Stop me if you think that you´ve heard this one before

Finmiddag

2012-01-29T00:59:00.000-08:00

Jag och Malin fick ii julklapp av min farmor och farfar pengar till att gå ut och äta tillsammans, det utnyttjade vi igår då vi besökte Gävles bästa restaurang, Bistro Nord. Redan det man får innan förrätten, ett fint knäckebröd, visar att det är klass på stället.

Malins förrätt, en skaldjurssallad.

Min förrätt, en rencheesecake, udda skapelse, men jäkligt god.

Min huvudrätt, en riktigt fin hjortstek.

Malin med sin huvudrätt, en pepparbiff med diverse tillbehör.

Min efterrätt bestod av kaffe och en riktigt god konjak.

Efterrätten som Malin beställde, tre olika Creme Brulee, tog, med viss hjälp från mig, slut snabbt.

Dagens låt: Laleh - Some die young

Tillbaka på Wembley

2012-01-26T10:43:00.000-08:00

Det var så längesen att jag nästan glömt bort hur det känns, men igår blev vi klara för en final igen och det var oerhört skönt. Eftersom vi vann bortamatchen räckte 2-2 hemma mot det hopvärvade laget från Manchester för att vi skulle ta oss till final i ligacupen och vårt första Wembleybesök sedan mitten på nittiotalet. Det bästa med matchen igår var att vi var det bättre laget, vi vann inte på tur eller på att backa hem och gnetspela, vi vann på att vi var ett bättre lag än dem sett till de 180 minuter som spelades i semifinalerna. Bäst igår var en spelare som ratades av City och fick komma till oss gratis, nämligen Craig Bellamy. Den löpstyrka han visade upp igår var makalös, tillsammans med Kuyt stressade han fram många bolltapp hos Citys försvar och det var just ett sådant som ledde fram till det avgörande 2-2-målet. Det var ett helt annat Liverpool igår än mot Bolton i helgen, precis som tidigare under säsongen spelar vi alltså bra mot bra lag, om vi bara kunde börja prestera mot sämre lag också skulle det kunna bli bra. Just vår oförmåga att vinna mot dåliga lag är det enda som oroar mig inför finalen, som är mot championship laget Cardiff, där Bellamy för övrigt spelade i fjol. Att vi är det bästa laget i finalen är det ingen tvekan om, men vi måste få in bollen i mål och det gärna tidigt i matchen. Ligacupen är den cup som har minst status av de två i England, men av flera anledningar känns det stort att vara i final. En anledning är det jag tog upp tidigare, det var jäkligt längesen sist och vi har inte tagit en titel på sex år, en annan anledning är att vägen till finalen var mycket snårig. Stoke borta är tufft, Chelsea borta ännu tuffare och dubbelmöte mot serieledarna det kanske tuffaste testet man kan ha. Vi har tagit oss förbi alla de här testerna och nu är det alltså dags för final. Jag hoppas innerligt att Bellamy får starta även den matchen, trots att Suarez då är tillgänglig igen, det förtjänar han efter gårdagens bragdartade insats.

Dagens låt: War on Drugs - Come to the city

Galor

2012-01-24T12:05:00.000-08:00

Jag tittade lite på guldbaggegalan igår, som vanligt när jag tittar på den blev jag påmind om hur få svenska filmer jag serv på ett år. I år är det bara Jägarna 2 som jag sett, även om jag var nära att gå och se Apflickorna när den gick på bio. Den enda av filmerna som var nominerad igår som jag sett var Winter´s bone och den var nominerad som bästa utländska film. Petra Mede var ledare för galan och jag tycker hon skötte det bra, även om jag föredrar när galaledaren är lite mer elak, som Rocky Gervais. När man tittar på internet märker man ganska snabbt att det är många som ogillar Mede, på twitter haglade det negativa kommentarer, och det tycker jag är lite konstigt. Jag är inget jättefan av henne, men hon är absolut inte sämre än andra galaledare, herregud Peter Jihde har ju hålit i galor och han är oduglig. Jag har svårt att ha en åsikt om vinnarna, eftersom jag inte sett filmerna, men själva galan kändes rätt trött och det har den gjort ett tag nu. På tal om galor så släpptes nomineringarna till oscarsgalan idag, där jag sett fler filmer, men mina favoriter blev tyvärr utan nomineringar. Ingen nominering för Michael Fassbender i Shame och inte heller Driv fick någon betydande nominering, lite roligt att se att Bret McKenzie fick en nominering för årets låt i alla fall, även om jag inte hört låten.

Dagens låt: Billy Bragg - Waiting for a great leap forward

Brolin och Äkta människor

2012-01-23T11:12:00.000-08:00

Jag hade tänkt att uppdatera här när jag satt på tåget hem från Svedja igår, men eftersom jag hade slut på batteri blev det inte så, där blir det två inlägg i ett nu. På tåget hem hade jag nämligen tänkt skriva ett litet inlägg om Tomas Brolin, anledningen till det är det briljanta inslaget om honom i det senaste numret av Offside. Tomas Brolin är en av de fotbollsspelare som jag följde allra mest intensivt under min barndom. Han slog igenom i min svenska favoritklubb, IFK Norrköping, precis när jag börjat intressera mig för den här ädla idrotten och inte nog med att han var en suverän spelare, han var dessutom hälsing, med Finflo som moderklubb. Inte nog med det, precis när min fotbollsfanatism börjat byggas upp på allvar fick jag en Parma-flagga med hans autograf på, Brolin hade då lämnat Norrköping för att söka lyckan i den italienska nykomlingen. Tomas Brolin hade verkligen stor inverkan på mitt fotbollsintresse och jag tror inte att jag sett en så pass dominant spelare i det svenska landslaget någonsin, hans prestation under VM94 och även EM92 höll världsklass och det var verkligen inte konstigt att han hamnade i världslaget 1994. Hur som helst, för mig är Tomas Brolin en stor idrottare, men det känns lite som om respekten för honom försvunnit. Det har ofta skrivits om honom på ett skämtsamt sätt och det känns som om generationen som kommit efter det att han slutat inte fått förstå hur jäkla bra han var. Hans berättelse i Offside var intressant, men han utelämnade en del, ämnat för den självbiografi han pratat om att skriva. Jag hoppas dock att texten i Offside gör att alla läsare som inte såg fotboll på 90-talet letar upp gamla klipp med Brolins 2-1 mot England i EM92, 1-0 mot Rumänien i VM 94 eller kanske hans hattrick i debuten för Peking, så att de förstår hur jäkla bra han var. Zlatan må vara den största stjärna Sverige haft, men sett till prestationer i landslaget är Brolin större.
Det andra jag tänkt ta upp igår var den nya serie som jag och Malin såg på SVT igår, Äkta människor. Något så pass ovanligt som en svensk science-fiction-aktig serie om en tid då människor köper hem robotar för att lätta på sysslorna i hemmen. Det visades två avsnitt igår och jag kan inte säga annat än att jag är imponerad. Serien var snyggt gjord, med bra skådespelarinsatser och spännande handling. Jag ser fram emot nästa söndags avsnitt och jag hoppas att Äkta människor fortsätter att bjuda på mer av samma klass som igår.

Dagens låt: Billy Bragg - Never buy the sun

Flaming Lips i tv

2012-01-21T00:21:00.001-08:00

I veckan visade SVT ett av de bästa program de sänt på länge, det var en dokumentär om Flaming Lips och tillkomsten av deras hitlåt "Do you realize?". Jag hade med den låten högt upp på min lista över de bästa låtar som någonsin gjorts och det finns många anledningar till det. Den enkla, men samtidigt geniala texten är tänkvärd och musiken är filmisk och fylld med så mycket känsla att man inte kan undvika att bli berörd. Det var intressant att höra diskussionerna kring låten mellan bandets två låtkonstruktörer, hur de kände att de hade en kanonlåt redan när sångaren kom med demon och hur de resonerade när de färdigställde den. Jag visste i princip ingenting om bandmedlemmarna innan programmet, men nu gavs jag en chans att få en viss inblick i vilka personer de var också. Det var, som sagt, ett väldigt bra program och man får verkligen valuta för tv-licensen när SVT är inne i en sådan bra period som man är nu. Härom veckan hade man en suverän Eldkvarn-spelning, där man bland annat hade inhopp från Håkan Hellström och Moneybrother, och för inte så längesen sände man ju dessutom Thåströms spelning från Way out West. När man visar sådana här program på bästa sändningstid känns det lätt att betala de där pengarna som krävs för tv-licensen, när man ser vilken dynga som visas på de andra, reklamfyllda, kanalerna blir det ännu lättare.

Dagens låt: Flaming Lips - Do you realize?

Jag och Hellner

2012-01-15T10:46:00.000-08:00

Jag har aldrig haft någon riktig look-alike, alltså någon känd person som folk tycker liknar mig, men jag tror att jag fått en nu. Den senaste tiden är det ett flertal, av varandra oberoende, personer som sagt att jag och Marcus Hellner är väldigt lika varandra, senast en elev i skolan i veckan. Jag har själv väldigt svårt att se likheterna, men nu har jag hört det av så många olika att jag nog måste inse att det ligger något i det. Det ska tydligen vara något kring ögonen och pannan som vi har gemensamt. Upp för en backe med skidor har vi dock inte speciellt mycket gemensamt, jag brukade få ta av mig skidorna och gå upp när jag åkte med mamma och pappa i barndomen. Min skidbakgrund är onekligen väldigt begränsad, det var dels ganska dåligt med snö när jag var liten och jag var väl inte heller så sugen på att bege mig ut i Siboslingan då det fanns bra spår. Det här med att vara utomhus när det är kallt har aldrig varit något för mig, förutom när jag tittar på bandy då, och det är ju ofta kallt när det är snö ute. Jag såg en intervju med Hellner efter ett misslyckat lopp under tour de ski och det är ingen tvekan om att jag och han har en stor likhet även i vårt humör, han var nämligen inte helt pratglad efter det att han kommit i mål och det hade nog inte jag heller varit. Förra året fick jag förresten höra att Usain Bolt liknade mig, det hade jag ännu mer svårt att se.

Dagens låt: Masshysteri - Dom kan inte höra musiken

Shame

2012-01-12T11:03:00.000-08:00

Det är inte så många veckor kvar tills dess att oscarsnomineringarna offentliggörs, om jag ska plocka ut det senaste årets bästa film är fortfarande Drive den givna vinnaren, men när det gäller skådespelarinsats fick jag ett kanske än mer givet val igår. Jag, Malin och Liv var på bio här i stan och såg Shame. Huvudrollen i filmen görs av Michael Fassbender och hans insats är otroligt imponerande. Han spelar en mycket trasig man med ett långt gånget sexmissbruk, hans försök att håll fasaden uppe när hans nästan lika trasiga syster flyttar in blir inte helt lyckat. Fassbenders sätt att agera lyfter den här filmen riktigt högt, man mår verkligen dåligt av att följa honom. Det är ett par scener där han briljerar bara genom några blickar, miner och små gester. En sådan scen är när hans syster, för övrigt också briljant spelad, uppträder. När han försöker se helt oberörd ut, samtidigt som hans tårar börjar rinna och han nästan bryter ihop är det omöjligt att inte känna med honom. Shame är, som ni säkert förstår, en mycket tung film, som är långt ifrån upplyftande, men den är samtidigt otroligt bra och om inte Fassbender får en oscarsnominering för sin insats vore det väldigt märkligt.

Dagens låt: War on Drugs - Best night

Biobesök

2012-01-06T01:52:00.000-08:00

Igår blev det ett biobesök för mig och Malin. Vi var långt ifrån ensamma på SF, det var så mycket folk att det nästan var slut på biljetter på eftermiddagen när jag skulle åt oss. Vi lyckades dock få biljetter ute på kanten på andra raden, att vi hamnade långt ute på kanten gjorde ingenting, då jag alltid bokar mina platser där för att på så sätt kunna sträcka på benen. Biosalongerna är inte konstruerade för folk över 185 cm och eftersom jag slår den längden med en halv decimeter brukar jag alltid få sitta och vrida benen åt alla håll som går när jag hamnar på en mittenrad. I en av salongerna här i Gävle har man infört en lyxrad, där det är extra benuttrymme, tyvärr är det i den största salongen och där brukar de oftast visa alla dyngfilmer, som Twilight. Hur som helst, igår fick jag benutrymme åt vänster och det var bra. Filmen vi såg var Tinker, tailor, soldier, spy, Tomas Alfredssons nya film, där Gary Oldman spelade huvudrollen. Det var en långsam, men spännande film. Otroligt snyggt gjorda scener och en stillsam ton rakt igenom. Gary Oldman gjorde en bra insats i huvudrollen och starka birollsprestationer av Tom Hardy och Colin Firth. Det gällde att hålla sig skärpt när man tittade på det som utspelade sig på duken, för det var inte helt enkelt att hänga med i alla de olika händelserna. Filmen har fått mycket bra kritik och det kan jag förstå, speciellt den andra halvan av filmen var mycket bra och det var verkligen roligt att se Gary Oldman i en stor huvudroll igen, där finns det onekligen kapacitet.

Dagens låt: Håkan Hellström - Gårdakvarnar och skit

Dexter

2012-01-05T07:53:00.000-08:00

Jag och Malin var oerhört effektiva när vi i förra veckan tittade igenom den sjätte säsongen av Dexter, bland annat tryckte vi in åtta avsnitt på nyårsdagen, ingen Ivanhoe för oss alltså. Dexter är ett säkert kort, det är alltid spännande och håller en hög nivå hela tiden. Nu när vi hängt med ett tag börjar man känna karaktärerna bra och dras på så sätt snabbare med i det som händer, det är ju inte bara Dexter som är viktig, Debra, Angel, Quinn och de andra har sina egna bekymmer och på något sätt lyckas man klämma in allt det i avsnitten, tillsammans med flera nya mord såklart, utan att det blir svårt att hänga med. Under säsong sex gästspelar Tom Hanks son, Colin, och han gör en mycket bra insats, som religiös, mordisk fanatiker. Colin har samma drag som sin far och det gör såklart att man förknippar honom med de sympatiska roller man sett hans pappa i genom åren, det gör att de obehagliga drag han har här i serien gör honom än mer läskig. Michael C Hall i huvudrollen som Dexter är som vanligt briljant, i ett par scener där han exploderar efter att ha försökt tygla sin ilska blir man nästan lite rädd för honom. Hans syster Debra är den karaktär som utvecklats klart mest sedan serien startade och det känns som om hon får ta mer och mer plats för varje säsong som går, hennes tankar kring den nya tjänsten hon får och de relationer hon har till sina kollegor är en betydande del under den är säsongen och även där bjuds man på en strålande skådespelarinsats, av Jennifer Carpenter som bör ha chans att få fler bra roller i framtiden. Jag ser redan fram emot säsong sju och detr vågar jag lova att alla andra som ser den sjätte säsongen också kommer att göra.

Dagens låt: The National - Bloodbuzz Ohio

Zlatan

2012-01-04T06:05:00.000-08:00

Nu har jag precis läst ut Zlatans bok, en bok som man verkligen fått läsa om i media sedan den dag den släpptes, till och med innan den släpptes var den iofs omskriven. Hur som helst, nu har jag läst igenom boken och det var intressant läsning. Mediabevakningen av Zlatan gör att de händelser som tas upp boken inte direkt är några nyheter, skillnaden här är att man får läsa Zlatans syn på vad som händer och det har man inte varit bortskämd med de senaste åren. Konflikten med Guardiola har det skrivits och pratats om så mycket sedan boken kom ut, att det avsnittet inte gav några större aha-upplevelser, även om man fick en bättre helhetsbild av det i boken än av att läsa utdrag ur boken i skvallerpressen. Boken hade nog vunnit på att vara lite längre, visa delar ur Zlatans karriär lämnas nästan helt åt sidan, till exempel hade jag gärna läst mer om hans resonemang kring bojkotten av landslaget och varför han valde att komma tillbaka. Hans bakgrund och uppväxt hade absolut kunnat få ta mer plats, men samtidigt är det mycket man ska hinna klämma in i boken och det är också en stor vinst i att boken är ganska slimmad, det blir enklare för Zlatans yngre fans att läsa den och på så vis få en inkörsport till litteraturläsning. Jag skulle gissa att många av mina elever kommer att ha läst den här boken innan sommaren. Zlatan är en person som väcker känslor, både genom sitt agerande på planen och sitt agerande utanför planen. Personligen tycker jag att han är en väldigt bra fotbollsspelare, med kvaliteter som ingen svensk fotbollsspelare haft innan honom och jag tycker dessutom att det är väldigt skönt med personer som tror på sig själv och vågar säga att man är bra, utan att skämmas för det. Zlatan har betytt väldigt mycket för svensk fotboll och hans betydelse lyser igenom ännu mer tydligt om mna tittar på hur mycket den här boken sålts.

Dagens låt: Grizzly Bear - Two weeks

2012

2012-01-03T09:46:00.001-08:00

2011 är lagt till handlingarna och det är dags att blicka framåt. Det är en hel del saker som händer under 2012. Efter en relativt lugn januarimånad drar det igång ordentligt i februari. Först är det Henry Rollins nere i Stockholm, samma vecka ska jag ha fest, det är nämligen så att jag blir 30 år i år och det ska givetvis firas ordentligt. Bara två veckor efter 30-årsfesten ska jcg och pappa åka till Liverpool för att se hemmamatchen mot Arsenal, med lite flyt blir det ett besök på Elland Road i Leeds en av dagarna också. Jag skulle inte bli förvånad om det blir fler resor till huvudstaden för spelningar framåt våren, men hur det än blir med den saken ska jag se både Mikael Wiehe och Tommy Körberg här i Gävle innan sommaren kommer. I sommar blir det resa till Kiev och förhoppningsvis en tur ner till Göteborg och Way Out West. Förutom alla dessa roliga händelser kommer jag såklart också följa Bollnäs GIF och för dem hoppas jag av hela mitt hjärta på en chans att ta revansch för den hemska finalen förra året. Det ska bli väldigt intressant att se vad det här året ger Liverpool också, 2011 var ett mycket positivt år om man jämför med både 09 och 10. Även om vi ännu inte är där vi bör vara, så är vi en bra bit på väg och jag hoppas att en spelare som Andy Carroll under 2012 visar varför vi betalade enorma pengar för honom. Får vi ha Gerrard skadefri finns det goda chanser för honom att producera. Jag hoppas att vi vid den här tiden nästa år är med i toppstriden, att vi under 2011 ser till att slå de sämre lagen hemma, i stället för att tappa onödiga poäng och jag hoppas att man kan se tendenser till att vi snart är ett av lagen som har rejäla chanser att ta hem titeln. 2011 var ett bra år och det finns ingen anledning att tro att 2012 ska behöva bli sämre. 2012 kanske till och med blir året då jag lär min systerson att säga både Liverpool och Maradona...

Dagens låt: The Korgis - Everybody´s gotta learn sometimes

Irritation på morgontidningen

2012-01-02T06:25:00.000-08:00

Igår var jag nära att säga upp min prenumeration på min morgontidning, anledningen till det var ett litet stycke i tidningens ledare. Man hade radat upp saker man hoppades på under 2012, på en av punkterna hade man skrivit: Om det finns någon rättvisa vinner SAIK SM-guld 2012.
Det är ingen överdrift att påstå att det gjorde mig mycket upprörd. Jag hade kunnat acceptera om man skrev att man hoppades på att SAIK skulle vinna eller att man trodde att SAIK skulle vinna, det är trots allt en åsikt man kan ha, även om jag inte håller med. Att skriva att om det finns någon rättvisa vinner SAIK är helt befängt. Är det kanske för att de spelar i en arena som de inte har råd med eller kanske att de förra säsongen spelade med ett lag de inte hade råd med som gör att det vore rättvist om de vann? Eller är det kanske för att tidningen skrivit så mycket negativt om klubben som man försöker ställa sig in igen? Kanske är det för att spelare nekas flytt till Ryssland innan säsongen, men när en tränare ges frågan är det bara att dra? Nu är det inte alla de här bitarna som gör mig mest irriterad, det är såklart den senaste finalen. SAIK fick lyfta SM-bucklan 2011 och det var fanimej allt annat än rättvisa, alla som såg matchen, både på tv och på plats, vet att om det funnits någon rättvisa då hade Bollnäs mål godkänts och givit oss chansen att för första gången på femtio år få fira ett SM-guld. Den orättvisa avslutningen på matchen och den smärta som alla vi giffare kände efteråt gör att jag tycker att det är respektlöst att formulera sig som min tidning gjorde. Har man nyligen vunnit ett, bevisligen, orättvist SM-guld kan man inte skriva som man gjorde, det är inget annat än provocerande och inte minst felaktigt. Hade det funnits rättvisa hade inte SAIK vunnit SM-guld senaste och om det nu skulle finnas någon rättvisa under 2012 skulle Bollnäs få vinna det guld vi skulle haft i fjol. Jag har tidigare stört mig på tidningens sportsidor, då de behandlat andra lag utan respekt och kallat den anrika cupen World Cup, som numer spelas i Sandviken och då såklart benämns som en höjdpunkt, för Kalle Anka-turnering. Sportsidorna har dock blivit bättre och det är en den enda anledningen till att jag inte sade upp min prenumerstion igår.

Dagens låt: Band of Horses - Funeral

Topp 10 2011

2012-01-01T08:43:00.000-08:00

Min årliga ranking för årets händelser var som vanligt knivig att sätta ihop, vissa händelser är svåra att jämföra med andra. Efter mycket grubblande och ändrande blev till slut så här:

10. CSKA:s uppflyttning
För första gången lyckades vi på egen hand avancera i ett seriesystem direkt genom vår placering. Vi har kvalat oss uppåt i innebandyn tidigare, men vår andraplats i fotbollen i år gjorde att vi ordnade vår första direktuppflyttning någonsin. Vi behövde minst en poäng i vår sista match för att säkra avancemang och efter 0-0 stod saken klar. En stor kväll i CSKA:s historia.
9. Peace & Love
Festivalen har tappat mycket av sin charm i takt med att den växt, trots det var vi tvungna att bege oss till Borlänge en dag i somras, anledningarna till det var Bob Dylan och Radioaktiva Räker. Att Bad Religion, Christian Kjellvander och The Haunted också spelade var såklart också positivt. De blev en mycket bra dag, trots att Dylan kanske inte var så bra som jag hoppats på förhand.
8. Festerna
Det är svårt att ranka de tillställningar som varit under året, det är främst Henrys namngivning, Olis & Karins bröllop och Hasse Holmqvist och Sofias bröllop som jag tänker på. Mycket roliga fester, som såg väldigt olika ut alla tre.
7. Interpol på Cirkus
Ett band som jag lyssnat på i många år, men inte riktigt haft chansen att se live. Nu kom chansen och jag och Malin bjöds på en kanonspelning på Cirkus i början av det här året. Förbandet var segt, men Interpol bjöd på tryck och en setlist som inte lämnade något att önska.
6. Band of Horses
Här snackar vi verkligen favoriter i repris, Band of Horses var det första band jag och Malin såg tillsammans och sedan den spelningen har vi letat efter en chans att få se om dem. I år fick vi den möjligheten och givetvis tog vi den. Återigen fick vi se en mycket bra konsert och Band of Horses framstår mer och mer som ett av de senaste årens allra bästa band.
5. Bandyslutspelet
Det här borde ha varit den händelse som hamnade högst upp, men den glädje vi giffare kände när Per Hellmyrs avgjorde SM-finalen försvann när Håkan Sjösten och hans team bestal oss på den. Den känsla som fanns i kroppen efter slutsignalen vill jag aldrig ha tillbaka och det som hände på Studenternas kommer jag nog aldrig riktigt att smälta. Vägen fram till finalen var dock en härlig tid, då Bollnäs visade samma sak som man visade i finalen, nämligen att man var Sveriges bästa lag.
4. Ryan Adams
Jag och Ronnie hade sett honom en gång tidigare, men den här gången var det annorlunda. Ryan Adams var på ett strålande humör och den spelning han bjöd på var makalöst bra. Stämningsfullt från första tonen och väldigt bra setlist. Jag trodde att jag hade sett Adams för sista gången när nyheterna om hans öronsjukdom dök upp härom året. Nu är Ryan tillbaka, kanske inte bättre än nånsin, men inte långt ifrån.
3. Weeping Willows
På tal om artister som var tillbaka. Det gick rykten om att mitt favoritband skulle lägga ner, som tur var stämde det inte och under 2011 fick jag se bandet två gånger och blev då påmind om varför de har betytt så mycket för mitt musikintresse genom åren. Det blir inte mycket bättre än Broken Promise Land live, så är det bara.
2. Glasgow
En otroligt bra resa, till en stad som var precis så mysig som vi hoppats på förhand. Trevliga människor, fina byggnader, god mat, god whisky, bra affärer, bra klubbar, ja jag skulle kunna fortsätta länge med alla fördelar den här staden visade för oss. Jag och Malin hade en härlig tid i den skottska storstaden, som verkligen gav mersmak.
1. Way Out West
Okkervil River, Avett Brothers, Pulp, Fleet Foxes, Prince, banden som underhåll i Slottsskogen i somras höll allra högsta klass och det här är bara en bråkdel av det vi bjöds på under vår resa ner till västkusten. I år tog vi en extradag i staden, det gjorde att vi hann med Universeum och mer tid till shopping. Det här är den bästa festival man kan besöka i Sverige och det har den visat två år i rad nu, världens bästa musik i kombination med en stämning bland publiken som gör att man är på gott humör hela tiden bidrar till att Way Out West är årets etta på listan.

2011

2011-12-30T00:47:00.000-08:00

Då börjar året lida mot sitt slut och som vanligt är det dags för mig att lista lite av det som skett under de senaste tolv månaderna:

Årets skiva: Bon Iver - Bon Iver

Årets mest efterlängtade skiva: Ryan Adams - Ashes & fire

Årets konsert: Weeping Willows i Uppsala

Årets affär: Diego 10 i Glasgow

Årets häftigaste: Okkervil River på Way Out West

Årets ritual: Titta på Liverpool-affischerna med Henry

Årets whisky: Bruichladdich Octomore

Årets dryck: Whisky i Skottland

Årets upptäckt, musik: Mattias Alkberg

Årets film: Drive

Årets återkomst: Weeping Willows, för första gången fick jag och Malin se världens bästa band tillsammans.

Årets mest spelade: Avett Brothers - I and love and you

Årets återseende: Band of Horses på Annexet

Årets kaffe: Diablo.

Årets skräll: Basel mot United i CL, skadeglädje på hög nivå.

Årets tårta: Min födelsedagstårta, i år igen.

Årets trailer: The Avengers

Årets reklam: Gevaliareklamen med Loa Falkman

Årets flytt: Malins häst Erins stallbyte

Årets spelning i Gävle(efter Weeping Willows såklart): Håkan Hellström i Gasklockorna

Årets mäktigaste musik: Broken Promise Land i Uppsala, hade glömt känslan.

Årets sämsta service: GävleTaxi, som såg till att vi nästan kom försent till bröllop

Årets återförening: Radioaktiva Räker

Årets blötaste: Hemmamatchen mot Sandarne 2

Årets avsked: Petter & Lottas, för evigt saknad

Årets trevligaste: Skottarna

Årets kändisspotting: Bill Clinton i Gamla Stan

Årets kallaste: Råsunda under Sverige-Moldavien

Årets kändismöte: Jag och Glasvegas gitarrist i Glasgow

Årets serie: Six feet under

Årets kafé: Tyvärr inget i Gävle, saknaden efter Spegeln är stor.

Årets klubb: King Tut´s Wah Wah Hut

Årets varmaste: Salen på gymmet i somras.

Årets program: Euro-Talk på Fan-tv, igen.

Årets klantigaste: Tandläkaren som skulle fixa mina sönderskjutna tänder.

Årets godaste: Haggis, en maträtt i min smak

Årets väckningsmelodi: Nån konstig melodi på mobilen, inga låtar längre.

Årets avsked: Petter & Lottas, otroligt saknad affär

Årets sämsta: Lida Pin på Nebraska, utan tvekan.

Årets uppflyttning: CSKA Gorbatjovs fotbollssucce

Årets mest deprimerande: Bandyfinalen

Årets häftigaste: Bollnäs avgörande mål i SM-finalen, ett ögonblick vi blev bestulna på.

Årets match: 2-1 borta mot Chelsea eller 3-1 hemma mot scums

Årets jag-var-där: Prince.

Årets publikhav: Kanye West på WoW

Årets biovisning: Utomhusbion i Boulognern.

Årets återupprättelse: Lucas Lleiva, från hackkyckling till nyckelspelare.

Årets skott: Liv, i öppet mål från halva planen.

Årets utskåpning: Bollnäs-Sandviken 10-3

Årets bästa idiot: Karl Pilkington

Årets programledare: David Fjäll, EuroTalk.

Årets mest frustrerande: Domarinsatsen i bandyfinalen.

Årets stjärna: Diego Maradona, som vanligt.

Årets besvikelse, film: Universal Soldier Regenaration.

Årets återkomst: King Kenny

Årets kändisfoto: Leif Pagrotskys kort på mig och Malin

Årets oj: 30000 personer samtidigt i Bollnäs under Grillnatta

Årets fågel: Joe Laberos örn, deltog i hälften av Ryan Adams låtar.

Årets festivalmat: Godisremmar.

Årets frihetskämpe: Hasse "William Wallace" Holmqvist

Årets mest avlägsna nagelbitare: Den Gamle Franken som följde SM-finalen i bandy från Thailand

Årets comeback: Ryan Adams

Årets uppköp: Min Iphone

Årets mest onödiga fluga: 3D-bio

Årets mat: Olis och Karins bröllopsmat, riktigt flott

Årets tidning: Offside

Årets mest hatade: Den där spanjoren i Chelseas anfall, eller snarare på Chelseas bänk

Årets optimist: Shotsdrickande norrlänningen på Old Saints

Årets film, Norden: Trolljegeren

Årets sommarsyssla: Lyssna till sommarpratare

Årets skådespelarinsatser: Christian Bale i The Fighter och Natalie Portman i Black Swan

Årets upptäckt, sport: Rugby, oerhört intressant sport.

Årets roligaste klipp: Mikael Hjort från Ingen bor i skogen, listan över de bästa djurfamiljerna att växa upp i.

Årets hur-fan-tänkte-ni-här: Evertons målvaktströja

Kiev

2011-12-29T13:12:00.000-08:00

Idag har jag och Den Gamle Franken suttit och letat boende i Kiev, vi har lyckats få biljetter till fotbolls-EM och ska åka ner till Ukraina tillsammans med Kus och Gorbatjov. Det kommer tveklöst att bli ett äventyr, vi har biljetter till två matcher och ska dessutom försöka ta oss iväg en dag till Tjernobyl. Boende var ingen lätt match att hitta, det fanns platser i tolvpersoners sovsal som kostade närmare tusen kronor per natt och det är ingen summa jag betalar för att dela rum med åtta snarkande främlingar. På något sätt lyckades vi dock hitta ett otroligt billigt vandrarhem inne i Kiev, det såg visserligen mycket simpelt ut, men vi ska å andra sidan bara sova där och har inte tänkt spendera så mycket tid på rummet. Kvar har vi nu att boka resan dit, med tanke på hur billigt både boende och biljetter blivit kommer vi nog att unna oss en flygresa dit, i stället för att bila hela vägen ner. Staden Kiev verkar väldigt häftig, med många gamla ryska byggnader och intressanta museer. Om vi hittar flyg blir det nästan en vecka där nere, mitt första besök i ett land från gamla Sovjet sedan jag besökte Riga med familjen när jag gick i högstadiet. Då var det vinter och kallt, nu kommer det förhoppningsvis att vara sommarvärme när vi kommer ner. Spännande ska det bli i alla fall, frågan är bara hur man löser det med valutan, då forex inte verkar ha den inne än.

Dagens låt: Band of Horses - No one is gonna love you(more than I do)

Jul

2011-12-28T13:24:00.000-08:00

Nu så, mitt internet är äntligen igång min nya dator och det är onekligen lite ovant att sitta vid en maskin som inte får benen att svettas när man har den i knät. Jag är tillbaka i Gävle efter några trevliga dagar hemma i Svedja. Eftersom jag inte hunnit/kunnat uppdatera de senaste dagarna ska jag försöka mig på en snabbresumé:

Juldagen: Malin kom på besök och vi firade en andra Julafton. Det blev en mycket bra dag och jag fick bland annat öka på min garderob med två tjusiga tröjor och dessutom blev jag ägare till en hel låda av världens godaste öl, Hälsinge rököl. Malin åkte hem på kvällen och då blev det lite kortspel med mor och far, samtidigt som vi njöt av ännu ett avsnitt av En idiot på resa.

Annandagen: Den stora sportdagen, då både bandyn och fotbollen alltid krockar. I år hade jag tänkt lösa krocken med att ha Liverpools match igång på viaplay i mobilen, samtidigt som jag tittade på bandyn live. Tyvärr krånglade viaplay, så jag fick nöja mig med att följa Liverpool via livescore medan jag tittade på Edsbyn-Bollnäs. Annandagsbandyn har varit tung de senaste åren, Giffarna hade inte vunnit på flera år innan årets match, men nu blev det ändring på det. 7-2 till Bollnäs visade siffrorna när matchen var över och det var en härlig uppvisning, det blev aldrig riktigt spännande, giffarna var helt enkelt för bra. Tyvärr gick inte fotbollen lika bra, men man börjar bli van vid poängförluster mot skitlag nu. På kvällen var det dags för bio, jag, mamma, Malins mamma och Malins pappa besökte Kilafors Biograf för att se The Girl with the Dragon Tattoo. Anledningen till att den visades i Kilafors var såklart att delar av filmen spelades in i byn och i en av grannbyarna. Filmen som helhet var ungefär som den svenska, något sämre, men det var väldigt roligt att se Daniel Craig på in på Järnhandeln i Kilafors för att få ledtrådar. Det fanns dock några saker jag störde mig på i filmen, all produktplacering t.ex och att alla i filmen var tvungna att prata med konstlad ful brytning bara för att den utspelas i Sverige. Jag har dessutom rätt svårt att förstå anledningen till att man gör samma film en gång till bara ett par år efter orginalet, fast på ett annat språk, det är väl därför som textningen uppfanns? Rooney Mara var i alla fall, trots sitt osympatiska förnamn, en bra Lisbeth Salander. Dagen därefter, som alltså bör ha varit igår, åkte jag tillbaka till Gävle, efter ha hunnit med lite spring med Hempa, ännu mer god julmat och en skön sovmorgon. En mycket bra jul är över för den här gången, nu har jag två veckor ledighet innan jobbet kör igång igen.

Dagens låt: Smiths & Burrows - When the Thames froze

God Jul

2011-12-24T09:28:00.001-08:00

Tänkte bara passa på att önska alla en god jul, så God Jul allesammans!

Dagens låt: Weeping Willows - Christmas in prison

Julhandel

2011-12-22T11:44:00.001-08:00

Jag gillar julen skarpt, det är kanske min absoluta favoritperiod under året, vore det inte för att boxing day-fotbollen och annandagsbandyn alltid krockar skulle valet vara ännu enklare. Det finns dock en sak med den här tiden, förutom sportkrocken, som jag inte är speciellt förtjust i, nämligen julhandeln. Idag var jag ner på stan i kanske 30 minuter och det räckte gott och väl. Folk i mängder fyllde köpcentret, de gick långsamt, i bredd, framför, bakom, kort sagt i vägen. När jag är på stan utan sällskap har jag bara som mål att göra det jag ska och sen gå hem, allt som gör att mitt uppdrag tar extra tid gör mig irriterad. Idag gick jag dessutom runt med Plummers julklapp, ett paket som är ungefär en meter långt, och det gjorde att det blev än mer komplicerat att ta sig fram. Till slut lyckades jag dock utföra det jag skulle, sedan satte jag av hemåt i högsta möjliga fart. På eftermiddagen lyssnade jag färdig på Patrik Sjöbergs bok, tvättade och tog mig även iväg och tränade en sväng. Om det var mycket folk på stan var det raka motsatsen på gymmet, jag var näst intill ensam nere bland vikterna och det är aldrig fel. I morgon bär det av hemåt Svedja, för rimstuga och julfirande. På juldagen kommer Malin efter, för ännu en dags firande. Sedan väntar annandagen och sportkrocken, för min del blir det bandy på plats och Liverpool i mobilen och i år är det dags för vinst för båda mina lag.

Dagens låt: Damien Jurado - Ohio

Det du inte såg

2011-12-21T05:02:00.000-08:00

Igår var det sista dagen på terminen och idag sitter jag således i soffan och har jullov, det känns inte helt fel. Gårdagen bjöd på en trevlig avslutning och en mycket lyckad fest på kvällen. Det blev en hel del god mat under dagen, eftersom det var julbord på skolan och en fin buffé på kvällen. Nu väntar knappa tre veckors ledighet, någon dag måste jag nog in till jobbet och dona lite. Idag har jag lyssnat en hel del på en ljudbok som jag lånat, nämligen Patrik Sjöbergs Det du inte såg. Hela boken inleddes med ett citat av Maradona och redan där insåg jag att det här antagligen skulle vara bra lyssning, nu är jag halvvägs in i boken och det är bitvis riktigt intressant. Jag var lite för ung när Sjöberg var stor för att ha några stora minnen av honom som hoppare, mitt starkaste minne är i stället intervjun Kurt Olsson gör med honom på ett tak i Göteborg, där han bland annat får svara på frågor om hur lågt han kan hoppa. Viss koll på hans karriär har jag såklart, men det är intressant att få höra lite mer om honom och det verkar vara en mycket egensinnig envis idrottsman. På en del punkter tycker jag att han påminner om Zlatan, speciellt genom hans bestämdhet att göra på sitt sätt och inte låta sig styras av förbund eller sponsorer. Att döma av hans hårda leverne måste han ha varit ruggig talang inom höjdhopp, då han hoppat högre än alla dagens aktiva, trots att han verkar ha levt på ett sätt som jag inte tror dagens idrottare skulle vilja ta efter. Jag har aldrig lyssnat på en ljudbok tidigare, men det fungerar bra, dock kan jag störa mig på att läsaren, Jakob Eklund, inte pratar göteborgska, det är ju den dialekten man förknippar med Patrik Sjöberg.

Dagens låt: Feist - Graveyard

Årets bästa skivor

2011-12-19T07:32:00.000-08:00

Det börjar dyka upp topplistor lite varstans nu, som vanligt är det spännande att läsa alla olika listor över årets bästa skivor. Som vanligt har jag tänkt att göra en likadan lista här. Så, här kommer min lista över årets tio bästa skivor:

1. Bon Iver - Bon Iver
2. Ryan Adams - Ashes & fire
3. Okkervil River - I am very far
4. Josh T Pearson - The last of the country gentlemen
5. Deportees - Island & shores
6. Girls - Father, son, holy ghost
7. Mattias Alkberg - Anarkist
8. Bright Eyes - The people´s key
9. Glasvegas - Euphoric heartbeat
10. Head & the Heart - The head and the heart

Strax under topp tio:

My Morning Jacket - Circuital
Fleet Foxes - Helpnessless blues

Dagens låt: Bon Iver - Beth/Rest

Hockeydebut

2011-12-17T00:46:00.000-08:00

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort och inte heller trodde att jag skulle göra, jag spelade nämligen hockey, eller spelade och spelade, jag var med på isen när de andra runt mig spelade hockey. Anledningen till att jag iklätt mig full brynäsmundering var att vi hade lärarmatch mot eleverna och eftersom mina klasser går i nian nu var det de som stod för motståndet, utan en bra bortförklaring var jag således tvungen att ställa upp. För min del var det andra gången på skridskor sedan högstadiet, senast var en lärarmatch under min första termin som lärare, då var det rinkbandy som spelades och en femteklass som stod för motståndet. I år var det alltså hockey som gällde och det var idel tv-puckare som ven förbi på kanterna om mig. Inte nog med att skridskorna var svåra, jag hade aldrig tidigare spelat med hockeypuck och hockeyklubba och det var verkligen ingen barnlek, den där platta gummigrejen var inte lätt att få tag på. Det gällde att man fick passningen precis på klubban för att det skulle gå att få ordning på allt, allt detta strul gjorde att det dröjde till den andra perioden innan jag för första gången nuddade pucken med klubban. Halvvägs in i den andra, av fyra perioder hade jag mitt första skott på mål, i den sista perioden lyckades jag skjuta i stolpen. Det var väl mina mest minnesvärda insatser. Som tur var hade jag ganska högkvalitativa lagkamrater, två f.d. landslagsspelare, en f.d. elitseriespelare och svensk mästare, två f.d. allsvenskanspelare och tre aktiva division 2-3-spelare. Deras kunnande vägde upp mina brister med råge, så det blev en bekväm seger med 18-5. En sak är säker, jag kommer aldrig någonsin mer att säga "Den där hade jag också satt" i samband med en målchans i hockey, för nu vet jag hur förbannat svårt det är att få ordning på den där runda grejen.

Dagens låt: Paus - Kärlekens tunga

Så mycket bättre

2011-12-11T09:41:00.001-08:00

Den andra säsongen av Så mycket bättre börjar lida mot sitt slut och det har återigen varit hög kvalitet på underhållningen. Det är svårt att göra det lika bra som den första säsongen, men jag tycker att den här omgången har stått sig riktigt bra. Musikmässigt har Laleh varit den mest imponerande, där hennes version av Here I go again är höjdpunkten. Gårdagens program bjöd även det på en riktig höjdarlåt, nämligen Flickan & kråkan, tolkad av Timbuktu, som var så bra att Laleh började gråta. En person som växt i mina ögon är E-type, inte musikaliskt, men han verkar vara en mycket sympatisk person med god självinsikt. Tomas Ledin har inte heller han hållit någon större klass i sina framträdanden, har för mig att hans E-type-låt var ok, men jag hade å andra sidan inte förväntat mig något av honom heller. Precis som E-type har han dock visat sig från sin bästa sida mellan musikinslagen, hans roll som maffiaboss i Lalehs lilla film var minnesvärd. Mikael Wiehe har varit stabil, gjort bra låtar och bitvis varit riktigt rolig. Eva Dahlgren har varit precis den person jag trodde hon skulle vara, men hade de klart tristaste aktiviteterna under sin dag. Lena Ph har gjort en version där hon överraskade och det var när hon spelade piano till Timbuktus Alla vill till himlen, hon var dessutom ganska rolig när hon försökte spela saxofon, annars har hon varit ganska ointressant. Jag hoppas verkligen att det blir en till säsong av serien, några önskemål på artister till den vändan: Thåström, Tommy Körberg, Annika Norlin, Stina Nordenstam, Jakob Hellman, Håkan Hellström och Robyn. Den här säsongen avslutas nästa lördag, får se om det blir fyrverkerier i år också.

Dagens låt: Mattias Alkberg - Politix

Greenkast

2011-12-10T01:13:00.000-08:00

Jag såg en reklam på tv igår som jag störde mig lite på, det var den nya reklamen för Risifrutti. Huvudrollen i deras reklamer har numera tagits över av Emma Green, i den nya reklamen ska hon spela basket, det är något som hon uppenbarligen inte gjort tidigare. Man får först se henne dribbla, då hon med raka armar dunkar bollen i marken, men det var inte det som störde mig mest. Strax därefter kom nämligen ett baklängeskast. Med dagens teknik kan man såklart se till att kastet går i, åtminstone kan få det att se ut som om kastet går i, men den här gången fick man det inte att se speciellt trovärdigt ut. Kastet som Green gjorde landade antagligen någonstans tio, femton meter utanför planen, men nu får man alltså det att se ut som om bollen går i. Just bollbanan störde mig lite, eftersom det är helt uppenbart att kastet är mil från att gå i och nog hade man kunnat offra en omtagning för att det skulle se någorlunda realistiskt ut. Jag minns att man härom året gjorde en liknande reklam, där Ronaldinho stog och sköt bollen i ribban flera gånger i rad. Då uppkom en het diskussion huruvida det var äkta eller ej, den diskussionen kommer garanterat inte att uppkomma efter den här reklamen.

Dagens låt: Boris & the Jeltsins - Gud vad har vi gjort

Snart terminsslut

2011-12-08T09:45:00.000-08:00

Det finns många fördelar med mitt jobb. De senaste dagarna har några av fördelarna varit extra tydliga. Igår hade en av mina klasser hemkunskap, samtidigt som jag tittade på film tillsammans med en annan av mina klasser. En stund in i filmen knackade det på dörren, utanför stod en av mina elever med en riktigt genomarbats muffins till mig. Jag har sen lunch på onsdagar och det gjorde ju inte direkt gåvan mindre populär, jag slukade den ganska snabbt och kunde sedan fortsätta se filmen utan en kurrande mage. En annan fördel så här i betygstider är alla komplimanger man får, även om de är med glimten i ögat är de bra för självkänslan. De flesta av mina elever vet att jag snart fyller 30, men så fort det kommer på tal är det någon som säger att de inte alls skulle tro det om de inte visste. "Inte en dag över 20" hörde jag senast idag och när det inte är min ålder det talas om brukar de säga att jag ser otroligt vältränad ut, eftersom de vet att jag tränar. Jag låtsas som om de menar allvar och suger åt mig. Det är bara en knapp vecka till betygssättningen nu och sedan har jag bara en termin kvar med mina klasser, det känns onekligen tråkigt. Den största nackdelen med jobbet är att man måste släppa ifrån sig sina klasser, det hade jag gärna sluppit.

Dagens låt: New Division - Starfield

Svenska idrottare

2011-12-07T08:17:00.000-08:00

Bragdguldet delades ut igår och i samband med det listades som vanligt de tidigare vinnarna. När jag gick igenom listan började jag fundera över vilka som är de skickligaste svenska idrottare som jag sett live, eftersom jag är ett stort fan av listor började jag fila på en topp 5, så här fick det bli:

1. J-O Waldner. Det är ingen tvekan om vem som ska hamna längst upp på den här listan. Jag såg J-O vid flera tillfällen under hans karriär och blev alltid imponerad. Bl.a såg jag honom en gång vid en elitseriematch i Söderhamn. Då hade han glömt sin racket hemma och fick därför låna av en lagkamrat, mellan matcherna satt han på bänken och åt banana skids. Trots de här omständigheterna så stod han för en otrolig pingis. J-O är en den störste idrottsman vi haft och jag är väldigt tacksam för att jag fick chansen att se honom när han stod på topp.

2. Peter Forsberg. Jag var i Läkerol Arena och såg Foppas comeback härom året, han var då båda matchotränad och ny i laget. Trots det var det som om han höll på med en annan sport än de andra på planen. I sitt första byte spelade han fram till tre målchanser och det fortsatte sedan i samma anda. Han var helt enorm, trots att han som sagt inte ens var i form. Jag har sett honom några andra gånger också och det är ingen tvekan om att han är en spelare utöver det vanliga.

3. Per Hellmyrs. Ännu en spelare utöver det vanliga, hade det inte varit för att bandy är en så liten sport hade Hellmyrs varit ännu mer respekterad än han är idag. Han är på en annan nivå än andra spelare jag sett, han gör i princip vad han vill på planen när han är i form. Han kan åka igenom hela lag, slå passningar så svåra att knappt medspelarna förstår och slå långa lyrar som landar på klubbladen hos medspelarna. Han brukar säga att han inte skjuter bra, men varje gång han provar bevisar han motsatsen. En artist som jag hoppas kommer att stanna hos Bollnäs i många år.

4. Tomas Brolin. Nu såg jag inte Brolin live under hans absoluta storhetstid, men jag hann med att se honom i början av 90-talet, när han nyss lämnat Norrköping, och det är inget snack om att han är en spelare som det inte talas om med den respekt som han förtjänar. Hans tid i England och hans insatser efter karriären har gjort att folk ibland skämtar om Tomas Brolin, men alla vi som såg honom när han var som bäst vet att han är en av de bästa, om inte den bästa, fotbollsspelare vi haft i modern tid.

5. Jörgen Persson. Ännu en idrottsman som inte fått riktigt den respekt han förtjänar. Om inte J-O varit svensk hade vi pratat om Jörgen Persson som en av våra största idrottsmän. Han har vunnit allt utom ett OS-guld och har hållit en imponerande nivå i tre decennier, det är egentligen overkligt bra. Mitt starkaste Persson-minne är ifrån en match i SOC, då jag såg hans möte med britten Matthem Syed. Syed var en defensivspelare som många hade svårt för, men Persson förnedrade honom totalt. Han väntade ut Syed och när läget kom avgjorde han poängen. Jag tror inte Persson kommer att plocka hem någon OS-medalj i London, men han kommer säkerligen att göra en bra insats.

Dagens låt: Bon Iver - Calgary

Fan Lucas!

2011-12-02T23:57:00.000-08:00

Det har hänt en hel del i veckan. Bon Iver bokades in till Way Out West och jag bokade in oss på Slottsskogens vandrarhem. EM-grupperna lottades igår och till veckan ska det sökas biljetter. Jag och Malin har börjat titta på en lovande julkalender. Liverpool har slagit ryssarna på bortaplan för andra gången på tio dagar. Brynäs har gått upp i serieledning. Många positiva händelser således, trots det väljer jag här att ta upp veckans tunga nyhet. I matchen mot ryssarna fick Lucas Leiva en smäll på ena knät och det framkom snart att hans säsong är över. För några år sedan hade det här inte gjort mig så mycket, förutom att jag såklart aldrig vill se våra spelare skadade, men för dagens Liverpool är en skada på Lucas en katastrof. De insatser han stått för de senaste veckorna har varit enastående och det är verkligen ingen överdrift att påstå att han varit den bästa defensiva mittfältaren i hela ligan. Man blev alldeles varm av att se honom kliva in mot ryssarnas spanske anfallare, flytta på denne och ta med sig bollen, på ett helt regelrätt sätt. Lucas vinner boll, avstyr motståndaranfall och har på sistone även visat ett nytt tempo i passningsspelet. Han och Charlie Adam hade börjat hitta en perfekt kombination på mitten, men nu är det alltså slut på det för den här säsongen. Med Gerrard skadad kommer säkerligen Jay Spearing att ta Lucas plats till att börja med, men jag tror inte han är en lösning över hela säsongen. Om Gerrards ljumskar inte är vad de borde vara är vi nästan tvungna att värva en spelare på mitt i januarifönstret. Nu är helt plötsligt det centrala mittfältet, som var överbefolkat i somras, tunt. Vi har Adam, Spearing, Henderson, Shelvey och förhoppningsvis Gerrard. Med Lucas skadad och Meireles och Aquilani i nya klubbar har förutsättningar förändrats rejält och jag skulle gärna se att vi fick in en etablerad spelare som stärker oss. Så här i efterhand känns det trist att vi inte högg på Scott Parker innan han gick till Spurs, han hade varit en perfekt värvning, men vi kanske kan erbjuda Mike Ashley en öl och några miljoner för Cheik Tiote. Ashley har ju sålt spelare till oss förr, så kan gärna göra det igen.

Dagens låt: Glasvegas - Please come back home

Bildiskussion

2011-11-26T01:07:00.000-08:00

Vi hade en lite ovanlig skoldag i torsdags, i stället för att ha lektion tog jag med mig klassen till en lokal på Söder och körde en timmes stenhård cirkelträning. För att vi skulle kunna ta oss fram och tillbaka till lokalen hade jag tagit bilen till jobbet och skjutsade dem som inte kunde ta sig dit på egen hand. Efter passet åkte vi, relativt slutkörda, tillbaka till skolan. Vi parkerade utanför, precis bredvid en mopedbil som ägs av en annan av mina elever. I samband med att vi parkerade kom det ut tre grabbar från min andra klass, som skulle köra iväg med mopedbilen. De stannade lite och tittade på min bil, det är väldigt sällan jag har den till jobbet. De var inte så imponerade, men jag förklarade att min volvo var i topptrim. Medan vi diskuterade plockade jag ut väskorna ur bagageluckan, sedan stängde jag luckan, då hände något som gjorde att alla mina argument om att bilen var i topptrim grusades. När luckan slog igen ramlade nämligen registreringsskylten av, en händelse som givetvis fick mina elever att brista ut i skratt och sedan förklara att det inte var ett tecken på att bilen var så bra som jag försökt få dem att tro. Annars har det varit en hektisk, men mycket bra vecka, där jag hunnit med allt ifrån en resa till Sundsvall till ett möte med Håkan Juholt. Nu är det helg och i morgon första advent, verkligen inte läge att klaga.

Dagens låt: Boris & the Jeltsins - Slå mig raring en gång till

En månad till Julafton

2011-11-24T10:22:00.000-08:00

Idag är det en månad till julafton och det är såklart en dag att se fram emot. December brukar överlag vara en trevlig månad, med julkalendrar, ljus, julbock, julgodis, julmat och lucia, så det gör mig verkligen inte att den börjar närma sig. Det känns väl kanske inte som vinter ute än, men det kommer säkert också och lite snö som lyser upp skulle verkligen inte skada.
Igår tittade jag lite på Barcelona mot Milan och när jag såg den matchen blev jag påmind om varför jag enbart tittar på den engelska ligan. Xavis filmning fram till straffen som gav 2-1 var bara ett av flera exempel på pinsamma försök till filmningar, den gången gick det hem. Det var en svår situation för domaren, då han inte stod helt rätt till, och det är så irriterande att se en spelare som Xavi söka sig till straffen så tydligt. Jag vet att även spelare i Liverpool filmar, men då är det inte heller någon som pratar om oss som ett lag som är bättre än alla andra. Barca har något rykte kring sig om att vara lite finare och bättre än alla andra och det gör mig så jäkla frustrerad av att se hur de beter sig på planen. När det gäller filmningar är de absolut inte bättre än andra, snarare sämre. Spelare som Busquets, Mascherano, Xavi, Pedro och Daniel Alves står verkligen inte upp mer än nödvändigt. Det beteendet i kombination med att de aldrig kan hålla käften i media kring spelare de ryktas vilja värva gör att de för varje år som går stiger på min hatlista. De kommer såklart inte i närheten av engelska lag som United, Chelskij, City och Everton, men utanför England är det få lag jag stör mig på i samma utsträckning. Detta trots att de spelar en mycket trevlig fotboll, när de väl håller sig på benen.

Dagens låt: My Morning Jacket - Touch me I´m going to scream Part II

Seger igen

2011-11-21T10:41:00.001-08:00

Det finns segrar som känns bättre än andra, fjolårets seger mot det Chelskij som precis köpt över spanjoren från oss var sådan. Gårdagens seger mot samma lag kommer nästan upp i samma euforiska känsla. Första halvlek kändes bra och Maxis ledningsmål var absolut inte ologiskt när det kom. I andra halvlek såg det annorlunda ut och även om deras kvittering var mycket turlig låg den lite i luften. Med tio minuter kvar kom de in, spanjoren och Meireles, två spelare med förflutet i vår vackra klubb. Meireles hyser jag inget större agg mot, han hade ändå ingen plats hos oss, men spanjorens övergång var riktigt fult skött. Jag har njutit av att följa hans tröga tid hos ryssarna och att se honom sitta på bänken i 80 minuter var såklart en fröjd, samtidigt som jag blev mycket nervös när han fick komma in. Det sista som fick hända var att han skulle avgöra, nu var det dock aldrig nära. Med några minuter kvar av matchen slår en av planens giganter, Charlie Adam, en crosspassning till Glen Johnson. Johnson tunnlar Cashley Cole, vandrar in i planen och rullar kallt in 2-1. En makalöst skön känsla och när sedan Meireles dunkar bollen fem meter över och utanför med 20 sekunder kvar av speltiden insåg jag att matchen var vunnen. Det är synd att vi klantat bort åtta poäng på hemmaplan, annars hade vi varit med i toppen på riktigt allvar. Vi har i alla fall en bra chans på topp fyra och det vore såklart helt underbart om vi kunde ta en plats bland de fyra på ryssarnas bekostnad.

Dagens låt: My Morning Jacket - Circuital

Betnér i afton

2011-11-19T00:59:00.000-08:00

Igår hade vi hockeykväll här hemma. Det var jag, Den Gamle Franken, Kus och Liv som hade bänkat oss för att se om Brynäs kunde öka sin segersvit till sex matcher. Det blev tyvärr inte som vi hade önskat, i stället blev det förlust med 1-0 och jag hoppas verkligen att det inte sätter tonen för den här helgen. Idag har nämligen Bollnäs bortamatch mot Sirius och i morgon spelar vi match i korpen och Liverpool möter ryssarna borta i PL. Jag skulle gärna se att det blir seger i alla de tre matcherna, men jag är rädd att det kan bli tufft.
Ikväll ska jag och Malin se Magnus Betnér på Konserthuset här i Gävle, det är fjärde gången jag ser honom och de tre tidigare gångerna har det varit högkvalitativ underhållning. Det ska bli roligt att gå och lyssna på lite stand-up, det var längesen nu och det har även varit väldigt begränsat med bra humor i tv den senaste tiden. Det som gör Betnér så bra är att han, samtidigt som han är rolig, säger väldigt tänkvärda saker. På tal om tänkvärda saker, jag har idag lyssnat på My Morning Jacket och jag kan inte fatta hur jag inte kan ha gjort det tidigare. Jag har läst om bandet flera gånger, tyckt att det verkat bra, men aldrig ens provlyssnat deras musik. Jag brukar ju alltid kolla upp musik som jag tycker verkar intressant, men i det här fallet har det av någon anledning inte blivit så. Nu såg jag ett kort klipp på nyhetsmorgon och lyssnade sedan lite på spotify. Det var riktigt bra och nu är det bara att börja lyssna sig igenom deras katalog.

Dagens låt: My Morning Jacket - One big holiday

Hempa och affischerna

2011-11-17T11:55:00.000-08:00

Igår var jag hem till Hälsingland på snabbvisit, det var bandymatchen mellan Giffarna och Kungälv som var den stora anledningen till att jag åkte, men jag hann även med att träffa min lille systerson en kort stund. Det är roligt att se att han vet vad som gäller när jag kommer hem. Varje gång jag varit hem sedan Hempa föddes har jag burit upp honom i mitt gamla pojkrum och visat honom mina Liverpool-affischer, jag har klappat på dem och förklarat att det är ett fint lag, med en mäktig historia. När jag kom hem igår satte jag mig i soffan för att ta på mig mina sockor, Hempa satt i mammas knä och tittade på film. Ganska snart gick han dock fram till dvdn, stannade filmen och gick sedan bort mot trappan, som går upp till mitt rum. När han insåg att han inte fick gå upp själv kom han bort till mig i soffan och tittade på mig. Jag frågade, som jag brukar, om vi skulle gå upp och titta på affischerna. Han nickade och gjorde ett ja-liknande ljud. Jag plockade upp Hempa och knallade upp. Vi kom in i rummet och började, som vanligt, med att titta på Redknapp-affischen till vänster i rummet. Den här gången började även Hempa att klappa affischen och pratade sedan på sitt eget sätt med mig om de olika bilderna. Det är tydligt att Hempa nu förknippar mig med att titta på de fina affischerna och det gillar jag skarpt, äntligen någon mer än jag som uppskattar den gamla lagbilden på Liverpools ligavinnande lag från 89/90, med John Barnes, Glenn Hysén, Ian Rush och de andra legendariska kämparna. Den här traditionen kommer vi garanterat att fortsätta med.

Dagens låt: Håkan Hellström - Jag vet viken dy hon varit i

Pilkington tillbaka

2011-11-14T12:19:00.000-08:00

En idiot på resa var en av förra årets stora underhållningsstunder på SVT, igår började säsong två och den fortsatte i samma underbara anda som den första. Karl Pilkington, som är idioten på resan, är en makalöst rolig britt som helst av allt skulle stanna kvar i sitt kära England, men Ricky Gervais ser till att skicka ut honom på diverse olika uppdrag runt om i världen, uppdrag som många skulle betala stora summor för, men Karl lider. I gårdagens avsnitt skulle Karl få chansen att bo på en öde ö, något som inte blev så lyxigt som man hoppades på, i stället blev det en hungrig och kall natt för Pilkington. Det är roligt att se världen ur Pilkingtons ögon, har onekligen en helt annan syn på saker än de flesta andra människor. Han är negativ och tveksam till allt, trots det provar allt som han ställs inför, han suckar och gnäller, men han säger aldrig nej. Igår skippade han visserligen ett bungyjump, men i stället så hoppade han ett ursprungsbungyjump, så det gick jämnt upp till slut ändå. Jag ser verkligen fram emot att få följa Pilkingtons fortsatta äventyr, att det kommer igång ungefär samtidigt som Så mycket bättre tar fart gör att tv-helgerna framöver känns riktigt roliga.

Dagens låt: Laleh - Alla vill till himlen

Ryan Adams

2011-11-12T01:39:00.000-08:00

I onsdags besökte jag, Malin och Ronnie Uppsala. Anledningen till vårt besök var en spelning med artisten som gjort den bästa skivan under året 2011, nämligen Ryan Adams, genit bakom Ashes & fire. Jag och Ronnie såg Ryan för fyra år sedan, då han tillsammans med the Cardinals uppträdde i Stockholm. Det var en mycket bra spelning den gången, men jag tror att den här faktiskt var ännu bättre. Ryan var ensam på scenen, med sina två gitarrer och ett piano, och det var aldrig någon tvekan om att han kunde fylla upp scenen själv. Han inledde med en lågmäld Oh my sweet Carolina, redan då sattes en stämning som skulle hålla hela spelningen ut. Publiken var som förhäxad, det var knäpptyst bland alla åskådare under låtarna, medan varje låtavslut följdes av en applådorkan. Ju längre spelning gick, desto mer öppet blev Ryans mellansnack och bitvis var han oerhört roligt, speciellt i sitt prat om Joe Laberos örn. Låtmässigt innehöll spelningen många höjdpunkter, men det var låtarna från Gold som berörde allra mest. Lokalen där spelningen gick av stapeln var väl egentligen det enda negativa, det kändes som en föreläsningssal och var ungefär lika mysig som en sådan också, stolarna man fick sitta på hörde inte riktigt till det mer bekväma slaget heller och när man ska sitta så länge som vi satt är det en nackdel. Ryans del i kvällen var dock prickfri och de känslor han förmedlade satte sig verkligen. Det känns skönt att han är tillbaka från sin hörselsjukdom och nu när hans nya skiva satt sig förstår jag hur mycket jag saknat honom i musikvärlden. Ryan Adams är en av de största artisterna i mitt liv och efter att ha sett honom i onsdags blev det än mer tydligt.

Dagens låt: Ryan Adams - Lucky now

Tintin

2011-11-06T01:58:00.000-07:00

Jag, Liv, Kus och Gorbatjov besökte SF igår, anledningen till det var att vi ville se vilken kvalitet den nya filmen om Tintin höll. Precis som alla andra nya storfilmer var den i 3D, men eftersom den var animerad fanns det i alla fall lite vinning med den tredje dimensionen. Att filmen var välgjord var knappast en överraskning, Steven Spielberg brukar sällan slarva med hantverket, och det var inte en lugn stund i handlingen. Kanske var det hela lite mer överdrivet än jag mindes det från seriealbumen och åtminstone jakten i slutet hade för mycket känsla av tv-spel över sig för att jag ska vara helt nöjd. Kapten Haddock var underhållande, Dupontarna roliga på samma sätt som i albumen och Tintin var lika listig som jag mindes honom. Det var lite störande att de använde andra namn än jag var van vid, Milou blev Snowy och Dupontarna Thompsons, men hellre det än lyssna på den svenska dubbningen. Klart sevärd film i alla fall och jag blev lite sugen på att plocka fram de gamla seriealbumen och återuppleva resan tur och retur till Månen och alla de andra spännande utmaningarna som Tintin ställdes inför. Jag hoppas Spielberg gör en uppföljare till filmen, så att man även kan klämma in Kalkyl bland karaktärerna.

Dagens låt: Looptroop Rockers - Joseph

Min elva

2011-11-04T02:28:00.000-07:00

Grinskallen Ferguson firar tydligen 25 år vid rodret på den vidriga klubben nu i dagarna. Flera tidningar har radat upp sina drömelvor från de här 25 åren, jag tänkte inte vara sämre. Här kommer min drömelva för United under Ferguson:

Mv: Massimo Taibi - Dyr målvaktsvärvning, som kom in i ligan med den här fina aktionen. En usel målvakt för United, som tyvärr inte blev kvar så länge.

B: John O´Shea - Liverpoolsupporter som dessutom gjorde ett stiligt självmål när vi mötte dem för ett antal år sedan. Nu i Sunderland, men hade gärna fått stanna kvar i Uniteds backlinje.

B: Laurent Blanc - Kom som någon slags frälsare som skulle styra upp Uniteds backlinje, men hans bäst före-datum hade passerat bra många år tidigare.

B: Mikael Silvestre - Visst, han lyckades skalla in mål mot oss i en match, men vanligtvis var han en garanti för en öppen högerkant för anfallande lag, eller när han spelade i mitt, en garanti för en ur backlinje.

B: Gabriel Obertan - Egentligen vänstermittfältare, men i min drömelva hade han nog hamnat här, där han fått göra ännu större skada.

Mf: Kleberson - En usel brasse, som Ferguson värvade framför ögonen på Leeds, om jag inte minns fel. Tur för Leeds och för alla andra som hade äran att få möta United med Kleberson på planen.

Mf: Juan Veron - United skulle spänna musklerna och slängde iväg en stor hög med miljoner på en otroligt underpresterande argentinare. Egentligen en rätt bra spelare, men i United var han en katastrof, alltså underbar att se.

Mf: Eric Djemba-Djemba - Värvad av Ferguson, numera innermittfältare i Odense i den danska ligan. Det hade varit en fröjd att se honom på deras innermittfält igen.

Mf: Owen Hargreaves - Spenderade sin tid i United i sjukstugan, kom visserligen gratis, men hade säkert en skaplig lön. Det roligaste med denne man är att han lämnade United och gick till City, för att sedan kritisera Ferguson, underhållande.

Anfallare: David Bellion - Helt ofarlig anfallare, som tyvärr fick alldeles för lite speltid i United. Lyckades hänga sig kvar i England i West Ham, utan att göra mål, men nu tillbaka i Frankrike.

Anfallare: Bebe - Kanske mer en mittfältare, men denne sjukt dyre spelare, som ryktades ha spelat i VM för hemlösa, ska såklart ha en plats i laget även han.

Den här elvan hade jag gärna sett för United, då skulle det ha blivit mer än 1-6 mot City.

Dagens låt: Deportees - Missing you, missing me

Tillbaka

2011-11-02T12:11:00.000-07:00

Jag har varit lite dålig på att uppdatera den senaste tiden, men det har varit fullt upp och glöms den här sidan lätt bort. Nu har jag i alla fall höstlov i några dagar, efter tre dagars pappersarbete på jobbet. Ledigheten inledde jag och Malin med ett riktigt grispass på Söders Källa, gissningsvis är mina ben inte i toppform i morgon. I måndags hade vi åttiotalsfest med jobbet, jag hade inte tid att skaffa någon uniform, så jag var en sån där tråkig gäst som inte klädde ut mig. Till mitt försvar måste jag säga att jag var mycket ung på åttiotalet och inte har några kläder kvar som jag kan få på mig. Det enda plagg jag har kvar sedan den tiden, som inte används av min 18 månaders systerson, är en lite för liten Maradona-tröja från VM 90. Flera av mina kollegor hade dock ordnat stiliga outfits i skräniga färger och kvällen blev trevlig. Det här var inte den enda gången de senaste dagarna som jag var tråkig, jag misslyckades dessutom lite på Halloween. Den här gången var det inte någon utklädnad som strulade, men grannbarnen, som hade klätt ut sig, är numera antagligen ganska negativt inställd till mig. De kom nämligen och ringde på dörren i söndags och yttrade standardfrasen "Bus eller godis!". Jag gick in i köket och tittade, men vi har sällan godis hemma, det tar oftast slut ganska snabbt. I stället för att lämna godis fick jag gå till kylskåpet och ta fram två satsumas, som jag lämnade över. Jag minns själv från min korta tid som påskkärring att när man fick frukt, då blev man besviken, det kunde man se på grannbarnen att de blev på mig den här gången också. Som straff för mitt dåliga godis fick vi en busringning en stund senare och det kan jag nog känna att jag förtjänade. Nästa år ska jag se till att köpa en påse lakrits i samband med Halloween, eftersom det inte skulle kunna försvinna på annat sätt, och om de små ringer på igen ska jag se till att de får med sig det hem i stället för frukt. "Frukt är också godis" är inget man accepterar när man är så ung att man ringer på dörrar på Halloween.

Dagens låt: Deportees - Island and shores

Maradona 51!

2011-10-30T01:36:00.000-07:00

Idag fyller tidernas störste idrottsman 51 år. Ett stort grattis till Diego Armando Maradona!

Dagens låt: Diego Maradona - La mano de dios

TV-underhållning

2011-10-22T01:33:00.000-07:00

Det blev en skön hemmakväll igår, med slappande i soffan och SVT:s tv-underhållning. Skavlan var kvällens huvudpunkt, men innan det tittade vi på Doobido, ett program som jag egentligen har ganska svårt för. Igår var dock Tommy Körberg med och det är sångare som jag fattat tycke för de senaste åren, det går inte att komma ifrån att han är en makalöst duktig sångare och har gjort en hel del bra musik under sin karriär. Mitt intresse för Körbergs musik kommer från att jag läste om att Morrissey gillade honom och om Moz gillar något måste det såklart kollas upp. Igår blev det tyvärr inte så mycket sång, Kronérs program är mest stimmigt och rörigt och ger inte utrymme för några längre sånginsatser, men det räckte som underhållning i väntan på Skavlan. Under Skavlan var det en gäst som gjorde ett mycket bättre intryck än jag väntat mig, nämligen Egil Drillo Olsen. Att han står för makalöst tråkig fotboll och dessutom tränar Norge har gjort att jag alltid haft lite svårt för honom, men igår visade han sidor som jag uppskattade. Hans enorma nördighet kring geografi imponerade och sådana kunskaper tycker jag är häftiga, hur man kan sitta på sådana detaljkunskaper, samtidigt som man är förbundskapten i fotboll är oförståeligt. Efter gårdagens Skavlan kommer jag att hålla en halv tumme för Drillos Norge i nästa kval, han har ju trots allt Riise i truppen också.

Dagens låt: Arctic Monkeys - 505

Down in a hole

2011-10-21T09:04:00.000-07:00

Idag hörde jag något som måste vara, om inte den bästa så åtminstone en av de bästa covers som någonsin gjorts. Låten var Alice in Chains gamla hit Down in a hole och den som sjungit in låten igen är Ryan Adams. Tydligen gjordes den här inspelningen till Easy Tiger, men kom med först på en alternativ utgåva som jag missat. Nu när den nya skivan kommit ut ordnade jag en playlist med Ryan Adams på mitt spotify och då kom den här låten med, idag när jag gick hem från jobbet hörde jag den för första gången och känslan i låten grep tag i mig efter bara några toner. Nu är orginalet redan en briljant låt och jag håller Alice in Chains högre än de andra banden inom grungen, deras unpluggedversion av låten från MTV unplugged är ett mästerverk, men även om Adams version påminner mycket om den tycker jag att låten får ännu en dimension när han sjunger den. Att spela in en version av en redan briljant låt måste vara väldigt ångestladdat och misslyckandena i covervärlden är många, det här är dock raka motsatsen och än en gång bevisar Ryan Adams att han är en av musikvärldens största.

Dagens låt: Ryan Adams - Firecracker

All Blacks

2011-10-16T07:04:00.000-07:00

Idag har jag fått ett favoritlag i en sport som jag knappt förstår, men efter att ha sett Nya Zeeland All Blacks krossa Australien i rugby-VM:s semifinal kunde jag inte undgå att fastna för det här laget. Från hakadansen innan matchstart till inställningen och glädjescenerna de visade under matchen, allt var otroligt underhållande att se. De första poängen de tar, när en nedtacklad spelare i luften lyckas få fram en passning i magen på en spelare som kommer i fart och lyckas passera linjen, var imponerande. Styrkan de visade i närkamperna fick spelarna i Australien att se ut som veklingar och den mentala styrka som Piri Weepu, som för övrigt är oerhört lik Joaquin Phoenix, visade när han satte de viktiga sparkarna var andra delar i den här matchen som gjorde att jag drogs med mer och mer i All Blacks spel. NÄsta helg är det final mot Frankrike och det tänker jag verkligen inte missa. Det känns lite trist att jag inte insett vilken spännande sport det här är förrän nu, med bara två matcher kvar av hela VM. Nästa gång ett mästerskap visas i svensk tv tänker jag vara med från början.

Dagens låt: Phosphorescent - The mermaid parade

Viktig match

2011-10-15T00:38:00.000-07:00

Idag är det en av årets viktigaste matcher, nämligen hemmamatchen mot svinen från Manchester. Under de dagarna vi möter våra rivaler förvandlas mitt hat mot dem från mycket stort till ohälsosamt stort. Vinner vi matchen idag är vi bara tre poäng bakom svinen, skulle det bli förlust är avståndet alldeles för stort. De här matcherna betyder dock så mycket mer än bara tre poäng. Förra säsongen gick det äckliga laget om oss i antalet ligatitlar, trots att vi mosade dem på hemmaplan, och det sved verkligen. Nu är vi på väg att bygga upp ett nytt lag, efter det att våra förra ägare förstört mycket i föreningen, medan de har en sedan lång tid etablerad idé att bygga laget kring. Vi kommer inte att komma före dem i tabellen den här säsongen, det vore en stor skräll, men i en match har vi alla chanser att slå dem och det vore oerhört skönt om det kunde ske idag. Skulle det, Maradona förbjude, bli förlust idag vore det såklart väldigt tungt och det skulle göra min måndag på jobbet mycket svårare, då alla mina elever vet vad Liverpool betyder för mig och de är inte sena med att påpeka när det går lite knackigt. Jag hoppas verkligen att vi bjuder på en bra match idag och att vi visar svinen vilket lag som är Englands härskare.

Dagens låt: John Power - Poor scouser Tommy

Seagal som fredagsunderhållning

2011-10-14T12:09:00.000-07:00

Jag råkade zappa fram en serie jag inte sett tidigare när jag slötittade på tv nyss, serien hette True Justice och jag hade antagligen zappat vidare om det inte vore för att en av mina gamla barndomsidoler hade huvudrollen, nämligen Steven Seagal. Han var något rundare än i ungdomens dagar och den stiliga hästsvansen var avklippt, men annars var han sig lik. Det första jag såg var ett kort slagsmål, där han såklart inte fick ett slag på sig och avslutade med att bryta av armen på sin motståndare, precis som under storhetstiden. Seagal har aldrig varit någon skådespelare, men hans insatser i actionfilmer som Dödlig hämnd, Under belägring och Hard to kill tilltalade mig i ungdomen, ungefär samtidigt som jag dyrkade Van Damme och Dolph Lundgren. Nu när både jag och Steven har blivit äldre är det lättare att se bristerna, speciellt med tanke på att hans rörelsemönster begränsats en aning. Den här serien var, snällt uttryckt, bedrövlig. De intensiva scenerna var filmade som en musikvideo på MTV, på den tiden de visade musik, med snabba klipp och otydliga fighter, man fick inte ut speciellt mycket av dem. Karaktärerna i serien var precis de som man brukar hitta i såna här serier, det fanns med både den tokiga killen med "roliga" kommentarer och den smarta, mogna tjejen som suckar åt honom. Fallet, en droguppgörelse på en raveklubb, kändes väl inte direkt banbrytande heller. Seagal gick mest runt med sina bekymrade ögon och delegerade uppgifter, inte alls den enmansarmé han var förr i tiden. Nej, det här var verkligen ingen upplyftande fredagsunderhållning, även om det var rätt underhållande att se att Seagal i stället för att springa ifatt skrukarna tydligen blivit världsmästare på att hitta genvägar och helt plötsligt stå framför dem. Jag reagerade förresten också på att hans hår var väldigt tjockt, är det månne en tupé eller en Wayne Rooney-transplantation som räddat honom?

Dagens låt: Songs: Ohia - Farewell transmission

Pingis

2011-10-13T11:53:00.001-07:00

Igår gjorde jag något jag inte gjort på mycket länge, jag tittade på pingis. Det är inte ofta de visar denna vackra sport i tv längre, Sveriges storhetstid är förbi sedan många år och det gör såklart att intresset för att visa sporten svalnar. Igår hade i alla fall Sveriges herrar tagit sig till lag-EM-final mot Tyskland, en liten skräll med tanke på att det var många år sedan sist och laget man hade kanske inte såg så skrämmande ut. Det blev förlust i finalen, men det var oerhört roligt att se de tre matcher som spelades. Jörgen Persson bjöd på underhållande spel, som vanligt, i sin match mot Tysklands etta Timo Boll. Persson var aldrig nära vinst, men lyckades i alla fall ta hem ett set och att visa upp ett sådant spel som han gjorde igår vid 45 års ålder är fruktansvärt imponerande. Per Gerell spelade Sveriges andra match, där han föll i tre raka set mot en tysk, som faktiskt hade en serve som liknade den jag hade när jag var aktiv. Han gick ner oerhört djupt i benen innan han drog iväg sin backhandserve och att han dessutom, precis som jag, gick runt och spelade backhand från forehand vid ett par tillfällen gjorde att han föll mig i smaken. Sveriges tredje och sista match spelades av Jens Lundqvist, en spelare jag mött och förlorat mot flera gånger. Han gjorde en bra match och hade lite oflyt när han inte lyckades vinna i tre raka set, i stället blev det torsk med 2-3 och lagmatchen var över. Det är inte utan att man blir lite sugen på att spela när man ser pingis på tv, jag vet att jag inte skulle ha orken att träna flera gånger i veckan och har därför absolut inga comebackplaner. Men jag kan sakna nerven som finns i jämna matcher, det är så ohyggligt små marginaler i pingis, en spänd arm kan leda till att man förlorar. Jag saknar också känslan när man spelar bra och allt sitter på bordet, den där känslan när man inte kan förlora. Det var några gånger per säsong som det kändes så och det är sådana dagar som man alltid kommer att minnas. Pingis är en rolig sport att se på tv, men den var ännu roligare att spela.

Dagens låt: Ryan Adams - Ashes & Fire

Damien Jurado

2011-10-12T11:45:00.000-07:00

För ungefär tio år sedan fick jag en blandskiva. Det var en bekant till min syster som gjort den till mig, för att visa upp ny musik som jag borde gilla. På den skivan fanns bl.a Bonnie Prince Billy, Tindersticks, Bright Eyes och Embrace. Man kan lugnt säga att den skivan öppnade upp musikvärlden ordentligt för mig, många av de artister som var med på skivan har spelats oerhört flitigt här hemma sedan den dagen och flera av banden rankar jag fortfarande mycket högt. En låt som var med på skivan var Ohio med Damien Jurado. En fantastisk låt som kanske inte framstod som en av de bästa under de första lyssningarna, men för varje gång växte den mer och mer. Trots det har det inte blivit av att jag lyssnat in mig på Jurado, jag skaffade skivan som Ohio fanns med på, men sedan blev det inget mer. Nu har jag, mest av en slump, återupptäckt denne skicklige singer/songwriter genom hans album Saint Bartlett, ett härligt höstsoundtrack med stämningsfulla låtar. Jag förstår inte riktigt varför jag inte hållit fast vid Jurado under alla dessa år, visserligen är hans musik inte lika bred som Bright Eyes, inte lika stark som Bonnie Prince Billys och inte lika mäktig som Tindersticks, men han har ändå något som gör att han känns mer intressant än många andra i samma genre. Bra texter, mysiga melodier och en mycket stark sångröst gör att Damien Jurados musik ger mersmak.

Dagens låt: Damien Jurado - Arkansas

Översovd

2011-10-11T10:00:00.000-07:00

Igår höll jag på att försova mig och det är verkligen inte någonting som hör till vanligheterna. När klockan ringer brukar jag alltid stänga av den och kliva upp, igår stängde jag av den, men i stället för att gå upp vred jag mig en extra gång i sängen. En kvart senare tittade jag på klockan och insåg att jag hade legat längre än tänkt. Det tog mig ungefär tjugo minuter att flyga upp ur sängen, klä på mig, äta frukost, borsta tänderna och kliva ut genom dörren för att gå mot jobbet. Det hela slutade med att jag var på jobbet tio minuter innan jag brukar, så jag börjar inse att jag nog är ganska så långsam i vanliga fall. Morgnarna blir dock mycket mer behagliga om jag hinner med att koka mina ägg, läsa tidningen, äta gröt och dessutom kunna ta det lugnt på toaletten. I morse klev jag upp i rätt tid, skötte alla mina sysslor i lugn takt, läste igenom tidningen ordentligt och gick i vanligt tempo till jobbet, trots att jag kom fram senare än igår fick jag en bättre inledning på dagen och det kändes bra. Det är för övrigt jäkligt kallt på morgonen nu, det och den nya musiken jag har i mobilen gör att höstkänslan verkligen är påtaglig och det gör mig ingenting. Hösten är en mysig tid, det blir lite mörkare ute och kvällarna är enkla att fylla, med all sport som är igång. I morgon kommer dessutom Ryan Adams nya skiva, så att hösten är här är långt ifrån jobbigt.

Dagens låt: Dylan Leblanc - If time was for wasting

Rugby

2011-10-09T01:04:00.000-07:00

De två senaste morgnarna har jag följt en sport som jag inte lagt så mycket kraft på tidigare, nämligen rugby. Jag greppar inte taktikerna och jag har inte full koll på alla regler, trots det är det mycket underhållande att följa. Närkamperna i den här sporten går inte att jämföra med något annat, det är hårt och tufft, men inte det minsta fult. Spelarna krockar, flyger genom luften, trycks ner i marken, men man ser aldrig någon som gnäller. De flesta på planen är byggda som tjurar och tröjorna ser ut som om de ska spricka, muskler är antagligen bra om man ska överleva den här sporten, eftersom skydden lyser med sin frånvaro. Man ser vissa spelare i Petr Cech-hjälmar, men annars verkar de flesta klara sig utan skydd. I morse spelade Australien och Sydafrika en underhållande och jämn match, efter matchen intervjuades en blodig, snednäsad lagkapten, mycket stolt över sina mannar. Om jag fattat det rätt är det semifinaler nästa helg, det ska jag försöka se lite av, för den här sporten blir mer och mer intressant för varje gång man ser den.

Dagens låt: Dylan Leblanc - LOW

Ingen bor i skogen

2011-10-08T01:17:00.001-07:00

I veckan har jag och Malin tittat igenom Ingen bor i skogen, Klungans tv-serie som gick på SVT härom året. Helhetsintrycket var en ganska ojämn serie, men topparna var väl värda väntan. Mikael Hjort, mannen som vill tappa minnet och bli uppfostrad av djur, är oerhört rolig. Hans topplista över djurfamiljer att leva i, funderingar kring vad som händer när han blir upphittad och förklaringar kring hur hårt man måste bli slagen i huvudet för att tappa minnet var seriens absoluta höjdpunkter. Katla har jag däremot inte riktigt fattat tycke för än, bitvis är det en halvrolig karaktär, men mestadels ganska dryg. Delar av serien var ganska tragisk, fast på ett komiskt sätt, och berörde olika människoöden som på olika sätt har en lite trasslig relation till omvärlden. Även om det finns tragiska inslag är det som helhet en rolig serie som är väl värd att se, det når dock inte upp i samma nivå som deras radioprogram Mammas nya kille, trots att Mikael Hjort är en av de roligaste karaktärer de skapat.

Dagens låt: Ryan Adams - New York, New York

Majstorovic

2011-10-07T13:38:00.000-07:00

Det var EM-kval ikväll och vi såg matchen mellan Finland och Sverige hemma hos Kusen. När vi skulle börja titta på matchen påminde Den Gamle Franken mig om att han var skyldig mig 60 kr, mest på kul satsade jag de pengarna på svenskaspel. Min satsning var på att Daniel Majstorovic skulle bli matchens sista målskytt, jag fick riktigt bra odds och hade en möjlig vinst på 1200 kronor att hoppas på. Sverige tog ledningen ganska tidigt och efter att lagen gjort ett varsitt mål till i matchen stod det 1-2 under en lång period. I 83:e minuten kom så chansen, Sverige fick en frispark högt upp på finländsk planhalva. Rasmus Elm slog ett välavvägt inlägg och man kunde tidigt se vem som skulle komma först på bollen, Majstorovic kom perfekt i sin löpning och befann sig snart mitt i bollbanan, ensam framför Finlands målvakt. Det kändes som om tiden stod stilla när den svenska mittbacken satte huvudet till bollen, men i stället för att sätta den i nätmaskorna nickade han utanför och mina 1200 kronor gick upp i rök. Sverige höll undan och vann matchen, men Majstorovic miss är det som kommer att vara mitt starkaste minne av den här matchen. Chansen kom ju, en huvudspelare av den kalibern måste träffa mål i det där läget, speciellt när mina storvinster står på spel.

Dagens låt: Ryan Adams - This house is not for sale

Skivshop

2011-10-05T11:22:00.000-07:00

Jag köpte en skiva härom dagen som var utformad på ett mycket intressant sätt. För att cd:n ska leva vidare krävs det nog en del nya tag, förutom prissänkning då, och Mattias Alkbergs Anarkist hade ett format som var nytt för mig. Förutom skivan, med briljant musik, fick man med en hel bok, dels bestående av låttexterna, men även innehållande andra texter han skrivit. Jag är en sådan som fortfarande köper skivor, en hel del sådana dessutom, och för min del krävs det inga förändringar för att jag ska fortsätta, men med tanke på hur mycket skivförsäljningen gått ner de senaste åren är Alkbergs initiativ något som jag gillar. Är man intresserad av honom och gillar hans musik går man miste om en hel del om man enbart lyssnar till hans skiva på spotify, genom att köpa skivan får man alltså med en bok, som säkert skulle kosta 200 kr om man skulle kunna köpa enbart den. Nu förväntar jag mig inte att artister ska börja skriva texter utöver låttexterna och ha med dem som böcker när de släpper sina skivor, men det vore intressant om fler försökte tänka i nya banor och göra sitt bästa för att bryta nedgången av skivförsäljningen. Visst, musiken ska vara det viktiga, men nu när man kan få tag på all musik gratis kommer det att krävas mer för att folk ska fortsätta köpa musiken i affärerna.

Dagens låt: Jens Lekman - Vem kan segla?

Derbyvinst

2011-10-02T00:31:00.000-07:00

Viktig derbyseger för Liverpool igår, nu är vi med i kampen om platserna i Europa och fick dessutom en viktig boost i självförtroendet. Utvisningen var horribel, men vi har haft en hel del domslut mot oss den senaste tiden(Stoke borta t.ex), så det var bara på tiden att ett felaktigt domslut gick vår väg. Spelmässigt blev jag imponerad av José Enrique, vår nye vänsterback tar verkligen för sig på ett bra sätt och förutom assisten till det första målet visade han prov på stabilt försvarsspel. Vi har haft en hel del stolpskott på vänsterbacken genom åren, Traore, Dossena, Vignal, Konchesky, osv, men nu har vi äntligen fått in en trygg spelare, som plockar bort motståndarna med kroppen i stället för att göra yviga glidtacklingar. Av sommarvärvningarna är det Enrique som visat mest hittills och med tanke på att han är vår enda vänsterback så länge Aurelio är skadad, vilket han är nästan konstant, är det mycket viktigt.

Samtidigt förtjänade Everton ett rött kort, för sätter man på en målvakt en sådan tröja som Howard blivit påtvingad i år ska man utan tvekan bestraffas. Jag förstår inte hur man tänkte när man bestämde att lagets målvakt skulle ha en militärmönstrad tröja, det ser förjävligt ut och det måste man ju insett innan man skickade ut tröjan i offentligheten. Nog för att det gjorts många fula tröjor genom åren, men jag tror den här tar priset.

Dagens låt: Mattias Alkberg - Andra känner

Conan och Ryan

2011-10-01T00:29:00.000-07:00

Jag har saknat Conan O´Brien, vars program jag alltid såg innan jag skulle sova under min studenttid. Igår såg jag, Kus och Liv denne briljante komikers dokumentärfilm Conan can´t stop. Filmen utspelar sig under Conans USA-turné, som han genomförde efter det att allt strul med Tonight show och Jay Leno lett till att han hoppat av och enligt avtal inte fick synas i tv under sex månader. Det var en bra och underhållande film med väldigt mycket Conan O´Brien, jag tror inte att man skuell få ut speciellt mycket av den om man inte följt hans tidigare show, men gillade man den har man en trevlig stund framför sig. Korta inhopp av Eddie Vedder, Jim Carrey och Jon Stewart var roliga att se, men det roligaste inslaget i inhoppsavdelningen var nog när Flight of the Conchords galna fan dök upp backstage för att ta ett foto av Conan. Hon såg exakt likadan ut som i serien, hon lät likadan som i serien, enda skillnaden var att hon inte gav ett lika galet intryck när hon var sig själv.
Igår köpte vi förresten biljetter till Ryan Adams spelning i Uppsala i november, det ska bli obeskrivligt roligt att få se honom igen. En av mina absoluta favoriter de senaste tio åren, hans Gold är lätt en topp fem-skiva genom alla tider. Nu ska han alltså uppträda bara några mil bort, mycket häftigt. Den senaste månadens biljettköp har nu gjort att jag inom det kommande halvåret kan se fram emot Ryan Adams, Magnus Betnér, Henry Rollins och sist men verkligen inte minst Liverpool-Arsenal.

Dagens låt: Mattias Alkberg - Asterism & Obelisk

Korkad förare

2011-09-28T10:23:00.000-07:00

Igår när jag var på väg hem från jobbet var jag med om en konstig händelse, eller egentligen kanske inte så konstig, mer oväntad. Hur som helst, jag kom från korpplanshållet och skulle passera vägen över till vår lägenhet. Från ena hållet kom en polisbil, eftersom jag var vid övergångsstället stannade den och släppte fram mig. Precis när jag skulle gå ut i vägen kom det en mindre intelligent bilförare från det andra håller och körde rakt fram, utan en tanke på att stanna, detta trots att jag stod vid övergångsstället och dessutom hade en polisbil som stod stilla i andra vägriktningen för att släppa fram mig. Jag blev onekligen förvånad över att se bilen åka och det är inget mot vad poliserna verkade bli, deras ögon blev stora som tefat och de vände sig snabbt om, förhoppningsvis för att ta numret på bilen. Fascinerande att det finns bilförare som är så korkade att de bryter mot en trafikregel mitt framför ögonen på poliser, det verkar finnas folk till allt.

Dagens låt: Mattias Alkberg - Helg igen

Hembesök

2011-09-25T09:42:00.001-07:00

Att kalla Gryningstid för min högstadietids soundtrack är ingen överdrift, under de år jag spenderade på den nybyggda delen av Kilafors skola lyssnade jag på skivan otaliga gånger. Därför var det inte så konstigt att Dia Psalmas spelning igår kändes speciell. Man spelade Gryningstid från början till slut, för att sedan följa upp med några låtar från de skivor som kom efter. Spelningen var den bästa av de tre jag sett med bandet sedan de började turnera igen, en stor anledning till det var såklart låtvalen, men även att den nye, dryge gitarristen skaffat långt hår och på så sätt inte märktes lika mycket. Ulke, Ztikkan och Stipen(som jag för övrigt döpte mina maskar till i Worms när det begav sig) såg att njuta av tiden på scenen och publikens allsång var ett tydligt kvitto på att även vi som lyssnade var nöjda. Efter den här turnén ska Dia Psalma upphöra som band och om det nu blir så var det här en mycket värdig avslutning. Eftersom spelningen var i Bollnäs sov vi i Svedja i natt och har idag umgåtts med de där hemma. Duracellkaninen Hempa var på gott humör och stod inte stilla under många minuter, det var in i och ut ur alla rum och av och på med alla lysknappar, samtidigt som han konstant pratade på sitt eget lilla vis. Det börjar verkligen bli fart på honom och han är riktigt rolig att umgås med. Vi fick även prova på intressanta godsaker som mor och far inhandlat i Barcelona. En trevlig helg, med många bra inslag.

Dagens låt: Agnes Obel - Just so

Dia Psalma

2011-09-24T04:58:00.000-07:00

Idag ska jag på en riktig nostalgiafton. Jag ska åka till Bollnäs, gå på Tranan och se Dia Psalma. Tranan är nattklubben som alla i Bollnäs med omnejd har spenderat sina första utgångshelger, det var där gymnasiefesterna var och det var där man hade 25-kronan varje onsdag. Nu har jag inte besökt stället sedan 6-7 år tillbaka och det har i ärlighetens namn inte var speciellt underhållande på den tiden heller. Ikväll är det dock dags för ett återbesök, men anledningen till att jag åker dit är främst bandet som spelar, Dia Psalma. Första gången jag såg dem live var i Bollnäs, det borde ha varit hösten 1994. Jag och David hade lyssnat på Gryningstid hela sommaren och skulle nu äntligen få se våra idoler spela live. När vi kom till Långnäsparken för spelningen märkte vi snart att vi med råge var yngst i lokalen och garanterat även ensamma om att inte ha druckit något innan, vi var tolv år och stod bland förfriskade tonåringar. Vi var onekligen lite vilse. Men min syster, som också var, tog hand om oss och såg till vi hamnade längst fram vid scenen. Hennes storväxte kompis fixade chips och plötsligt hade vi bästa platsen i lokalen, förutom att det satt en spysjuk fyllskalle bakom David och hulkade. Spelningen blev försenad, förbandet Sober körde igång någon timme efter utsatt tid och publiken började ropa efter Dia Psalma på en gång. En tydligt arg artist klev ganska snart av scenen. När klockan närmade sig tolv hade Dia Psalma fortfarande inte börjat. Plötsligt delade sig publikhavet, ungefär som i bibeln, mitt i luckan stod pappa, som skulle hämta oss vid tolv. Han gick fram till oss vid scenen och sade att de väntade utanför till spelningen var slut, sedan gick han ut och publikhavet slöts igen. Strax därefter klev bandet på scenen och bjöd på en av de mer minnesvärda spelningar som jag upplevt. Det är sjutton år sedan nu och ikväll kommer jag garanterat inte att vara yngst i lokalen, men det ska bli roligt att se dem igen och det känns helt rätt att besöka en spelning på deras avskedsturné, de är trots allt ett av de band jag lyssnat mest på i mitt liv, även om det var 12-13 år sedan de tillhörde mina favoriter.

Dagens låt: Agnes Obel - Riverside

Utbildad

2011-09-22T06:41:00.000-07:00

Nu sitter jag i en minibuss på väg hem från Sundsvall. Jag har spenderat dagen med att bli utbildad i ett program som vi ska ha kopplat till de smartboards som köpts in på skolan. Det är onekligen häftigt att se vad man kan göra med de här maskinerna, även om jag fortfarande är långt ifrån att klara av att göra allt på egen hand. Utvvecklingen har gått framåt sedan det var vit krita och blöt svamp som användes i klassrummet. Då var det inte direkt så att det krävdes utbildning för att sköta pennan, men då kunde man å andra sidan inte importera webbsidor direkt till tavlan och skriva utan att nudda ytan. Det kommer nog bli riktigt roligt när man behärskar det här fullt ut.

Dagens låt: For stars - It falls apart

Girls

2011-09-20T11:57:00.001-07:00

Girls nya skiva har verkligen börjat växa, den är ganska olik den första, men ändå otroligt bra. Melodierna är i fokus den här gången och det är en del instrumentala partier som jag gillar skarpt, speciellt ett vasst gitarrsolo i en av de tidiga låtarna på skivan. Det finns inga lättsmälta hits, som på den första, men som helhet är det en imponerande samling låtar. Det är alltid lite speciellt när grupper som gjort så bra förstaskivor ska släppa sin andra, det måste vara otroligt svårt att välja vilken väg man ska gå, ska man köra vidare på samma sätt eller ska man försöka med ett lite annat sound. Girls har satsat på det andra och jag ska erkänna att jag inte var helt säker på att det var en bra idé, men nu när jag lyssnat igenom skivan ett par gånger inser jag att de har gjort rätt.
Bra musik, det är inte mycket som slår det. Hösten brukar bjuda på många intressanta skivsläpp och med den här inledningen kan man inte annat än se fram emot vad som komma skall.

Dagens låt: Girls - How can I say I love you

Betygsmiss

2011-09-17T01:56:00.000-07:00

Att man inte kan lita på recensioner i tidningar är kanske ingen större nyhet, men idag blev det tydligare än någonsin. I min morgontidning hade man betygsatt sex filmer, av dem hade jag sett tre, Boy A, Men in Black II och Tequila Sunrise. Boy A är ett starkt drama, med en stark skådespelarinsats, som tar upp svåra frågor. Men in Black II är en ganska dålig uppföljare där Johnny Knoxville har två huvuden, Tequila Sunrise är en trist film med Mel Gibson. I min tidning hade de två sistnämnda fått betyget två av fem, vilket jag kan tycka är acceptabelt, men till min stora förvåning hade även Boy A fått en tvåa. Att likställa den med de andra två filmerna är helt bisarrt. Andrew Garfield, nästa spindelman, gör sin roll väldigt bra i Boy A och att följa honom genom filmen är värt mycket mer än en tvåa i betyg, en tveklös fyra borde vara given. Men in Black II är otroligt lättsam, inga direkta budskap, inte speceillt rolig och har alltså med usle Johnny Knoxville i rollistan, tillsammans med en hund som sjunger Who let the dogs out. Låter det som en film som förtjänar samma betyg som en stark film om en morddömd pojke som släpps ut i friheten igen? Jag hoppas ingen låter sig luras av tidningens betyg och att alla väljer Boy A.

Dagens låt: The Morning Benders - Promises

Fotbollstitt

2011-09-14T13:00:00.000-07:00

Sitter och slötittar på Champions League, jag måste säga att jag saknar anspänningen som alltid var när Liverpool deltog. Det är andra säsongen i rad som vi missar turneringen och det får mer än gärna vara slut på den negativa sviten nu. I stället för att se Liverpool tampas med de bästa i Europa får jag nöja mig med att se fuskbygget från Manchester möta Maradonas gamla Napoli, givetvis hoppas jag på Diegos klubb, mest för att jag hatar det som City gjort med klubbfotbollen i Europa, men också för Maradonas historia i Neapel. Det står 0-0 nu med en halvtimme kvar, jag skulle bli förvånad om inte det pengadopade laget från Manchester lyckas sätta en boll i slutet av matchen, men jag hoppas på det motsatta. Precis när jag sitter och skriver gör Cavani 1-0 till Napoli, bara att hålla tummarna för att det håller. Lyssnade på Girls nya skiva för första gången idag, hann inte lyssna igenom riktigt hela skivan, men det jag hörde var väldigt lovande. Kanske inte riktigt lika direkt som den förra, men det känns som en skiva som kommer att växa. Det kan inte vara helt lätt att följa upp en sådan succe som deras förra skiva var, men att döma av det jag hört hittills har de lyckats bra.

Dagens låt: The Morning Benders - Virgins

Bra dag

2011-09-13T12:57:00.000-07:00

Bra dag idag. Jag har bokat lokal för min 30-årsfest, det gäller att vara ute i tid och jag kan inte längre förneka att det börjar närma sig nu. När jag kom hem hade jag fått ett mail av en gammal elev som verkligen värmde, sånt som är perfekt att få under inledningen av en termin, man påminns om varför det här är ett så bra yrke. Jag har dessutom preliminärbokat en resa till Liverpool, för att se matchen mot Arsenal i mars. Det blir mitt fjärde besök på Anfield och jag har redan börjat längta. Inte nog med dessa tre saker, jag har upptäckt ett nytt band också, ett band vid namn The Morning Benders. Jag har än så länge bara hört två låtar, men skivan är redan beställd, så bra de låtar jag lyssnade på. Stämningsfulla poplåtar, som bitvis påminde om Last Shadow Puppets mer avskalade bitar. Avslutningsvis hann jag och Malin dessutom med en skön kvällspromenad innan det var dags att krypa till kojs. Som sagt, en bra dag.

Dagens låt: The Morning Benders - Excuses

Wordfeud

2011-09-11T09:03:00.000-07:00

Även jag har fastnat i det nya innespelet wordfeud, spelet som helt plötsligt har fått mina elever att sitta och bilda ord på rasterna. Jag spelade aldrig betapet och har bara vid ett fåtal tillfällen spelat orginalet, alfapet, men efter en stund med wordfeud hade jag insett spelets storhet. En stor fördel är givetvis att man kan spela mot kompisar, vilket ger spelet en prestige som man inte kan uppnå på så många andra sätt. Som svensklärare tycker jag såklart att det är otroligt bra att folk börjar spela spel med svenska språket som idé, samtidigt som jag tycker det är lite konstigt att ett spel som funnits i decennier helt plötsligt blir ett innespel bara för att det kommer ut på mobiler. Hur som helst, det är ett mycket roligt spel och jag har haft några riktiga prestigematcher de senaste dagarna. Det är ju så att man vill vinna när man spelar spel och jag blir fortfarande lite nöjd när jag tänker på mitt fyrtioåttapoängsord när jag spelade mot min syster. Det ska bli intressant att se hur länge det här håller i sig, det känns fortfarande som om fler och fler spelar spelet och så får det gärna fortsätta. Innan jag spelade det här spelet hade jag aldrig tänkt på att så få svenska ord innehåller C utan att också innehålla ett K, men det blir man smärtsamt påmind om när man spelar wordfeud.

Dagens låt: Isolation Years - Moses

Middag

2011-09-09T08:30:00.000-07:00

När jag gick från jobbet hade jag ingen aning om vad jag skulle äta ikväll, Malin jobbar sent och skulle således inte vara hemma. När jag äter ensam brukar jag slarva med att laga mat, så även denna gång. Jag bestämde mig för att gå in på Coop och köpa en sallad och lite bröd. När jag närmade mig disken där salladen är kom jag till en disk som fick mig att stanna till, nämligen den där skaldjuren ligger. Där låg några riktigt fina krabbor på en rad och tittade på mig. Det var ett par år sedan jag senast åt krabba och eftersom Malin ändå inte är en lika stor skaldjursfantast som jag är bestämde jag mig för att slå till. De i kassan hjälpte mig att dela krabban på mitten och nu ligger den i kylskåpet och väntar på att bli uppäten. Bredvid krabban i kylen ligger två stycken St Eriks Rauköl, ett tips jag fått av Djävulsankan, och om den är så god som den låter på beskrivningen har jag en mycket god middag framför mig i afton.

Dagens låt: Clann Zu - Breathing through a hole in your chest

RIP Stefan Liv

2011-09-07T11:54:00.000-07:00

En sån här dag är det svårt att inte ta upp den tragiska olycka som inträffat i Ryssland. Ett flygplan med drygt 40 passagerare har kraschat och bland de omkomna fanns Stefan Liv, en av Sveriges bästa målvakter det senaste decenniet. Det som har hänt är givetvis fruktansvärt och känns lite overkligt, sådant ska inte kunna hända, inte längre. När man hört pratas om hur Manchester Uniteds lag kraschade 1958 har det känts som en händelse som hör den gamla världen till, sådant kunde inte hända i vår tid, men det var fel. Jag har alltid gillat Liv, ända sedan dess att han spelade i elitserien med Cardigans avbildade på hjälmen. Jag minns ett inslag de gjorde med honom på tv-sporten, i samband med att han slagit igenom. Det berättades då att han var ganska virrig, en gång hade han tappat bort fjärrkontrollen till tv:n, för att några dagar senare hitta den i kylskåpet. Även om jag inte gillar HV71 kan man inte annat än uppskatta spelare som spexar för fansen, som Liv gjorde med sin kullerbyttor i slutspelen. Hockeysverige har blivit en stor profil fattigare och jag hoppas att alla arenor visar sin respekt för honom när elitserien drar igång om någon vecka. Vila i frid Stefan Liv.

Innebandysäsong

2011-09-05T10:55:00.001-07:00

Första innebandyträningen igår, vi var sju stycken ivriga spelare som samlades i källaren på swedbank för att för första gången för säsongen prova på innebandyklubborna. Som vanligt när vi spelar i källaren var gårdagen relativt fri från regler och tempot var en aning högre än vi egentligen orkade med, entusiasmen i hallen var lite för hög för vårt eget bästa och med tanke på att bara ett av lagen hade avbytare dröjde det inte lång tid innan svetten började drypa från de flesta tröjorna. Nittio minuter senare kändes det som om man spelade i våtdräkt, men roligt var det. Jag lyckades dock inte uppnå mitt mål, nämligen att sätta ett skott med innebandyklubban i basketkorgen på andra sidan planen. Jag provsköt ett par gånger även förra säsongen, men lyckades inte bättre än ett skott som träffade nätet på korgen, tyvärr under korgkanten. Bollen har en tendens att dra sig lite för långt åt höger, så det är något jag måste finslipa under den här säsongen. Innan korpserien är slut ska jag ha prickat korgen på regelrätt vis, så svårt ska det inte behöva vara. Idag skickade vi i alla fall in anmälan till vår sjunde säsong i innebandykorpen, det blir spel i den tredje av fem divisioner för vår del. Förra gången lyckades vi klara oss kvar med en omgång kvar att spela, återstår att se hur det går den här säsongen.

Dagens låt: Ryan Adams - This house is not for sale

Victory

2011-09-03T13:51:00.000-07:00

Jag har glömt att nämna en veckans stora händelser här, nämligen CSKA Gorbatjovs succe i årets korpfotboll. Inför den sista matchen, som spelades i måndags, behövde vi en poäng för att säkra avancemang till tredjedivisionen och på så sätt nå vår första direktuppflyttning. Efter en gastkramande tillställning blåste domaren av matchen och resultattavlan visade 0-0, vår största framgång sedan vi startade korplaget var ett faktum. Vi har onekligen gjort en mycket bra säsong, vi har bara släppt in sju mål på sju matcher och gjorde samtidigt näst flest mål i vår serie. Tabellen var jämn och inför den sista omgången fanns det flera lag som hade teoretiska chanser att gå upp, men det slutade alltså med att vi tog den plats som vi kämpade för. Det var nära att sluta illa några gånger, ett rungande stolpskott var t.ex nära att sätta oss i en jobbig sits, men vi redde ut stormen. Nu när fotbollen är slut är det bara att börja ladda för en ny innebandysäsong, även där är det tredjedivisionen som gäller. Förra säsongen lyckades vi hänga kvar, utan att behöva kvala eller bita på nagelbanden in i det sista. Jag har en känsla av att det kommer krävas väldigt bra insatser av oss för att vi ska hålla oss kvar i samma serie, men vi har konstant blivit bättre sedan vi inledde vår innebandykarriär och det finns ju ingen anledning att sluta utvecklas nu.

Dagens låt: [Ingenting] - Hallelujah

Weeping Willows

2011-09-02T13:50:00.001-07:00

Nu är jag nyss hemkommen från den andra Weeping Willows-spelningen på två veckor och det har verkligen varit två underbara konserter. Även om setlisten varit i princip likadana har det varit två ganska olika spelningar, en ståplats och den andra sittplats, en med förfriskad omgivning och en med nykter. Dagens spelning var här i Gävle, på Spegeln, den kanske mysigaste konsertlokalen som finns. Jag har sett WW här två gånger tidigare, då har de varit briljanta och så var de även denna gång. Magnus röst blir bara bättre och bättre med åren, inte en ton tas utan att man känner det i publiken och bitvis tar han i så att man får gåshud på läktaren. Bandet är skickligt och samspelt och det är otroligt roligt att sa alla tillsammans igen. De har dykt upp lite var för sig de senaste åren, som hjälp åt artister som Thåström och Stefan Sundström, men nu är de äntligen samlade igen och gör det de gör allra bäst. Låtvalen är inget jag kan anmärka på, gammalt och nytt blandat med bra covers. Att de fortfarande spelar covers på sina spelningar, trots att de har fem album att plocka låtar från, gillar jag, det var ju så det hela började. Bäst under kvällens spelning var, förutom Broken Promise Land och While I´m still strong, en mycket stark You´re everywhere. Men även I can´t make it alone, som de gör minst lika bra som orginalet, och Stairs, som växer ännu en nivå live jämfört med på skiva. Jag ska ta och lägga in lite bilder i morgon, men nu ska jag lägga mig och försöka smälta kvällens underbara tillställning.

Dagens låt: Weeping Willows - Touch me

Apor

2011-09-01T11:20:00.000-07:00

Vi har varit ganska frekventa biobesökare de senaste månaderna, illa vore det annars med tanke på hur nära vi bor och hur många intressanta filmer som haft premiär. I förrgår var det dags igen, den här gången såg vi den nya Apornas Planet-filmen. En positiv sak kunde man se redan innan filmen satte igång, vi slapp fula glasögon och onödiga 3D-effekter, det kändes väldigt bra. I övrigt var filmens effekter, främst apornas utseende magnifikt. Hade man ställt en av filmens apor bredvid en vanlig, levande apa hade man nog inte kunnat se någon skillnad. Visst fanns det en del bitar i handlingen som kändes lite tveksamma, men det övervägdes av underhållningsvärdet i filmen. James Franco gjorde en bra insats i huvudrollen, men den stora insatsen gjorde ändå Caesar, apan som växer upp hemma hos Francos karaktär. Dennes utveckling i filmen är intressant att se och hans spel gör att man känner mer med aporna än med de människor som omger honom. Det kommer säkert att komma ännu en del i den här serien, slutet gav en liten hint om att det här kanske inte var det sista vi såg av aporna. Jag var lite rädd innan filmen att det som dominerade trailern, nämligen actionscenerna, skulle ha stor del i filmen, men så var det lyckligtvis inte. Apornas Planet är en mycket sevärd film, där aporna är den stora behållningen. De som gjort effekterna till den här filmen och förtjänar massvis av beröm.

Dagens låt: [Ingenting] - Dina händer är fulla av blommor

Fotbollsdag

2011-08-28T12:20:00.000-07:00

Den här söndagen har gått i fotbollens tecken, helgdagarna har en tendens att göra det när Malin jobbar. Efter ett träningspass på morgonen begav jag mig till Strömvallen, jag hade fått en gratisbiljett av Kusen till matchen mellan Gefle och Häcken och det vore dumt att inte utnyttja den, speciellt med tanke på att vädret var så pass behagligt. På Strömvallen var det nästan öde, runt 2500 personer hade letat sig till matchen och det är inget annat än beklagligt. När GIF spelade bra hade man mellan 6000 och 7000 på läktaren, men så fort det går knackigt så försvinner stora delar av publiken. Staden Gävle förstår inte hur stort det är att ha ett lag i allsvenskan och stöttar inte alls Gefle i den utsträckning man borde göra. Det har dessutom varit ganska långt mellan hemmamatcherna nu, så det går inte att skylla på att det är dyrt. Häcken bidrog inte direkt till att fylla på publiksiffran heller, sex stycken göteborgare stod på bortasektionen, men de roade med den fyndiga ramsan "Ni har sämre klack än Häcken, sämre klack än Häcken" till Gefle-supportrarna. Det blev en poäng för Gefle och det borde inte vara några problem att fixa kontraktet till nästa säsong, men så länge inte publiken kommer finns det inte en chans att man ska kunna satsa, eller behålla sina bästa spelare. Supersöndagen på Viasat fotboll blev långt ifrån spännande och det var nästan pinsamt att se Arsenals uppträdande i 2-8-förlusten mot svinen. Det känns som om Arsenal är lite i samma läge som vi var i fjol vid den här tiden, med spelare som lämnar eller inte presterar, och om det inte kommer in spelare innan fönstret stänger kommer de att få slita hårt för att klara en fjärdeplats, jag ser såklart gärna att de misslyckas. Det andra laget från Manchester imponerade i det jag såg från deras match mot Spurs, men deras satsning äcklar mig och jag hoppas innerligt att det inte går vägen för dem. Nu väntar första jobbveckan med riktiga lektioner och det ska bli skoj, förutom jobb är det bland annat sista korpmatchen och en Weeping Willows-spelning på gång till veckan. Bäst att gå och sova så att man orkar.

Dagens låt: Parken - Jag har varit vilsen Lisa

Optimism

2011-08-27T13:19:00.000-07:00

Säsongen har börjat bra för Liverpool, efter tre omgångar har vi lika många poäng som vi hade efter nio ifjol. Dagens match mot Bolton var en ren utskåpning, det var aldrig något snack om saken. Det var mycket roligt att se hur våra nyförvärv har kommit in i laget. Charlie Adam var bäst på planen, Jordan Henderson gjorde sitt första mål, Stewart Downing hade många bra aktioner och hade gjort mål om inte Jääskeläinen gjort en monsterräddning i första och José Enrique fortsätter att övertyga på vänsterbacken. Det är väldigt långt kvar av säsongen än och jag tror inte att vi kommer kunna utmana om titeln, men det är skönt att vi äntligen är med från början. Nu kommer det två stentuffa bortamatcher mot Stoke och Spurs, där vi tydligt kommer att få se hur bra vi egentligen är, men att döma av de två senaste ligamatcherna är vi en bra bit på väg i vårt lagbyggande. Inledningen blir inte mindre imponerande av att vi saknat Gerrard, Aurelio och Glen Johnson, idag var dessutom Meireles borta, trots det hade vi starka kort som Carroll, Maxi och Skrtel på bänken, så truppens bredd börjar arta sig. Nu väntar ett landskampsuppehåll och då är det bara att hålla tummarna för att vi slipper skador, det är ju trots allt få gånger som Daniel Agger kommit tillbaka från en landskamp i speldugligt skick. Hur som helst, idag såg det mycket bra ut och Liverpool underhöll verkligen publiken på Anfield, det såg man inte ofta under Hodgson ifjol vid den här tiden.

Dagens låt: Nordpolen - John Travolta

Gervais

2011-08-26T23:15:00.000-07:00

Jag och Kusen hade igår tänkt ha en liten filmkväll, men vi hade vissa problem med att få tag på en film och när vi väl fick tag på en var den tre timmar och klockan var över nio, så det slutade med att vi såg Ricky Gervais ståuppshow Fame. Det här var den fjärde ståuppshowen jag såg med Gervais och alla har varit väldigt bra. Gervais skämt är träffsäkra och hans skrytiga, lite översittarstil passar honom perfekt. Han har en hel del drag av David Brent, hans karaktär i The Office, och skämtar om allt från aids-smittade tonåringar till tjocka människor på flygplan. Att kalla Gervais för ett komiskt geni är absolut ingen överdrift, har man sett hans serier och de här showerna är det mer ett fakta än ett påstående. Det jag inte riktigt tycker att han lyckats med hittills är att få till en riktigt lyckad långfilm, de jag sett med honom har varit okej, men inte speciellt minnesvärda. Jag skulle gärna se att Gervais och Stephen Merchant slog sina huvuden ihop och skapade en film i samma klass som de tv-produktioner de gjort, det är ingen tvekan om att de har kapacitet att lyckas med det. Nästa gång man ser, kanske mest hör, Gervais blir antagligen i En idiot på resa, den andra säsongen ska tydligen vara på gång och det ska verkligen bli spännande att se vad Karl Pilkington kastas ut i den här gången. En sak är säker, det kommer att bli mycket underhållande.

Dagens låt: The Libertines - What a waster

Hektiskt

2011-08-25T10:59:00.001-07:00

Den senaste veckan har varit hektisk, därför har det varit svårt för mig att hinna med att uppdatera. Weeping Willows var i alla fall otroligt bra förra veckan, en bra setlist, med nytt, gammalt och roliga covers. Vi ska se bandet igen om en vecka, så jag spar bilderna på bandet tills dess. Under helgen spelade jag fotboll, var på kräftskiva, såg Liverpool spöa Arsenal och besökte familjen hemma i Svedja. I måndags kom eleverna till skolan och sedan dess har det varit full fart på jobbet. Igår åkte vi med klassen till en by utanför Gävle, där vi tältade, fem vuxna och hundra nior. Det var en trevlig natt, även om det inte blev så mycket sömn. Jag fick bland annat lära mig att det är svårt att grilla hamburgare, speciellt när det fortfarande brinner av kolen. Det gav mig i alla fall en chans att berätta för alla att kolen kom från Kilafors, även om det inte ledde till så många imponerande miner. Kommande helg är klart lugnare än den förra, jag ska spela fotboll på lördag och se Liverpool möta Bolton på kvällen, men annars har jag inga planer och det borde betyda att jag kan vila ikapp mig efter gårdagsnatten.

Dagens låt: Clann Zu - One bedroom apartment

Weeping Willows igen

2011-08-18T12:51:00.000-07:00

I morgon är det äntligen dags, efter fyra års väntan ska jag äntligen se Weeping Willows live igen. Spelningen är i Uppsala, jag har sett dem där en gång tidigare och eftersom det är i samma lokal den här gången vet jag att det kommer att bli en mysig tillställning. Det ska bli väldigt intressant att höra hur bandet låter numera, eftersom det kommer vara en liten ledtråd till hur soundet kommer att vara på nästa skiva. Jag vet inte vilken gång i ordningen det är jag ser bandet, men precis som vanligt ser jag fram emot det oerhört mycket. Det är omöjligt att önska låtar nu när det är så längesen sist, om jag fick bestämma skulle de köra i princip allt, plus några covers. Ska jag ändå plocka ut tre låtar jag vill höra i morgon får det blir While I´m still strong, Try it once again och Broken Promise Land såklart, med Emptiness och So it´s over strax där bakom, och Stairs då såklart. Hur som helst kommer det att bli bra i morgon och jag hoppas på en snabb arbetsdag så att det snart är spelning.

Dagens låt: Weeping Willows - Eternal Flames

Captain America

2011-08-17T11:48:00.001-07:00

Härom dagen såg vi sommarens tredje marvelfilm, efter Thor och X-men var det dags för Captain America att ta plats på vita duken. Det här är en seriekaraktär som jag alltid gillat, när jag var yngre var han med i Secret Wars tillsammans med de flesta andra marvelhjältarna och där gjorde han ett starkt intryck på mig. Det lite töntiga namnet var inget jag reflekterade över då, inte heller dräkten. Rollen som Captain America görs i den här filmen av Chris Evans, som gör mycket bättre ifrån sig här än i Fantastiska Fyran. Andra stora roller görs av Tommy Lee Jones, Hugo Weaving och Haylet Atwell. Det var skönt att se att den kvinnliga karaktären inte var en handhållande Megan Fox-roll, utan en stark person, även om den onödiga kyssen som kommer mot slutet hade kunnat tas bort. Hugo Weaving är såklart bra som skurken Red Skull och är dessutom väldigt välgjord när masken åker av. Handlingen är inte speciellt avancerad, men man får en hel del action och skölden kastas vid ett flertal tillfällen. Roligt att man tagit med Tony Starks pappa i handlingen, nästa gång vi ser Captain America kommer den yngre av starkarna ha en stor roll. Jag kan passa på att säga att det är värt att stanna kvar till efter eftertexterna, då får man nämligen se det här och börja nedräkningen till maj nästa år. Om man ska sammanfatta omdömet av Captain America så är det en bra actionfilm, underhållande, välgjord, men ganska enkel. En bra introduktion för vad som komma skall.

Dagens låt: The Vaccines - If you wanna

WOW i bilder

2011-08-16T12:37:00.000-07:00

Här kommer en liten bildsummering... ...av årets Way Out West. Till vår första spelning, som var på torsdagskvällen, fick vi spendera 90 minuter i en kö, periodvis i regnväder. Vi var inte direkt ensamma. Sedan en timmes väntan inne i lokalen. Innan vi äntligen fick se underbara Okkervil River. Dagen efter var det dags att beträda festivalområdet. Efter att först ha sett Edward Sharpe & the Magnetic Zeros och Christian Kjellvander var det dags för Avett Brothers, en av festivalens bästa spelningar. Efter ett ganska tråkigt Hives följde magnifika Fleet Foxes. Robyn och Thåström(bilden) var de två högkvalitativa spelningarna som sedan följde. Syket avslutade kvällen med sin spelning i Annedalskyrkan. Tallest Man on Earth inledde dag två. The Jayhawks och Noah & the Whale(bilden) följde sedan. Annika Norlin är alltid ett Säkert! kort. Sen var det dags för Pulp och Jarvis Cocker. Efter femton spelningar var vi en aning trötta i fötterna... ...så bevittnade Ariel Pink´s Haunted Graffiti sittande/liggande.
Festivalen avslutades av Kanye West, en häftig spelning.

Avslutningsvis, en kort video från Prince spelning och hans framförande av fina, fina Purple Rain, som också får gälla som dagens låt.

WOW 2011

2011-08-14T01:40:00.000-07:00

Nu sitter vi på tåget på väg hem från den bästa festival som går att besöka. Tre dagar och sjutton konsertupplevelser rikare, det här har verkligen varit en resa att minnas. Jag har tagit massvis med bilder och kommer att lägga upp dem i morgon, men en liten skriftlig resumé kommer nu. Det är svårt att veta var man ska börja när de här dagarna sammanfattas, men jag tänkte försöka mig på en topp fem av de spelningar vi sett, det får bli utan inbördes ordning, eftersom det är svårt att jämföra så vitt skilda upplevelser. Givna på topp fem är det första bandet vi såg, torsdagens enda spelning, Okkervil River. Jag har lyssnat på bandet i många år och de var med råge värda de nittio minuter vi fick köa för att säkra två av de sexhundra platserna inne på Storan. Femtio minuter med magisk musik. The Avett Brothers är ett annat band som bjöd på fantastisk musik. De spelade ganska tidigt och publiken var en festivalens mindre, men det spelade ingen roll. Mumfordliknande pop med banjo, ståbas och en hoppande violinist. Omöjligt att inte fastna för. Prince går inte att utelämna på en lista från den här festivalen, hade inte kroppen varit så trött hade vi nog stannat och sett hela, men det vi såg överträffade alla förväntningar. Purple Rain var mycket mäktig. Pulp var nog avslutningsdagens bästa spelning. Jarvis Cocker i högform och trots att festivalens tre jobbigaste personer stod framför oss var det en minnesvärd stund. Den sista platsen är svår att besätta, det skulle kunna vara Tallest Man om Earth, eller kanske Robyn, eller Thåström, eller Kanye West, eller Noah and The Whale, men det får bli Fleet Foxes, som med sin stämningsfulla musik bjöd på ett imponerande nummer. Way Out West är en suverän festival och bevisade det ordentligt i år.

Dagens låt: The Avett Brothers - It spread

Enrique

2011-08-11T07:02:00.000-07:00

Nu är Newcastles spanske vänsterback Jose Enrique väldigt nära att bli en del av vår trupp och i och med det är vår femte värvning i hamn. Fyra av dessa värvningar fanns med bland de tio rykten som jag behandlade tidigt i somras, det femte köpet, Doni, kommer antagligen inte få någon speltid ändå. Jag är nöjd med värvningarna, även om det känns en aning överbefolkat på mitten, speciellt om Aquilani blir kvar. En position som fortfarande känns lite tunn är i det centrala försvaret. Carragher börjar bli till åren, Aggetr skadad för ofta, Skrtel inte tillräckligt bollskicklig för att vara annat än komplement och greken är för dålig för att göra annat än värma bänken. Vi skulle behöva få in en ny mittback att bygga backlinjen kring de kommande åren. En frisk Agger och Carragher tycker jag håller en bra nivå, men om Agger skadas saknar vi en spelare som kan göra uppspel och bidra i speluppbyggnaden. De pratas lite om Birminghams Scott Dann, men han hamnar antagligen i Arsenal. Jag hoppas fortfarande på Gary Cahill från Bolton, men jag misstänker att vår trupp nu kommer att bestå till januari, åtminstone om man ser till spelare in. Försvinner Ngog till en annan klubb behöver vi värva till anfallet, men blir han kvar tror jag anfallsbesättningen blir som i dagsläget. Det ska bli intressant att se vad den här truppen kan uträtta, men allt annat än en topp fyra- placering är underkänt.

Dagens låt Okkervil River - So come back I'm waiting

Way Out West 2011

2011-08-09T04:58:00.000-07:00

I morgon bitti tar jag och Malin tåget ner till Göteborg, anledningen till det är såklart Way Out West, som inleds på torsdagkväll. Jag har så smått börjat få ihop en planering över vilka band jag ska se och när. Så här har jag tänkt mig dagarna:

Torsdag:
22.00 Okkervil River - Festivalen inleds för min del med ett av världens bästa band. Jag har länge önskat se det här fenomenala bandet live och nu kommer jag äntligen att få chansen. Jag hoppas verkligen att vi tar oss in på Storan och får uppleva Okkervil River.
23.45 Destroyer - Det andra bandet som spelar på Storan under kvällen är för mig helt okänt, men eftersom vi är där kommer vi säkert att ge det en chans.

Fredag:
13.00 Edward Sharpe & the Magnetic Zeros - Den första spelningen på festivalområdet är en av de spelningar som ska bli mest spännande att se. Ett band jag nyligen upptäckt vars skiva lovar mycket gott.
15.10 The Avett Brothers - Ännu ett nyupptäckt, skickligt band. Påminner bitvis om Mumford & Sons och det är verkligen en positiv egenskap.
17.20 The Hives - Ett svenskt band som jag inte sett tidigare. Inget band jag lyssnat speciellt mycket på, men de ska vara bra live och det ska bli roligt att se dem.
18.30 Fleet Foxes - Festivalens kanske mest spännande spelning, den nya skivan är underbar och jag är övertygad om att det här kommer att bli en kanonspelning.
19.45 Robyn - Det var många år sedan jag såg henne senast och hon har verkligen utvecklats sedan dess, det här kommer säkert att bli en spelning med tryck.
21.00 Thåström - Behöver väl egentligen inte kommenteras, varje gång man får se denna legend är en fröjd.
22.15 Prince - Ännu en legend och även om han inte är någon av mina stora favoriter ska det bli roligt att se honom. Han har fler bra låtar än jag först var medveten om och det kommer säkert att dyka upp ännu mer när vi får höra honom live.
23.00 Empire of the Sun - En halv krock, men jag hoppas hinna se slutet på det här bandet när Prince slutar.
00.30 Syket - I Annedalskyrkan spelar detta svenska band som jag lyssnat på i dagarna och blivit mycket imponerad.
01.30 Jonathan Johansson - Om vi orkar, det är trots allt en lång dag, sitter vi nog kvar och ser denne svenske låtmakare också.

Lördag:
13.15 Twin Shadow - Lugn, stämningsfull musik. Känns inte som en klockren lunchspelning, men det är så bra att det inte får missas.
15.30 The Jayhawks - Amerikansk, modern country. Många bra låtar och att arrangörerna flyttade bandet från Stay Out West till Way Out West, det var klokt.
16.40 Noah & the Whale - Högkvalitativ pop, den senaste skivan har gått varm i min mobil de senaste månaderna. Ska bli mycket intressant.
17.40 Säkert! - Både jag och Malin har sett henne förr, men det är alltid bra, för bra för att missa när tillfälle ges.
19.40 Pulp - Brittiska poplegender som är ett av de mest givna valen i vår spelningsplanering.
21.00 Ariel Pink´s Haunted Grafitti - Jag började lyssna på det här bandet för över ett år sedan och har sedan dess sett fram emot att få se dem live, nu är chansen här.
22.20 Kanye West - En riktig prestigebokning för Way Out West och en av få hiphopartister som jag tycker är intressanta. Det här kommer säkert bli en häftig spelning, även om det inte riktigt är min genre.

Så här ser schemt ut preliminärt, det kan nog komma att dyka upp några sista minuten-bokningar till festivalen, då det är en del perioder som det finns luckor. Hur som helst kommer det att bli mängder av bra musik under de här dagarna.

Dagens låt: The Avett Brothers - I and love and you

Kusinbesök

2011-08-07T07:49:00.000-07:00

Igår när vi kom hem från Umeå hade vi främmande. Det var min kusin Dennis, som är hemma över sommaren och vilar från sina studier uppe i Luleå. Vi hade först tänkt åka till Hofors och lyssna på musik, men det blev så att vi stannade i Gävle i stället. Vi begav oss till en pub som ligger bara ett stenkast hemifrån oss. En stor fördel med puben, förutom att den är nära, är att den är billig, att den är billig gör dock att den drar till sig ungdomar och det är nog ingen överdrift att påstå att vi var bland de tre äldsta där inne när det väl hade börjat komma folk och vi hade helt klart ett annat syfte med vårt besök än de flesta andra där inne. Jag och Dennis köpte en varsin Guiness och Malin ett glas vin, men på borden runt oss började det dyka upp både shotsbrickor och öltillbringare. När vi gick dit var vi nästan ensamma, men det fylldes på under kvällen och framåt tolv var det nästintill fullsatt. Vi satt där vid vårt bord och pratade och hade trevligt när det plötsligt dök upp en fjärde person vid bordet. En norrlänning träskor satte sig vid oss, eftersom han tyckte att hans eget sällskap var tråkigt. Han var väldigt pratglad och påminde en hel del om en av mina gamla elever från tiden uppe i Hälsingland. När han suttit hos oss i kanske en halvtimme gick han bort till baren, han kom sedan tillbaka med en bricka med nio shots, vi trodde att han tänkte bjuda oss och började förklara att det inte var något för oss. Det visade sig dock att han skulle ha alla själv och en minut senare var alla nio glasen tomma. Det dröjde kanske en kvart, sedan gick han till baren ännu en gång. Han kom snart tillbaka med femton nya shots. Dessa tänkte han använda till att tävla med Dennis, som hade tre klunkar öl kvar i sitt glas. Han utmanade Dennis i en tävling i snabbdrickning, vi trodde först att han skämtade, med den mängden min kusin hade kvar behövde han kanske tre sekunder för att drick upp och det trodde alltså den här grabben att han kunde slå med sina femton shots. De gjorde sig redo och norrlänningen såg otroligt taggad ut. Några sekunder senare hade Dennis druckit upp sin öl och en förvånad motståndare satt där med tretton shots kvar och att döma av hans ansiktsuttryck hade han trott att han skulle vinna den här duellen. Ganska snart hade han dock druckit upp de sista shotsen och tackade för sig och gick vidare. Jag har en känsla av att han somnade ganska tidigt igår, något han inte var ensam om i lokalen då det vid ett par bord somnade folk ganska tidigt. Det var en trevlig kväll, men när musiken höjdes, tonåringar stod på stolarna och skrålade och shotsbrickor beställdes in på var och varannat bord blev det lite för livat för att kunna sitta och prata.

Dagens låt: Thåström - Karenina

Sundsvall

2011-08-06T01:58:00.000-07:00

Vi är just nu på väg hem från Umeå, där vi hälsat på Malins släktingar. Det var första fången jag träffade dem och det var varit trevligt. På vägen till Umeå åkte vi genom Sundsvall och det är en stad som väcker speciella minnen till liv. Det är nämligen få städer som jag förknippar så mycket med pingis som denna stad. Jag har varit i staden massvis av gånger, även om jag mestadels spenderat min tid i sporthallarna. Det första minnet som mötte mig när vi åkte genom Sundsvall på vägen norrut var Kvisslebyhallen, det kan vara den mest obekväma hall jag varit i, och de är många, ryggstöden på läktarna är obefintliga och borden mot väggarna var alltid svåra att spela på pga mörkret. Det är nog den hall vi varit i längst tid under en dag. Jag var kanske elva, tolv år och skulle invänta ett pris i klass fem. I final var en äldre herre i glasögon. Den här herren var bland de mer omständiga personer jag sett vid ett pingisbord, han skulle torka sina glasögon, sträcka sina stela ben, dricka vatten och dra ut på varenda avbrott. Jag trodde aldrig vi skulle komma hem, men till slut var matchen över och jag kunde hämta priset. Otroligt segt för mig och då tror jag mina väntande lagkamrater tyckte det var ännu segare, för att inte prata om hur det måste ha känts för farsan, som klivit upp tidigt på morgonen för att hinna med ladugården innan vi skulle iväg och sedan fick sitta i massvis av timmar på Norrlands sämsta läktare. På vägen hem fick vi äta nattpizza på en liten pizzeria i Gnarp. Det är ett av alla mina minnen från Sundsvall, staden där jag spenderade säkert femton dubbelhelger, bodde på flertalet olika hotell, spelade hundratals matcher, men jag tror aldrig jag varit i centrum. Mina besök i staden har blivit klart färre de senaste åren, men när jag åker genom den blir jag påmind om hur många minnen jag har där.

Dagens låt: Avett Brothers - January wedding

Gröna Lyktan

2011-08-03T05:13:00.000-07:00

Jag och Malin var på bio härom dagen, den här gången var det inomhus. Anledningen till vårt besök var DC comics nya film, Green Lantern, eller Gröna Lyktan, som han kallades i serien jag läste som liten. Mina förväntningar var väl inte direkt skyhöga, men jag hoppades på en underhållande actionfilm utan allt för många torra skämt. Huvudrollen spelades av Ryan Reynolds, som man tidigare kunnat se i en biroll i Wolverine och som stark huvudrollsinnehavare i Buried, han har tydligen gjort någon rom-com med Sandra Bullock också, men den har jag hållit mig borta från. I Green Lantern gör han en okej insats, det är ingen lätt roll att göra något av, då man har gjort hjälten till en mycket ointressant karaktär. Handlingen har en hel del brister, speciellt den del som utspelar sig på Jorden. Bitvis är det underhållande, men jag hade gärna sett fler actionscener där Green Lantern utnyttjat annat än moderna, tekniska vapen i sina tankeskapelser. Filmen var i 3D och precis som de flesta filmer jag sett i det formatet kändes det obefogat. Filmens skurk, en galen vetenskapsman, otroligt nyskapande, var en av filmens svagheter, för utan en stark skurk tappar man intresset kring slutkampen. Om man skulle jämföra den här filmen men tidigare superhjältefilmer så hamnar den på ungefär samma nivå som Fantastiska Fyran, alltså skaplig, men inte mer. Jag hoppas Captain America håller en högre nivå när den går upp på bio om någon vecka.

Dagens låt: Thåström - Långtbort

Furuvik

2011-07-31T05:48:00.000-07:00

Jag och Malin besökte härom dagen Furuvik tillsammans med syster och lille Henry. Vi började dagen med lite fika.

Fåren gick bra att klappa, getterna var lite för hemska, vi får ge oss på dem nästa år igen.

Sen tyckte Henry att det var dags att äta, så vi tog oss till Furuviks brygga för att få i oss lite energi.

Malin och syster gjorde sitt bästa för att hålla Henry nöjd i väntan på maten.

När vi kom hem var Hempa trött och vilade upp sig på sin favoritkudde.

Dagens låt: Thåström - Kort biografi med litet testamente

Utomhusbio

2011-07-30T01:24:00.000-07:00

Jag och Malin provade på en ny företeelse här i Gävle den här veckan, nämligen Utomhusbio i Boulognern. Det var visningar i Boulognern redan förra sommaren, men då hade vi aldrig möjlighet att gå, men nu har det blivit ändring på den saken. Vi har hunnit med två filmer den här veckan, både 2001 - a space odyseey och Big Fish. Jeppe på Berget gjorde oss sällskap på båda dessa visningar och vi var alla övertygade om att det här var ett roligt inslag i Gävles nöjesliv. Vädret var perfekt och det var såklart en stor anledning till att man kunde njuta av att sitta där på, de relativt hårda, träbänkarna framför scenen vid minigolfen. Filmerna skiljde sig mycket från varandra, den förstnämnda hade jag inte sett tidigare och det var onekligen tung skapelse. Kubricks filmer brukar inte vara lättittade och det var inte heller den här, men trots sin speciella utformning var det en bra film, även om jag nog inte kommer att se om den. Big Fish, den andra filmen vi såg, är raka motsatsen, den kan man se hur många gånger som helst. En mysig och lättsam film av Tim Burton, jag tror det var fjärde gången jag såg den nu och den var precis lika bra som den brukar vara. I mina ögon är det här Tim Burtons bästa film och det är ett mycket gott betyg. Jag hoppas verkligen att man satsar på utomhusbio även nästa år, för det var verkligen mysigt.

Dagens låt: Pulp - Common people

Grillnatta

2011-07-26T06:31:00.000-07:00

För första gången på väldigt många år såg jag igår till att besöka Grillnatta i Bollnäs, det är en tillställning då affärerna har öppet extra sent och dessutom har speciella erbjudanden. Handlar man för en viss summa får man en grillbiljett och kan byta den mot grillad kyckling på några olika ställen i stan. Dessutom bokar man varje år en artist, som spelar i stan utan att besökarna måste betala. Årets artist var Eric Saade, alltså ungefär så långt ifrån min musik som man kan komma utan att heta Per Gessle. Det var inte musiken som gjorde att jag ville åka till stan, inte heller den grillade kycklingen, men det pratades om att det skulle kunna bli uppåt30000 besökare i stan under kvällen och att se en sådan folkmassa i Bollnäs vore onekligen minnesvärt, det borde dessutom innebära goda chanser för mig att träffa gamla bekanta. Det var jag, mamma och pappa som åkte upp till Bollnäs, Malin var lite krasslig och stannade hemma i soffan med Plummer. Det var verkligen otroligt mycket folk i stan, för att inte prata om hur mycket folk det var vid scenen när Saade skulle ut och hoppa runt. I tidningarna idag stod det att var nästan 25000 personer ute på Långnäs när Saade uppträdde och det var en rätt cool syn att se så otroligt mycket folk där ute. Jag fick dessutom träffa en del gamla elever under kvällen och det är alltid roligt. Det enda inköp jag gjorde under kvällen var tre godisremmar, men mamma lyckades fynda en del, dock utan min och pappas hjälp, då vill höll hos ute på gatorna i stället för att trängas i affärerna. Det var en bra dag för Bollnäs igår och det var roligt att få vara med och se den, även om jag föredrar staden när man inte behöver tränga sig fram genom den.

Dagens låt: British Sea Power - Please stand up

Bröllop

2011-07-24T13:18:00.000-07:00

Igår hade vi för andra gången på kort tid äran att få deltaga på ett bröllop. Den här gången var det Olis och Karin som vigdes och det hela gick av stapeln ute i Högbo. Tillställningen var mycket trevlig och det bjöds på god mat(pilgrimsmusslor kalvryggsfilé, pannacottacocktail). Vädret var också på gott humör, trots att det inte såg ljust ut när man kollade prognoserna dagarna innan. Nu blev det uppehåll och vigseln kunde hållas utomhus. Efter vigsel, mat och tal var det tårtdags och den här gången ångrade jag mig snabbt att jag skaffat mig en plats långt fram i kön. Bröllopstårtor har nämligen en tendens att vara klurigt uppställda i nivåeroch nu lyckades jag hamna så långt fram att jag fick ta av den som var näst högst upp. Trots att jag försökte övertala Pokervinstförstöraren att skära en bit åt mig i stället fick jag ge mig på den nervpirrande process som tårtskärandet var. Lyckligtvis gick det bra, ingenting som välte eller rasade, och när jag väl hade tårtbiten fick jag äta en en mycket bröllopstårta. Därefter var det dans och min förhandsönskning av låt, Made of stone med Stone Roses, kom ganska tidigt i spellistan och det gladde mig. När klockan närmade sig ett började festen ta slut och vi lämnade byggnaden tillsammans med Gorbatjov, Kusen och Liv, samtidigt som ett trött brudpar gick till sitt rum. Återigen ett mycket trevligt bröllop som verkligen passade brudparet perfekt.

Dagens låt: Stone Roses - Made of stone

Glasgow

2011-07-22T05:52:00.000-07:00

Jag och Malin är precis hemkomna från en härlig semester i Glasgow, Skottland. En mycket mysig stad, med otroligt trevliga invånare.

Utsikt ner mot centrum från området där vårt hotell låg.

Jag var givetvis tvungen att prova haggis, det smakade som kryddstark pölsa, mycket gott.

Starstruck i Glasgow, jag tillsammans med Glasvegas, mycket trevlige, gitarrist.

Middagen åt vi på en pub i området.

Efter maten intogs resans första whisky, en tolvårig Bruichladdich.

Vår andra dag i Skottland tog vi tåget till Edinburgh, där vi startade dagen med en tur hos Whisky Experience.

Jag tittar avundsjukt på världens största whiskysamling, som man fick besöka under turen.

Resans fjärde whisky, en Ardbeg Blasda, intogs i slutet av turen.

Efter turen vilade vi ut oss i baren.

När vi lämnat Whisky Experience blev det en sväng till Edinburgh Castle, där det var en lång kö.

Utsidan av slottet var häftigare än den lite väl uppstyrda insidan, utsikten var dock magnifik.

Husen i staden var imponerande. Vi stannade i Edinburgh till sju-tiden, så vi tog tåget tillbaka till Glasgow.

Mot kvällen begav vi oss till King tut´s wah wah hut. En populär musikklubb i staden, som var otroligt trevlig. Vi fick se tre bra spelningar med skottska, osignade band.

Det var en del finfina band som spelat i lokalen tidigare.

På onsdagen hittade vi en otroligt bra affär.

Framåt eftermiddagen blev det en promenad till Clyde River.

Vi avslutade vår sista kväll i Glasgow med ett besök på en pub i närheten av hotellet.

Där intog jag resans nionde och sista whisky. En Bruichladdich wave.

Dagens låt: Glasvegas - Lonesome swan

En månad till starten

2011-07-15T02:08:00.000-07:00

Med en månad kvar till säsongsstarten tänkte jag ta och titta igenom hur truppen ser ut i dagsläget. Tar inte med ungdomarna i genomgången, även om en spelare som Sterling kan komma att få speltid i cupspelet, tillsammans med Coady, Robinson och Wisdom:

Målvakter: Pepe Reina, på ingång Alessandro Doni från Roma.
Det är förhoppningsvis på det här sättet vår målvaktsuppsättning kommer att se ut under säsongen, de där bakom får hålla till i reservlaget. Om Reina är skadefri står han alla matcher i ligan och med honom i målet behöver man inte oroa sig. Doni känns som ett bra backupalternativ och om värvningen går igenom har vi det mycket gott ställt på den här positionen.

Högerbackar: Glen Johnson, Martin Kelly, John Flanagan
Även här har vi det gott ställt, utan att behöva värva. Johnson och Kelly kommer antagligen att få mest speltid, den förstnämnde kommer säkert att få agera på andra kanten ibland också, med Flanagan som backupspelare vid skador och ligacup. Om Kelly kan ta ett steg till i sin utveckling kan han bli mycket intressant att följa under den här säsongen, han har vissa brister i tekniken, men kompenserar dem med en riktig vinnarskalle. Glen Johnson har en bra offensiv, men brister i defensiven.

Vänsterbackar: Fabio Aurelio, Emiliano Insua, Glen Johnson, Danny Wilson
Här behövs det tveklöst ett nyförvärv för att det ska kännas bra. Jag räknar med att Insua inte kommer bli kvar i klubben och Aurelios skadebenägenhet gör att han inte kan vara förstaval. I dagsläget tror jag det är Johnson som är King Kennys val till vänster, men han är i grunden en högerback och en värvning av Cissokoh eller Enrique skulle verkligen kännas bra.

Mittbackar: Kung Carra, Daniel Agger, Martin Skrtel, Sotiris Kyrgiakos, Martin Kelly, Danny Wilson.
Skadefria har vi det relativt gott ställt på den här positionen, men jag skulle gärna se att det kom in en spelskicklig mittback utan skadebekymmer bredvid Carra. Agger har kapaciteten, men är borta på tok för ofta. Skrtel har en tendens att vara för aggresiv i fel lägen och drar på sig många frisparkar. Jag gillar honom, men med han och Carra tillsammans saknar vi bollskickligheten i backlinjen. Kyrgiakos är för dålig och begränsad. Kelly kommer få spela på kanten. Wilson behöver lånas ut för speltid.

Centralt mittfält: Steven Gerrard, Charlie Adam, Lucas Leiva, Raul Meireles, Jonjo Shelvey, Jay Spearing, Jordan Henderson, Christian Poulsen, Alberto Aquilani.
Här ser det mycket bra ut. Gerrard, Adam, Lucas och Meireles bör vara de som får mest speltid, kan tänka mig att Henderson kommer få agera ute på kanten en del, med tanke hur tjockt det är med kvalitet centralt. Det blir ett angenämt problem för Kenny att formera mittfältet och det här bör betyda att vi aldrig kommer behöva se Poulsen i en PL-match igen. Shelvey behöver lånas ut för speltid. Aquilani överflödig. Hur tänker Jay Spearing kring konkurrensen, hans speltid blir antagligen begränsad i år?

Yttermittfält: Dirk Kuyt, Maxi Rodriguez, Jordan Henderson, Raul Meireles, Stewart Downing, Joe Cole, Dani Pacheco.
Med Kuyt vet man alltid man får, hårt arbete och stabila insatser. Han kommer säkerligen att vara given i startelvan, antingen till höger på mittfältet eller högre upp i planen. Värvningen av Downing visar tydligt att Kenny vill ha in en klassisk inläggsytter och med tanke på Carrols nickstyrka känns det klokt, även om jag inte är helt övertygad om hans storhet. Joe Cole hade nog inte varit kvar i laget om någon annan önskat värva honom. Meireles är bättre centralt, men gjorde okej ifrån sig på kanten i fjol och kommer säkert få spela där en del i år också. Maxi är en bra truppspelare och Henderson en stor talang. Pacheco tror jag inte på, dags för honom att ta steget i år annars får han gärna säljas. Vi skulle behöva få in en till kreatör på mitten, t.ex Mata, och det är på kanten det finns mest plats över.

Anfall. Andy Carroll, Luis Suarez, David Ngog, Dirk Kuyt.
Suarez är världsklass, mer behöver inte sägas om honom. Carroll hade skadeproblem i fjol, men jag är övertygad om att han kommer att komma väl rustad till årets säsong. Han tillför storlek och nickstyrka, en tuff spelare som säkert är jäkligt jobbig att möta. Ngog kommer aldrig att bli en stor spelare, han hör hemma i ett mitten- eller bottenlag. Bör säljas. Kuyt är en bra backup till de ordinarie anfallarna. Om pengar finns skulle jag gärna se ett tillskott i anfallet, men det känns inte som högsta prioritet.

Starelva i dagsläget: Reina - Kelly, Carragher, Agger, Johnson - Kuyt, Gerrard, Adam/Lucas, Downing - Suarez, Carroll
Bänk: Doni, Skrtel, Aurelio, Meireles, Maxi, Henderson, Adam/Lucas

Spelare ut: Ngog, Kyrgiakos, Cole, Aquilani, Degen, Poulsen, Insua, El Zhar, kanske även Pacheco.

Bör lånas ut: Wilson, Shelvey.

Prioriterade värvningar i dagsläget:
1. Vänsterback
2. Offensiv kreatör med utgångspunkt på kanten
3. Spelskicklig mittback
4. Anfallare

Det kommer säkert att hända en hel del än under Silly Season, men det känns redan nu som om vi står väl rustade inför säsongen 2011/2012, läget känns klart bättre än i fjol vid den här tiden.

Dagens låt: The Dubliners - Fields of Athenry

Hemresa

2011-07-14T12:32:00.000-07:00

Idag har jag gjort ett besök i Svedja, jag och pappa hjälptes åt att agera barnvakt till lille Hempa under förmiddagen. Det var full fart från start till mål, det är onekligen energi i den grabben. Vi hann bland annat med att gunga, öppna och stänga dörren till lekstugan i 3-4 minuter, äta hallon, titta på Pingu i min mobil, äta persika och banan, leka med maten, leka i sandlådan, ta en promenad, springa runt på gräsmattan och leka med Plummer. Sedan tog sig Hempa en rejäl tupplur i vagnen och jag och pappa kunde vila en liten stund. Sedan kom syster och Ronnie hem och lekandet kunde börja igen. Det var en mycket rolig dag, han blir mer och mer vuxen lille Hempa och kommer med nya ljud och rörelser varje gång jag kommer hem på besök.
I morgon får Malin semester och den ska vi inleda med en grillkväll här hemma, sedan ska vi börja förbereda oss inför Skottlandsresan på måndag. Det blir fyra dagar i Glasgow och en liten tur till Edinburgh, det ser ut att kunna bli lite regn, men det känns som om det inte gör speciellt mycket eftersom det är långt ifrån en solsemester vi tänkt oss. Shopping, whisky, natur, byggnader, musik, god mat och avkoppling, det kommer att bli oerhört skönt och garanterat en bra inledning på den andra halvan av min semester.

Dagens låt: Okkervil River - Girl in port

Stamkund

2011-07-13T07:23:00.001-07:00

Min favoritjordgubbsföräljare har inte funnits på torgets de senaste veckorna, så nu har jag hittat en annan bra säljare. Jag har liknande rutiner nu på dagarna, jag tar mig iväg och tränar på förmiddagen och tar en sväng in på Coop och handlar lite nyttigheter på vägen hem från träningen. När jag handlat ser jag alltid till att ha 25 kronor över, så att jag kan besöka jordgubbsförsäljaren innan jag går hem. Det verkar som om jag följt de här rutinerna ett tag, för säljaren börjar veta vad jag vill ha när jag kommer. Ståndet där jag handlar ligger alldeles utanför gallerian inne i centrum och idag hann jag bara ut genom dörrarna på gallerian innan säljaren, med ett stor leende, plockade i ordning en liter åt mig, jag behövde sedan bara gå fram och ge honom 25 kronor och ta emot jordgubbarna. Jag tar det som ett tecken på att jag börjar bli en stammis och det var garanterat inte sista gången i sommar jag handlade där idag, eftersom smaken brukar bli bättre och bättre ju längre in på sommaren man kommer. Att bo så centralt som vi gör har många fördelar och närheten till jordgubbarna på sommaren är en av dem.
Idag lyssnade jag förresten på skådespelaren Gustaf Hammarstens sommarprat och det var mycket intressant. Det handlade en hel del om inspelningen av Bruno, Sasha Baron Cohens nyaste film, och det han berättade var både underhållande och skrämmande. Jag tror jag måste se den filmen vid tillfälle.

Dagens låt: The Avett Brothers - Murder in the city

Människohamn

2011-07-12T07:04:00.000-07:00

Jag har kommit igång bra med min sommarläsning nu och avslutade idag Människohamn av John Ajvide Lindkvist. Det här är den tredje av hans böcker som jag läser och precis som tidigare var det en mycket spännande berättelse som utspelade sig. Det hela kretsade kring Anders, som kommer tillbaka till ön där han växt upp, för första gången sedan hans lilla dotter försvann spårlöst vid ett besök vid en fyr. Mystiska saker börjar hända och Anders inser så småningom att ön har vissa hemligheter som bidrog till dotterns försvinnande. I boken förekommer två spöken, som verkligen föll mig i smaken. De åkte nämligen runt på en gammal flakmoppe och pratade i Morrissey-citat, det är svårt att inte uppskatta sådana inslag i en också i övrigt mycket välgjord bok. Det kanske inte var riktigt lika spännande som tidigare verk jag läst av Lindkvist, men såklart mycket läsvärd.
En annan sak värd att kolla upp är filmen Four Lions, som jag och Kusen såg igårkväll. Fyra brittiska muslimer ska försöka sig på ett terrorattentat i London, men de är inte riktigt kompetenta att utföra uppgiften. En mycket rolig film om att allvarligt ämne och jag har full förståelse för alla de goda omdömen som stod skrivna på filmens omslag. Speciellt karaktären Faisal bidrog till många skratt, genom sina ganska korkade kommentarer.

Dagens låt: The Avett Brothers - I and love and you

Bröllop

2011-07-11T05:45:00.000-07:00

I lördags var jag och Malin på bröllop, det var Hasse Holmqvist och hans Sofia som skulle vigas i kyrkan i Hemlingby. Pga taxistrul blev vår resa dit minst sagt stressig, men väl på plats bjöds vi på en fin vigsel. Sedan begav vi oss till ett torp en bit bort, där middag, femkamp, tårta och dans stod på programmet. Maten var kanongod, småplock av högsta kvalitet. Femkampen blev däremot inget att minnas, åtminstone inte min insats. Jag blev utsedd att hoppa säck, något som tydligen inte var min grej. Om det inte varit för att Kusens bror stått på näsan på upploppet hade jag hamnat sist, men jag får skylla på att det är svårare att hoppa i säcken om man är så lång som jag är, att Den Gamle Franken, som är längre, slog mig får ses som ett undantag från regeln. Till mitt försvar måste också sägas att det lutade väldigt på den delen av gräsmattan där jag hoppade och det bidrog såklart till att jag tvingades fokusera mer på balansen än de med plan mark. Jag hade dessutom min enda, fina vitskjorta på mig och ett fall hade förpassat den till gruppen med sämre vitskjortor, så det gjorde såklart att jag inte kunde ligga på i samma tempo som jag önskade. Som ni märker var det fullt naturligt att jag hamnade näst sist i tävlingen. Tårtan som sedan följde var god, till tårtan bjöds det dessutom på makroner, mycket goda. När fikat var över blev det dans i ladan, till ett band som spelade 60-talsmusik. En mycket trevlig avslutning på en mycket bra dag.

Dagens låt: Okkervil River - For real

Troll

2011-07-09T00:49:00.000-07:00

Vi såg en mycket underhållande film igår, en norsk film vid namn Trolljegeren. Det hela var uppbyggt på ungefär samma sätt som Blair Witch Project, då filmen inleddes med en text där det stod att materialet man skulle visa var upphittat och oredigerat, filmat med en handkamera i dokumentärssyfte. Man får följa tre studenter som hänger efter en man, som de tror är björnjägare, men det visar sig att mannen jagar något mycket större än björnar, nämligen troll. Sedan får man vara med om en härlig resa genom Norges fjäll, där de jagar raglefanter, jotnar och dovregubbar. Specialeffekterna i filmen håller en väldigt hög nivå och det hela är en slags kombination av må-bra-film och rysare. Det är som sägensafari fast på film. När jag först hörde om den här filmen trodde jag att det var ett skämt, men ju mer jag läste om den, desto mer sugen blev jag på att se den och nu när det är avklarat måste jag säga att det är en av mer underhållande filmer vi hyrt på ett bra tag. En mysig film, där man verkligen utnyttjar den norska naturen och de nordiska folksagorna, kombinerar dem med moderna teknologi och får till det närmaste vi kommer att komma Trolltyg i tomteskogen med riktiga skådespelare. Trolljegeren är en film som jag absolut kan rekommendera.

Dagens låt: Okkervil River - Wake and be fine

Sommarprat

2011-07-06T07:09:00.000-07:00

Det här är den första sommaren som jag givit Sommarpratarna en riktig chans, vanligtvis brukar jag mycket sällan lyssna på radio, men det är mycket behagligt att ha sommarprogrammet i lurarna på stranden eller under en promenad. Hittills har jag lyssnat på tre program, Henke Larsson, Timbuktu och EMA telstars Tomas Johansson. Det har varit tre ganska olika, men ändå intressanta avsnitt. Jag trodde att Henke skulle vara lite jobbig att lyssna på, hans röst är väl inte direkt någon som ger mersmak, men hans prat om sin bror och känslorna kring det som inträffade var starkt. Det var såklart roligt att höra hans fotbollsberättelser också, även om han pratade lite om det vidriga laget i Manchester. Timbuktu och Henke berörde båda ämnet utanförskap, de fick båda ta emot glåpord om sin hudfärg och förklarade på ett bra sätt hur det kan kännas, främst Timbuktus ord var bra. Tomas Johanssons program handlade i stort om hans möten med olika stora artister, från Bob Dylan till Janis Joplin. Jag hade gärna hört honom prata mer, det kändes som om det var väldigt mycket musik och även om det mestadels var bra musik hade det varit intressant att höra mer om hans möten. Nu ser jag fram emot att höra Freddie Wadling och pappas kusin Håkan Juholt prata, men det kommer säker att bli fler lyssningar för mig, för Sommarpratarna är verkligen ett intressant program.

Dagens låt: Tallest Man on Earth - Dreamer

Strumpköp

2011-07-04T13:57:00.000-07:00

Idag blev det en tur ut till Valbo tillsammans med Kusen. Det spelar ingen roll vilken dag eller tid man kommer ut dit, det är ändå fullt med bilar på parkeringen. Trots att det var måndag idag var det övervägande med upptagna platser när vi kom till köpis, men vi lyckades hitta en ledig plats och det framgick ganska snabbt att de flesta platserna upptogs av IKEA-besökare. Eftersom vi inte skulle in på IKEA, den platsen besöker man bara i nödfall, behövde vi inte trängas med alla de andra bilarnas förare och passagerare. Inne på köpis var det rea i nästan varenda affär och det betydde att det inte fanns speciellt mycket kvar att köpa i min storlek, så mitt enda inköp blev fem par strumpor. Jag har varit lite tveksam till sådana där korta strumpor, som slutar innan fotknölarna, men efter några veckors sommarlov i övervägande sportsockor kände jag att det var dags att vara lite vågad och prova något nytt. Först tänkte jag köpa den nya strumpsorten på Jack & Jones, när Kusen köpte jeans, men där var det one-size på strumporna och när man har relativt stora fötter, som jag, vet man bättre än att köpa one-size eftersom det inte alltid är så att de fits-all. På HM hade jag större tur, där var strumporna indelade i storlekar och dessutom billigare, så där gjorde jag mitt inköp. Nu har jag precis provat mitt nya köp och jag måste erkänna att den skepsis jag kände tidigare är som bortblåst, det är väldigt behagliga strumpor det här.

Dagens låt: Bon Iver - Calgary

Peace & Love 2011

2011-07-03T13:33:00.000-07:00

Igår hade jag, Malin och Ronnie tagit oss till Borlänge för att besöka den avslutande dagen av Peace & Love-festivalen, många bra band skulle spela och det blev en hektisk kväll med många konserter. Wiehe och de andra i Hoola Bandoola Band var det första band vi såg och det var en spelning som var bättre än förväntat, många hits och dagens längsta mellansnack. Cheops Pyramid är en låt man inte kan höra för många gånger.
Nostalgin var på topp när Radioaktiva Räker spelade. Mina barndomsidoler inledde lite ringrostigt, men hade dessutom problem med ljudet. Det blev dock bättre och bättre ju längre tiden gick och mot slutet lät det bra. Nu har jag äntligen fått se hoforssönerna och det är jag väldigt glad över. Bad Religion var nästa band på vår lista och det var en väldigt bra spelning. Många gamla hits och ett, åldern till trots, aktivt band på scenen. En frontman med klockren sång och inspirerande scenspråk var den största njutningen. Festivalens huvudakt var Bob Dylan, en artist som det inte går att tycka annat än bra om. Live låter det inte som på skiva, de flesta låtarna var svåra att känna igen innan refrängen. Under den första delen av spelningen var det bra, sedan blev det en aning enformigt för att hålla mitt intresse uppe. Jag lämnade Dylan efter en timme och letade upp Malin vid The Haunted. Där bjöds det på tyngd och tempo av högsta kvalitet, mycket underhållande och bra livemusik, som vi avnjöt i sällskap med Leif Pagrotsky.
Christian Kjellvander avslutade kvällen för vår del och som vanligt var det mycket bra. Spelningen påminde mycket om den vi såg på Spegeln i vintras och de tyngre versionerna av de gamla hitsen var fortfarande bra. Stark avslutning med Paige, från Songs of soil-skivan han gjorde tillsammans med sin bror, som gick bort för ett par veckor sedan.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Oh night

Bangen

2011-07-02T02:24:00.000-07:00

Gårdagens händelse: Magnus Carlson & the Moon Ray Quintet på Bangen.
Idag: Radioaktiva Räker och Bob Dylan i Borlänge.

Sommarlovsdag

2011-06-30T12:56:00.000-07:00

Det har varit en riktig sommarlovsvecka, väldigt fint väder och en hel del tid i solen. Igår var jag och Kusen till Harnäs och badade, tyvärr hade jag misslyckats med att smörja in ryggen på bästa sätt, vilket ledde till att den idag är ganska så röd. Det var det dock värt för en slappardag på stranden. När vi kom tillbaka från stranden åt vi mat på nyöppnade Gefle Brygga, för att sedan fortsätta mot SF och två timmar i biosalongen. Filmen vi skulle se var Transformers 3D och det var minst sagt med blandade känslor jag satte mig i biosoffan. Jag gillar Transformers, de var några av mina absoluta favoritleksaker när jag var liten och Optimus Prime-leksaken som jag har stående är en av mina stoltheter. Jag hade också ett klisteralbum i min ungdom, med Transformers såklart, och det albumet har jag både läst och klistrat i massvis av gånger. Men den förra filmen som kom var bland det sämsta jag sett i en biosalong, med pinsam humor och alldelea för lite av det viktiga, nämligen Transformers. Det fanns en sak som gjorde att jag såg positivt på den tredje filmen i serien, man hade nämligen plockat bort Megan Fox och det gjorde att jag hoppades slippa en menlös tjej med plutande läppar som inte kan springa utan att hålla någon i handen. Visst, Fox var inte med i filmen, men i stället hade man plockat in en tjej som såg exakt likadan ut, men hade brittisk brytning. Så det blev läppar och handhållning i den här filmen också. Handlingen kommer knappast att gå till historien och Trump Tower nämndes någon gång för mycket för att det inte skulle bli irriterande, amerikansk patriotism fanns det också såklart. Äh, det är egentligen onödigt att sitta och rabbla alla brister i filmen, för de var många, men det var i alla fall rejäl action utan alldeles för många töntiga skämt. Actionscenerna var välgjorda och Transformers fick ta större plats än tidigare. Jag skulle absolut inte kalla Transformers 3D bra, men bitvis underhållande i alla fall och den kändes inte så otroligt lång som den egentligen var. John Torturro, som visserligen spelar över en hel del, är ganska underhållande i sin roll, men John Malkovich verkar ha givit upp sin karriär helt när han tar en sådan roll som den han hade. En tvåa, av fem skulle jag nog ge Transformers 3D, men den kändes otroligt onödig i 3D, jag är fortfarande inte helt övertygad om det det fenomenet.
Efter filmen blev det ett kvällsbad hemma hos Malins föräldrar innan en mycket bra sommarlovsdag var till ända.

Dagens låt: Radioaktiva Räker - En näve hat, i övermorgon är det dags

Jordgubbar

2011-06-28T05:22:00.000-07:00

Sommar betyder såklart att det är jordgubbstider och eftersom det är bland det bästa jag vet snittar jag nog 4-5 liter i veckan. Torget är fullt av försäljare som alla ligger på samma prisnivå, därför brukar det mest vara slumpen som avgör var jag köper mina gubbar, men efter idag är det en försäljare som jag alltid kommer att välja om möjlighet finns. Jag hade precis varit in och köpt på mig ett kilo kaffebönor, det går klart mer nu när jag är ledig, och kände att jag var tvungen att fylla mitt jordgubbsbehov också. Den här gången hamnade jag hos en försäljare i mitten av torget. Jag hade två stycken köpare före mig i kön, men det gick rätt fort att komma fram eftersom det inte direkt är några avancerade köp som görs. När det var min tur frågade damen bakom kassan om jag ville välja vilken liter jag skulle ha, utan att titta plockade jag en som stod ganska nära mig och lämnade över den. Damen tittade på litern och öppnade sedan en påse bredvid henne, tog fram några till jordgubbar som hon lade överst i min liter, sedan sade hon:
- Det var lite få gubbar i den, det är säkert några kärringar som har varit och tagit de finaste.
Det där fenomenet var otroligt vanligt hemma i min byn, när jordgubbarna kom till ICA kunde det stå tanter och flytta runt jordgubbar i evigheter för att få till en perfekt liter till sig själv. Den här försäljaren var tydligen medveten om det här och såg till att reparera de mindre fina litrarna genom att fylla på med fina gubbar längst upp, mycket sympatiskt och numera har jag en favorit bland jordgubbssäljarna på torget.

Dagens låt: Bright Eyes - Lover I don´t have to love, musikaliskt geni som ikväll spelar i Göteborg, utan att jag kan närvara.

Kvälls-tv

2011-06-27T13:50:00.000-07:00

Var är de bra sent-på-kvällen-programmen nuförtiden? När jag pluggade och var uppe sent på kvällarna fanns det alltid underhållande saker att se, som Seinfeld, Scrubs, Conan O´Brien, Jay Leno, SNL osv, men så verkar det inte vara längre. De senaste kvällarna har jag blivit uppe senare än vanligt, har man semester så har man, men jag har inte hittat något vettigt att se på tv. I stället har jag tagit mig igenom mediokra filmer som Mystery Men, Den sista scouten och Natt på museet. Jag skulle egentligen kunna gå och lägga mig tidigare och i stället läsa lite extra, håller på med Människohamn nu och den är riktigt spännande, men det är något med sena tv-kvällar som gör att jag känner mig ledig. Det verkar som om sexan kör en del komediserier sent, men jag klarar inte av 2 och en halv män och det brukar vara det som gäller när de ska visa komedier. Är det inga kanaler som visar de gamla talkshowerna längre? Finns det ingenstans man kan få se Conan O´Brien med Walker Texas Ranger-spaken och alla andra fyndiga inslag? Kvälls-tv var bättre förr, inget snack om den saken.

Dagens låt: Magnus Carlson & the Moon Ray Quintet - Love letter

Stängt överallt

2011-06-25T08:12:00.000-07:00

Det är trevligt med högtider, så att man får en chans att träffa släkt och familj och umgås, men det finns en nackdel med dem också. Den nackdelen gjorde sig påmind idag när jag skulle försöka köpa bröd. Jag var på väg hem från Kus och kände mig lite småhungrig, därför tyckte jag att det var ett bra tillfälle att köpa med mig bröd hem, det skulle visa sig bli lättare sagt än gjort. ICA vid stationen hade stängt, trots att det står på deras skylt att de har öppet till 20.00 varje dag, så där kunde jag inte handla. Nästa affär jag kom till var Time, där hade man öppet, men det enda bröd som fanns var bakat för fyra dagar sedan och då brukar det vara så torrt att det inte är värt pengarna. Jag fortsatte mot Coop, där var det stängt. Mitt sista hopp satte jag till ICA-affären som ligger närmast vår lägenhet, på vägen dit gick jag förbi ett stängt bageri, för att sedan märka att även ICA hade stängt. Det blev inget brödköp, midsommardagen är tydligen en sådan dag då precis allt ska vara stängt och just de dagarna tycker jag är en nackdel med våra högtider. Av någon anledning är det ofta så att man måste köpa något precis de dagarna, brödet var kanske inget måste, men jag var sugen på Lingongrova och eftersom det var slut hemma var det snudd på ett måste. Nästa gång det vankas stängt-överallt-dag ska jag se till att bunkra upp, så att jag slipper hamna i den här sitsen igen.

Dagens låt: Bob Dylan - Knockin on heavens door

Midsommar

2011-06-24T13:26:00.000-07:00

Nu sitter jag hemma i soffan, efter två dagars vistelse i Svedja. Vi kom till byn igår och hann med en hel del redan då. Gårdagens stora händelse var dock vårt besök på Sägensafarit. Vi gjorde den här vandringen för två år sedan och nu var det alltså dags igen. Det hela utspelas i Knupbodarna, fäbodarna som ligger strax utanför Svedja. Det är den lokala teaterföreningen som sköter tillställningen, som inleds med att man blir hämtad av grindvakten och sedan får sitta en stund i en av stugorna och höra sägner berättas, om allt från tomtar till troll och jättar. Sedan får man slå följe med en vresig karl som heter Sme-Per, han tar en med på en vandring genom skogen, där man stöter på de olika knytt som gömmer sig bland träden. Skogsrå, troll, Näcken, älvor, vittror, ja det är onekligen en hel del saker man får akta sig för under turen. När vi gick senast var det kolmörkt ute och ganska svårt att se detaljerna hos de som gömde sig i skogen, men igår var det tillräckligt ljust för att kunna se dräkterna som skådespelarna klätt ut sig i och det gjorde det hela än mer roligt. Trollen var väldigt välgjorda och såg ut precis som man föreställer sig dem, jag tyckte dock lite synd om Näcken, som fick sitta i den myggiga skogen nästintill naken. När man tagit sig ut ur skogen igen bjuds man på fika i en av alla de mysiga stugor som finns där på fälten. Sägensafarit är jättemysigt och något som jag säkerligen kommer att besöka fler gånger.
Idag har vi mest tagit det lugnt, ätit god mat, lekt med Hempa och umgåtts. En mycket behaglig midsommarafton, som nu börjar lida mot sitt slut. Med tanke på utbudet som tv:n bjuder på ikväll blir jag nog inte speciellt långvarig här i tv-soffan.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Slow walk in the country

Cell 211

2011-06-22T07:38:00.000-07:00

I förmiddags såg jag och Malin en mycket bra film. Det var ett spanskt drama, som doftande en hel del Oz. Filmen hette Cell 211 och handlade om ett upplopp på ett spanskt fängelse, mitt i upploppet hamnade en blivande fängelsevakt som var på besök hos sin nya arbetsgivare. Mallorcafödde regissören Daniel Monzon hade fått till en riktigt spännande film, med starka karaktärer och en intressant vinkling. Det som var styrkan i Oz var bland annat att det inte fanns några goda och onda personer, alla hade mänskliga sidor som blottades vid pressade tillfällen, detta kunde man se prov på även i denna film. Persongalleriet var så starkt att man gärna hade sett mer av många av de fångar som fanns med, man vill veta mer om dem, hur de hamnat där och hur de blivit som de blivit. Av de tre filmer vi hyrde i fredags, förutom denna även The Town och The killer inside me, var det här den bästa. The killer inside me däremot var ett riktigt snedsteg av Casey Affleck. Vi hade hoppats på en spännande film i Dexter-anda, fast placerat i 60-talet, men det vi fick var en seg och stel film där man inte brydde sig det minsta om huruvida den smutsiga sheriffen åkte fast eller inte. Men det är klart, när de kvinnliga rollerna spelas av Jessica Alba och Kate Hudson borde man ana oråd, antalet bra filmer de gjort kan man räkna på ett finger(Alba är ju trots allt med i SinCity). Nu är det slut med filmtittande ett tag, för Sons of Anarchy säsong tre ligger på dvd:n och väntar.

Dagens låt: Mankku - Elsa, härlig hälsingemusik.