lite knackigare. I veckan gjorde i alla fall Gerrard sitt första mål för säsongen och det är bara att hoppas att det var det som behövdes för att den gamle Gerrard ska komma tillbaka. Så blek som han varit hittills i år är man inte van att se honom, han är för bra för att vara så osynlig som han varit de senaste veckorna. 2-0-målet mot Bordeaux kan vara det viktigaste målet vi gjort den här säsongen om det skulle visa sig att det var vad som behövdes för att få igång världens bästa fotbollsspelare.

5. Nikola Sarcevic - Nästa fredag är det dags för konsert här i Gävle och jag säger det igen: 60 kronor för att se Nikola Sarcevic är gratis. För mer info om spelningen kan ni kolla in på arrangörens hemsida. Alla med möjlighet borde gå, det kommer att bli en höjdare.

Dagens låt: Swan Lee - Flowers in the wintertime

Jag håller med Martin

Martin Stenmarck ligger etta på både album- och singellistan med "Nio sanningar och en lögn" och "7milakliv" just nu, det kommenterar han på följande vis i Aftonblaskan:Det är sinnessjukt.
Jag kan inte annat än hålla med Martin, det är sinnessjukt att hans musik är så populär. När jag såg videon till hans singel första gången så trodde jag att det var ett skämt, men det hela var seriöst. Jag trodde att Martin Stenmarck var borta från musikscenen när han misslyckades i finalen av schlagerfestivalen, men hans byte från Las Vegas till det här han håller på med nu har tydligen fungerat. Det finns så mycket bra musik ute i Sverige, men i stället för att någon som verkligen förtjänar framgång får sälja skivor så blir det en sån som Martin som toppar listorna. Martin Stenmarck etta på både singellistan och albumlistan, som han sa själv, det är sinnessjukt.
I slutet av förra veckan var jag oense om något med min blandskiveelev, för att avgöra det hela på ett rättvist sätt bestämde jag mig för att göra upp i sax, påse, sten. Direkt när jag sade det fick jag som replik "Sten, sax, påse". Det är alltid samma visa för mig, alltid när jag ska köra leken så blir jag rättad. Det verkar som om alla döpt den till "Sten, sax, påse" utom jag och jag kan inte fatta varifrån jag fått idén att det ska vara saxen som kommer först. Någonstans måste jag ha hört att det heter så och verkligen snappat upp det. Det vore en sak om det bara hände ibland att någon kommenterade det, men det är verkligen varenda gång. Är det bara jag här i världen som fått för mig att det är saxen som ska komma först? Kanske är det ett genetiskt drag, då borde syrran också köra det i den ordningen.
När jag ändå är igång med funderingar kan jag dela med mig av min och Gorbatjovs intelligenta diskussion från bilen på vägen hem från stan idag. Gorbatjov påstod att det heter dammsugepåsar, men visst måste det heta dammsugarpåsar?

Dagens låt: The Streets - Never went to church

Fyratimmarsfilm

I det vädret som är nu finns dte inte speciellt mycket man kan göra på kvällarna. Igår blåste det svinkallt här i Gävle, kallare än i hälsingeskogarna. Att gå några längre sträckor kom inte på fråga, när det dessutom slagit över till november och blivit datumparkering här på Brynäs drar man sig för att flytta på bilen när man väl hittat en plats. Det fanns inte många andra alternativ till kvällsunderhållning än en film från Brynäsvideo. Jag och Gorbatjov trotsade blåsten i de minuter som krävdes för att komma fram till uthyrningsstället, men det var en jobbig promenad. När jag pluggade hade jag ofta sett filmerna innan de kom ut i affärerna, men nu när jag jobbar så kommer jag lite efter. Det fanns en hel del nyheter som jag inte sett. Vi bestämde oss efter en stund för att hyra The Triangle, en fyratimmarsfilm som visats som miniserie i USA. Den stora anledningen till att jag ville se just den filmen var att Bryan Singer varit med i skapandet av den. Alla som sett de två första X-men, X-men 2 och De misstänkta vet vad jag menar när jag säger att Singers namn brukar innebära kvalitet. Jag är egentligen inget stort fan av sci-fi(förutom StarWars då förstås), men den här gången gjorde jag ett undantag. När vi hyrde filmen tänkte jag inte på att jag faktiskt hade varit uppe tidigt för att jobba, fyra timmar vid en film var det inte direkt realistiskt att jag skulle klara av. Även om filmen var rätt spännande så fick vi ge upp efter knappt tre timmars tittande, vi var båda rätt trötta. Slutet har vi sparat till idag.
Det är konstigt att jag alltid ska behöva bli förkyld när det är lov i skolan, det var likadant vid sportlovet tidigare i år. Nu har i alla fall min förkylning börjat att släppa en aning, kanske blir det till och med en träning för mig i helgen. Innebandymatchen förra fredagen tog kraften ur mig och det behövdes tydligen en veckas återhämtning innan snorandet och hostandet tänkte ge upp.
Det är inte långt kvar till jul nu heller och det börjar bli dags att knåpa ihop en önskelista. Morsan har gjort klart för mig att det är för dyrt med frakt om man ska köpa ett fussballspel så jag måste nog tänka om lite grand, även om det fortfarande står högst upp på min lista.

Dagens låt: Moneybrother - Blow him back into my arms

Moz i Karlstad

Det var ett tag sen nu, men det var en upplevelse man sent glömmer. Videon nedan kanske inte håller högsta kvalitet, men jag var där och videon väcker minnena till liv.

Moz i Karlstad

Dagens låt 2: Morrissey - The youngest was the most loved

Vinter

I helgen klagade jag på att det hade börjat komma lite snö, om jag hade vetat vad som skulle komma den här veckan så hade jag väntat med gnället nån dag. Igår när jag skulle åka till jobbet så hade det börjat snöa, och det fortsatte länge. När jag var klar för dagen och skulle åka hem var min bil snudd på försvunnen. Jag ljuger inte om jag säger att det var 1,5 decimeter tjock snö på taket, bilen var verkligen helt insnöad. Jag blev samtidigt medveten om varför det var just min parkeringsplats som var ledig när jag som sista lärare bokade upp en plats utanför skolan. Min bil står längst ut på raden, bredvid min bil där det tidigare varit en gräskant hade dte nu blivit en redig snöhög. Jag som har för vana att alltid ha fel skor på mig när det blir extrema väder fick klampa runt i mina sommar/höst-skor och försöka undvika att bli allt för blöt om fötterna. Det tog ett bra tag innan jag lyckades få bort all snö från bilen och sedan kunde jag åka hemåt. När jag åkte hemåt kände jag mig väldigt nöjd med att ha bytt ut den chokladprydda forrden mot min Volvo. Med forrden kändes det som om man när som helst skulle kunna halka av vägen, med volvon kändes det riktigt tryggt. I Bollnäs stod det bilar vid vägkanten var tionde meter och i korsningen vid statoil stod poliser och dirigerade trafik i snöyran. Jag trodde jag skulle slippa sån här snöstorm nu när jag spenderar större delar av vintern i Hälsingland, men tydligen är det inte bara i Gävle som första snön kommer i överdrivna mängder. Nu är jag tillbaka hemma i Gävle och det är faktiskt mindre snö här än i hälsingeskogarna, men det kommer säkert ett snöoväder här i helgen också.

Dagens låt: Weeping Willows - This love has died